Jag har åkt nattåget till norrland. Det tar ungefär 14 timmar och 20 minuter innan tåget anländer stationen som ligger i ena änden av Storgatan. Tågresor är trevliga och man slipper allt trassel med flyget (jag säger bara vätskor…). Får ett antal år sedan hade Tågkompaniet, som då körde tågen norrut, köpt in en panoramavagn (en restaurangvagn) från Tyskland. Den var utmärkt ty väggar och tag bestod till stor del av glas vilket gjorde färden i den ljusa kvällen väldigt vacker.
Under en annan resa norrut passerade vi ett helt översvämmat område vid Ånge. Rälsen gick bara ett par meter från vattnet så den färden var också rätt så tjusig. Annars är väl inte tåget speciellt påkostat, det känns fortfarande som ett budgetresmedel. Med tanke på den långa restiden och de extremt låga koldioxidutsläppen är det väl bara en tidsfråga innan det främst är miljömedvetna resenärer från socialgrupp ett som väljer detta färdmedel och då blir det säkerligen en standardhöjning.
Det värsta man kan råka ut för på tåg är skrikande barn. Usch, jag gillar dem inte alls, bättre då någon lagom pratsam pensionär. Inte den sorten som man bara behöver titta på för att utlösa en tvåtimmars störtflod av prat (släkt, ”barnbarnen”), utan den lite mer lågmält trevliga. Denna gång hade jag tur, helt ensam i kupén nästan ända fram till Sundsvall. Vädret var fantastiskt, varm och soligt och jag läste Mitfordbiografin. Så klev en ung man på, han pratade i mobiltelefon i en halvtimma, sedan ägnade han sig åt sin bärbara dator. I Ånge utökades sällskapet med en frilufsig medelålders man och en liten pratglad, lillgammal snorunge. Här tog friden slut och jag klättrade upp till min överslaf.
Stationen vid slutstationen är riktigt fin, en smula enkel men i grunden är det en fin gammal byggnad som ligger vid Järnvägsparken. Jämfört med den otroligt tråkiga flygplatsen är den att föredra. I närheten ligger dessutom en saluhallsliknade historia och en trevlig andrahandsbutik. Inte så långt därifrån hittar man en fin gammal arbetarstadsdel med gamla trähus som av någon anledning undgått rivning. Vid sidan av detta område, ett järnverk, men det lämnar vi till en annan gång.