Igår hade jag några timmar semester. Istället för att gå till Berns terrassinvigning blev det promenad till Kungsholmen och slumpen gjorde att stegen fördes till en för mig okänd restaurang: Mozarteum. Inne i den föredömligt skuggiga, men ljust målade lokalen, härskade en atmosfär som starkt påminde om restauranger i centraleuropa. Och maten! Den goda korven och dito surkålen som smaksatts med bacon och så den stekta potatisen samt riktligt med persilja och ett ägg. Allt väl tillagat och GOTT. Dessutom en hyfsat sortering öl och fin service. De två män som ägde rörelsen, hade tagit över krogen för ett år sedan.
Promenaden fortsatte till Riddarholmen och en smärre uteservering som säkerligen är fullproppad av turister sommartid, men som nu på våren var föredömligt ödslig. Solen försvann ned bakom Stadshuset och den Wrangelska palatset skänkte en sober men gedigen charm över platsen. För några timmar kunde man lika gärna ha befunnit sig i en halt annan stad. Så fulländad var illusionen.