Rävjägarn

Paul Hedqvistsritad funkisvilla i Skara

img_7081

Detta torde vara Skaras första funkishus och det stod klart 1931. Det uppfördes för Sven Hallins och hans hustrus räkning. De hade låtit skarabyggmästaren Albert Bergling rita en villa som naturligtvis fått en fasad i klassicistisk stil, men det gillade inte herr och fru Hallin så de kontaktade Paul Hedqvist som redan våren 1930 hade de första skisserna färdiga. Uppenbarligen tillstötte inga komplikationer i form av klagande grannar el.dyl. och huset kunde färdigställas enligt arkitektens ritningar. Vid den här tiden var det inte helt ovanligt att den nya arkitekturen gav upphov till starka känslor.

I ett reportage i Svenska hem 1943 presenteras villan och vi får bl.a. se det vackra vardagsrummet.

Nu rivs Paul Hedqvists Normalskola

Normalskolan rivs 1

För några dagar sedan påbörjades rivningen av Statens normalskola. Byggnaden stod klar 1950 och ritades av Paul Hedqvist och är en mycket fin byggnad i gult tegel med många vackra detaljer. På bilden ovan är det troligtvis aulan som börjat rivas.

Normalskolan rivs 2

Ytterligare en bild tegen från Svea Torn eller vad nu höghuset heter. Inte ens fönstren tas ut!

Normalskolan rivs 3

En del byggnadsmaterial tas ut från byggnaden innan rivningen. Jag vet dock inte vad det är förutom gullfiber som åker ut. Det finns mängder av fina detaljer i byggnaden, bl.a. inner- och ytterdörrar, trapp- och hallräcken, armaturer, men jag tror att det är mycket litet som sparas, om ens något.

Klicka på taggen Statens Normalskola nedan för att se fler bilder, bl.a. interiöra, eller läs vad jag skrev i Östermalmsnytt i våras.

Hedqvists hyreshus vid Duvedsvägen

Vid Duvedsgatan, Mörsilsgatan och Härjedalsgatan i Vällingby ligger ett litet område som ritades av PaulHedqvist 1953-54. Där finns punkthus, stjärnhus, smalhus och loftgångshus som egentligen är radhus som staplats på varandra. På bilden ovan ses punkthusen som jag tycker är ovanligt snygga. Vardagsrummen har stor fönster med lite lägre bröstning. Intill dem, till höger, syns den indragna balkongen med matrummet innanför. Köket ligger bredvid och har ett litet, högt placerat fönster. Planlösningen i sin helhet framgår av denna ritning. Husen är idag nyrenoverade och bevarar intet av ursprungliga material, vilket verkligen är att beklaga.

De låga stjärnhusen är omtalade och verkligen rätt smart konstruerade. De fyra huskropparna som sammanfogats rymmer var för sig en tvårummare. En av dessa är dock en etta och dess sovrum har istället kopplats ihop med den intilliggande lägenheten som då blivit en trea! Lägenheterna nås från ett centralt trapphus och varje fjärdedel är förskjuten jämte sin granne, ty lägenheterna skruvar sig likt en turbin upp genom huset. Detta har fått till följd att trerummarens sovrum ligger 70 cm högre än övriga rum vilket är ovanligt i hyreslägenheter, men mycket trevligt då det skapar viss villakänsla. Studera planritningen så förstår ni. Just nu finns en trea till salu och där syns trappan upp till de andra sovrummet

Smalhusen är tämligen konventionella och lägenheterna varierar från 1-4 rum och kök. Uppbyggnaden är smått modulär och rätt tilltalande. Samtliga har badrum med fönster och indragen balkong. Denna ritning visar de olika varianterna.

Loftgångshusen är egentligen tvåvåningsradhus som staplats på varandra. Planlösningen är inte alls dum och tack vara den slapp man installera hiss trots 4 bostadsvåningar (gissar att detta är ett minus idag). Vardagsrummet ligger där en trappa upp och i anslutning finns två sovrum. Köket är mycket väl tilltaget och har ett stort fönsterparti.

Thorildsplans gymnasium av Hedqvist

Thorildsplans gymnasium

Här en präktig efterkrigsskola av Paul Hedkvist! Jag tycker att dessa byggnader hör till de bästa skolor som uppförts. Relativt moderna, linjesköna och utmärkta material. En ny byggnad av denna klass är svårt att tänka sig.

