Rävjägarn

Härkmyran 8 mil söder om Gällivare

Åker man söderut från Gällivare öppnar sig till sist den slutna skogen och ett gammalt hemman träder fram. Jag vet inte när det senast var bebott, men gissar att det var många år sedan. Där är helt tyst och i fonden tronar himlen som aldrig verkar ta slut.

Herkmyran 7

Härkmyran betyder Renoxmyren 

Omgivet av blomstrande ängar och vidunderlig natur ligger Härkmyran.  Nybygge anlagt som hållställe 1794 med forkontor och bruksbod, vilka finns kvar än idag i bebyggelsekoplexet uppe på det uppodlade gårdstunet med 22 byggnader. Uppe på gårdsplanet har man utblick över den stora Härkmyran där malmrajderna drog fram. Hit kom man efter tre dagars färd från Malmberget.

Härkmyran som fått sitt namn av att man använde särskilt utvalda kastrerade rentjurar ( på samiska herk ) för malmtransporterna.

Platsens skönhet är på intet sätt diskutabel. De många byggnaderna ligger glest utplacerade och verkar ovana med sällskap. De har levt sitt liv likt de människor som en gång bodde på gården och hade så långt till närmsta granne.

Jag undrar vem som sköter om marken; dessa gårdsängar borde hade växt igen om inte någon varit där och slagit. Naturen tar alltid tillbaka det den förlorat, men kanske är det kärva klimatet en orsak till att det hår så långsamt.

Dessa plåttak som lagts med överblivna bitar av olika färg och kanske rostat ger nu ett sobert brokigt intryck långt från den grå elegans som präglar ett gammalt sticktak.

Jag undrar vad man kan odla här? Odlingszon ligger någonstans mellan 7 och 8 och där klarar sig bara de allra härdigaste av växter. Eventuellt också något gammalt ryskt äppelträd som under hundratals år trotsat både tsar och Lenins gelikar.

Den nya tiden har smugit sig in även på Herkmyran i form av ett kopplat tvåluftsfönster. Några brädlappar täcker igen det hål som blev över när det nya, lägre fönstret monterades. Jag undrar om utblicken förändrades, om man tyckte sig se något nytt genom dessa plana glas?

Tyvärr fick inte alla byggnader nya plåttak och de har sakta förfallit för att till sist störta samman. Att man inte restaurerar dem! Ett hemman likt detta finnar man inte så ofta. Man borde vara mer aktsam.

Ser ni den gamla brunnen, “kilan” som vi sa när jag växte upp. Vi kylde mejeriprodukter i dess kalla vatten. Idag är överbyggnaden borta och jag måste snickra en ny efter de murkna bitar som bevarats.

Tags: ,

Leave a Reply

Comments Protected by WP-SpamShield for WordPress

(20) (20) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (17) (16) (16) (16) (16) (16) (15) (15) (15) (15) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (12) (11) (11) (11) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8)

Litteratur