Vid midnatt färgades himlen rosa av den nyss nedstigna solen. Jag trixade lite med kameran och lyckades skapa en viss skymning, trots den sena timmens intensiva ljus. En vacker siluett blev det.
Ombord på tåget söderut råkade jag ut för Man som vet bäst (närmare 40 år skulle jag gissa). Han påpekade att jag borde fälla ut bordet för att få mer plats, när jag satt och åt i kupén. Och jag som inte led av platsbrist alls! Vid halv nio ville gubbfan gå och lägga sig. Jag gick till restaurangvagnen och återkom först halv elva. Inte hade han krupit till kojs; han stod ute i korridoren och orerade. Jojo.
I restaurangvagnen hörde ag ett amtal mellan fyra 20-åringar. Snubben, som satt och nojsade med sin flickvän, berättade att han tidigare varit något av en slampa (ha, vänta bara säger jag till hans flickvän). Den andra tjejen var mer kysk och den tredje hade en mor som vaknat upp med över en promille en morgon eftr ett kalas (vilken förebild!). Roligt var det iallfall att höra dem prata.