Thorildsplans gymnasium

På bilderna ovan ser vi huvudfasaden mot Drottningholmsvägen. Monotonin tillåts inte slå rot tack vare att vissa fönstergrupper fått en omfattning i tegel. Till höger i bild ses också en sorts flygelbyggnad som också den vetter åt den numera mycket trafikerade motorleden.

Thorildsplans gymnasium

Mot gårdssidan breder lugnet ut sig, ty hit in når inte trafikbruset. Fönstren är genomgående av perspektivtyp och förutom mot gatan, är det de ursprungliga som fortfarande är i gott skick.

Thorildsplans gymnasium

Mot gården ligger också en fristående byggnad som  jag tror är ägnad åt idrotten. kanske har jag fel, det kan lika väl vara en aula eller en matsal.

Thorildsplans gymnasium

Här syns de smäckra fönsterbågarna. Hedkvist var noga med fönster och nöjde sig inte med de billigaste i standardutförande.

Thorildsplans gymnasium

Mot Essingeleden ses västfasaden som vänder de uppglasade korridorsluten mot en grönska som ej längre finns kvar.

Varför är det inte snyggt? Vi besöker den Paul Hedqvist-ritade Statens normalskola som snart skall rivas

Intill Lidingövägen, på en höjd bakom Kungliga Musikhögskolan ligger en gul 40-talsskola som ritades av Paul Hedqvist och då bar namnet Statens normalskola. Jag har skrivit om byggnaden tidigare, klicka på taggen Statens Normalskola under inlägget om ni vill läsa mer. Det är en fin byggnad. Inte en riktig hallskola, men där finns faktiskt en hall. De olika byggnadsdelarna är utspridda över ett rätt stort område och huskropparna har sinnrikt kopplats till varandra.

Idag huserar Musikhögskolan i Normalskolans lokaler, men snart, kanske redan till våren, flyttar de ut för gott, ty hela rasket skall rivas och en ny musikhögskola och ett bostadsområde skall byggas. De nya byggnaderna bli naturligtvis betydligt högra för att utnyttja marken maximalt. Det har visserligen inget emot, men jag tycker att det är tråkigt att en så fin byggnad jämnas med marken. Den är välbyggd av utmärkta material och den är välbevarad. Resursslöseri att riva så högkvalitativa hus!

Låt oss så titta på avsnitt 9 i serien Varför är det inte snyggt?

Och så Statens Normalskola revisited

Statens Normalskola

Jag tror att det var strax innan jul som jag skrev om Statens Normalskola som ritades av Paul Hedqvist och som snart skall rivas för ett nybygge. Jag kunde inte hålla mig från att gå dit än en gång och även passa på att fotografera interiören för visst är ett ett vackert byggnadskomplex i tegel!

Statens Normalskola

Byggnadskropparna är utspridda och har olika fason. Den sammanhållande faktorn är det gula teglet, takfoten och fönstersättningen.

Statens Normalskola

Jag tror att det är en matsal som döljer sig i den åttkantiga byggnaden. Här är fönstersnickerierna bruna och har dessutom försetts med en bröstning i trä. Notera också burspråket i byggnadskroppen i bakgrunden.

Statens Normalskola

Hur många skolor har det inte funnits som haft en fasad liknande denna? Få är dock så eleganta och de flesta har moderniserats under åren men Statens Normalskola är i det närmaste helt intakt.

Statens Normalskola

Tillochmed entrépartierna har kvar sin ursprungliga snickerier. God kvalité och uppenbarligen har byggnaderna underhållits på rätt sätt.

Statens Normalskola

På insidan ser man de enkla beslagen med sina rena linjer och varma material

Statens Normalskola

Denna trappa är byggnadens verkliga clu! På motstående vägg stora franska fönster ut mot skolgården. Detta rum borde verkligen bevaras.

Statens Normalskola

Även på insidan går det gula teglet igen. Fönsterbänkarna är i marmor och fönstren av den praktiska och mer eller mindre outslitliga perspektivmodellen. Lätta att öppna och dessutom ger de “dragfri” ventilation.

Statens Normalskola

Den entresollerade hallen har tyvärr fått en inredning som gör allt annat än förskönar. i denna vinkel ser man dock inte eländet i någon större utsträckning. Däremot framträder den rumsliga kvalitén.

