Efter ett besök i stan, kanske efter en lunch på Scandic hotel vid Mjölkuddsrondellen, tog vi ibland färjan över till Avan efter att ha hälsat på Faster Emmy i Södra Sunderbyn. Mellan Södra Sunderbyn och Avan finns nämligen ingen bro, istället hade trakten sedan länge en färjeförbindelse över Luleålven.
Faster Emmy bodde nere vid älven i en grön eternitkåk som hennes man, min morfars bror Bror hade byggt. I köket blommade nästan alltid en vit Väppling i en kruka på perstorpsbordet. I vardagsrummet fanns en öppen spis och Brors gamla kortlekar som var mycket roliga att titta på. Framförallt fann jag korten med knäktarna, drottningarna och kungarna fascinerande. Utanför vardagsrummet låg en liten inglasad veranda med utsikt över breda Luleälven. Det var mycket vackert.
I ett annat hus, en bit längre upp från vattnet bodde Dagmar. Dagmar hyrde in sig på övervåningen i sin sons exfrus villa. Efter skilsmässan hade Dagmar tagit sonhustruns parti och beslutat sig för att bo kvar vilket nog var en smula underligt, men de två damerna kom bra överens där på varsin våning i huset.
Efter några timmar i strandvillan var det dags att hoppa in i den mörkblå PV:n och rulla ner till färjelägret för att sedan köra hem på de smala och dåligt underhållna vägarna genom skogarna i gränslandet mellan de två norrlandskommunerna.