I skogarna mellan Värmland och Dalarna har tiden nästan stått still. Här finns milslånga grusvägar med ytterst sparsamt med bebyggelse; om man nu passerar några hus, är det inte ovanligt att vägen går tvärs över gårsplanen.
I ett Värmländskt samhälle strax innan skogen på allvar tog vid, träffade vi på resterna av en gammal trikåfabrik som inte varit i bruk på många år. En stor, avlång byggnad stod övergiven vid en liten å som en gång i tiden drivit ett vattenhjul i en annan byggnad. Fasaden var moderniserad, klädd med eternitplattor, men de trasiga fönstren med spröjsade överfönster skvallrade om att anläggningen avr av äldre datum.
Av en slump kände jag på ytterdörren och fann den olåst så vi klev in. Hela huset var en enda stor sal med de kvarlämnade grejerna i en salig röra. Här fanns ett stort ångdrivet pressbord, dussintals med gamla manuella stickmaskiner, reklammaterial, stickade muddar, räknemaskiner, kartonger och allehanda bråte. Av några skyltar att dömma, hade röretaget försökt piffa upp sin profil under 70-talet. Troligtvis misslyckades försöket, det enda som pekade på att rörelsen upplevt 80-talet var ett exemplar av Hänt i veckan från 1987 (Björn Borg lämnar Jannike; Jannike i biljakt i Stockholmsnatten), men tidningen kan lika gärna ha lämnats där av en senare besökar, den låg alldeles innanför dörren.
Vi lämnade lokalen och fortsatte vidare på färden mot Dalarna. Besöket i den gamla fabriken hade dock satt sina spår, det var en upplevelse som var både spännande och sorglig. Den lilla orten hade iochmed nedläggningen berövats sin, förmodligen enda, arbetsgivare och var numera en i raden av avsomnade landsortsbyar.