I won’t cry anymore, it’s a new year

Frost över vattentornet

Få saker får mig på så uselt humör som nyårsaftnar, endast midsommar är den högtid jag tycker sämre om. Denna aversion har helt och hållet att göra med att jag icke tycker om att fira på beställning och dessutom har erfarenheten lärt mig att höga förväntningar allt som oftast leder till besvikelse. Jag skulle kunna skriva en lista på nyårskalas som inte alls blivit som jag tänkt mig. Och oftast till det sämre. Förra året, t.ex, blev en våt tillställning där jag fann mig själv på en scen sjungandes någon form av nyårssång för att skylla över en not- och alkoholfadäs. Några av mina vänner missade eländet, ty de fastnade på tunnelbanan som stannat på bron mellan Slussen och Gamla stan.

Har ni hört Let’s start the new year right? Den finns på Spotify. Den skall vi inte lyssna på nu, snarare tänker jag mig att I won’t cry anymore kan vara lämplig, ty jag är svag för bitterhet så här vid årsskiften, även om det egentligen inte finns någon anledning för mig att hysa sådana tankar. Året har faktiskt varit riktigt bra på det stora hela. Den första halva var långt ifrån idealisk, men part 2 blev däremot över förväntan, bl.a. beroende på att jag sa upp mig från mitt kontorsjobb, tog sommarledigt och övergick till hemtjänstarbete. Det kan låta märkligt, men så är det nu. Frågan är nu hur nästa år blir. Jag hoppas att ev. bakslag uteblir, ty dem har jag haft nog av.

Den händelse som etsat sig fast i mitt minne detta år är söndagen den 2.a advent. Det var en vacker morgon, lugn och stilla och snön låg vit och dämpade alla ljud. Jag var tidigt uppe ty jag var på väg på morgontur bland mina pensionärer. Det var kallt i trapphuset i gårdshuset på Östermalm när vi klev in vid tiotiden. Inne i lägenheten var det helt stilla, så stilla som det bara kan vara när Vår herre hämtat hem en av de sina. De timmar som förflöt innan läkare anlänt och kroppen forslats bort var bland de längst i mitt liv. Jag ville bara att det skulle vara över, men jag visste också att det var sista gången jag befann mig i detta vackra hem och att jag aldrig  mer skulle få tala med en människa som jag tyckte mycket om. Detta rum var en värld för sig, en värld som för mig var som att delta i en film, en nutida Sunset Boulevard där där endast dåtiden var närvarande. Jag kan fortfarande höra repliken: “Georg Rydeberg bakade kakor till mig, det har du också gjort”.

Men nu har ett år passerat och ett nytt står för dörren. Gott nytt år! Det började med ett glas champagne….

Statens normalskola av Paul Hedqvist

Statens normalskola

Inte hade jag tänkt mig att jag skulle gå omkring och fotografera rivningshus, men likt förbannat är det det jag gör, ty nu försvinner fastighet efter fastighet från vår stolta efterkrigstid, en tid då så många offentliga byggnader restes för att tjäna det allmänna. Fortfarande utfördes åtskilliga moment på ett hantverksmässigt vis och materialen var alltid de bästa; tegel, marmor, ädelträ, glas och stål. Idag har vi sällan råd att kosta på oss dylika anläggningar.

På bilden ovan ses Statens normalskola för flickor, ritad av Paul Hedkvist och invigd 1949. Sedan år 1971 är det Musikhögskolan som härskar i dessa lokaler. Det är en fin byggnad som består av ett flertal olika byggnadskroppar utplacerade på en höjd vid Lidingövägen mittemot Stadion. Här ytterligare en bild på den del av komplexet som jag valt att fotografera.

Men nu skall snart hela rasket rivas, tillsammans med Musikhögskolans ursprungliga byggnad, utformad som en g-klav, men aldrig färdigställd, ty när etapp två skulle påbörjas fick man inte riva de stallbyggnader som hört till Swartlings ridskola (och som höll på att stryka med när de första planerna för det nya område som nu skall byggas visades).

Om några år står här en ny Musikhögskola samt åtskilliga bostadshus. Visserligen är inte Hedqvist Normalskola unik på något sätt, men den är ett mycket gott och välbevarat exempel på den tidens byggnader och av den anledningen är det synd att jämna en den med marken, istället för att reparera och anpassa den efter nya förhållanden.

(20) (20) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (17) (16) (16) (16) (16) (16) (15) (15) (15) (15) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (12) (11) (11) (11) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8)

Litteratur