Jag hör till dem som gillar Sverige och det svenska. Jag gör det inte alls förbehållslöst, men det finns något där som jag tycker om och fascineras av. Jag klagar sällan (praktiskt taget aldrig) på klimatet, på svenskars stelhet och den svenska matkulturen. Däremot finner jag det tröttsamt med svenskens förkärlek för det utländska, det exotiska, som tyder på en skrämmande undervärdering av den egna kulturen.
Sångtexter på engelska som översatts till svenskan är ett härligt kapitel. Det blir så intressanta kulturkrockar när man överflyttar en amerikansk text till svensk miljö. Ibland lyckas det med bravur, som i Jon Andreas visa eller Det var då min vän, men lika ofta blir resultatet bara lustigt. Den fina (I love you) For sentimental reasons hittade jag häromdagen i svensk översättning. Resultatet är ett klavertramp i den djupaste av sentimentalitetens dypölar, men den förtjänar likafullt att citeras:
Det finns ju ibland förbjudna stunder, då allting kommer åter och talar om dig. Jag minns ju din kärlek utan gräns då, här på jorden fanns blott vi två, säg varför skildes vi?