En glimt in i ett porslinsskåp som innehåller en gammal klenod; lysningspresenten i form av en guldservis från någon okänd fabrik i östeuropa. Särskild värdefull är den knappast, men den skänker en viss air av elegans de få gånger man får använda den.
Min farmor köpte den hos handlarn i grannbyn, farbror Herman. – Den där har stått så länge att du måste ge mig ett bra pris sa hon, och det fick hon. Farbror Herman fick emballera och skicka hem. Ibland förstod hon sig på affärer, farmor.
Herman körde på äldre dagar varubussen. Som pensionär och med mycket bristfällig syn. Hur nu det kunde vara tillåtet.
Det finns små virkade underlägg att lägga mellan kopp och fat. Om farmor virkade eller lät virka, låter jag vara osagt. När vi använde den, satte vi alltid små färgglada risservetter i koppens öra. Risservetter är stört omöjliga att få tag på idag.
Jag hade glömt de där små virkade tunna sakerna man kunde ha mellan kopp och fat! Men när du säger det så! Ljusa i hjärtform hade nog min mamma, faktiskt.
Nästan alla äldre damer jag känner har något i stil med din farmors guldservis, min farmor också. Min svärmor har en liten samling empirekoppar som man inte ens får dricka i, men fina är de i mättade färger och med brett guldband i koppens överkant.
Och mamma har en blekare ärvd variant som är “ostindisk”, även den med rejält med guld på, fast på vit botten.
Empirekopparna!!! Jag funderar på att köpa mig en egen guldservis, syrran har ärvt mammas (som hon fick av farmor). Det är inte speciellt dyra. Tydligen är allt med guld fortfarande praktiskt taget osäljbart.
För att inte tala om alla mockakoppar som fanns förr. Hos oss var mockakoppar små kaffekoppar, som man skulle dricka starkt kaffe i. Jag antar att det fanns någon koppling till starka sydeurpoeiskt kaffe.
Vänta, nu kommer jag på ännu fler koppar, mamma hade en sorts “moderna” mockakoppar med kvistmönster på (Wedgewood, tror jag) och som istället för öra hade en tjockare band i porslin mitt på.
Tror annars som du om det där med kaffets styrka och “mocka”. Vi gjorde även “mockaglass”, minns jag.
Annars tycker jag absolut att du ska slå till vad gäller guldservis! Jag är säker på att rätt som det är kommer de i ropet igen. Så köp flera, om du har plats!
Ja, det får jag ta och göra.
När jag var på Stadsauktioner stod ett par i 60-årsåldern och tittade på en servis m guldkant. – Går inte köra i maskinen, sa mannen och de gick vidare. Typisk för den generationen.Tråkmånsar.
Dom där mycket tunna, lite hala, pappersservetterna med noll uppsugningsförmåga hade jag helt glömt bort! Ibland hade tanterna också (textil-) servetter och matchande dukar på kaffebordet, en tunn damast av någon sorts blankt (sidenlikt), guldgult tyg. Dom låg i travar i mormors linneskåp och var alldeles kalla (men ändå lite skönt på något sätt) när man stoppade in händerna i stacken.
Till en sån där vacker mockaservis (bilden) ska det naturligtvis också vara skedar, kak- och sockertång i ”dirigold”!
Din mormor hade säkert linne som hon omsorgsfullt manglat (om du ändå fått ärva!). Älskar det materialet. jag hade en mockaservis i glada färger, men den gick sönder. Nu har jag en annan i mer kinesisk stil och den är jag rädd om.
Dirigold! Framtiden var bättre.
Åh vilken underbar blogg…. Lade genast till dig bland favoriterna!
Rispappersservetter finns att köpa på Tiimari. Där köpte jag en hel korg sist jag var där, ifall det var en tillfällig sändning de fått in.
Tackar och tack för tipset! Jag får pallra mig dit någon dag för att få den rätta looken på kaffebordet.