Publicerat

Radiguets roman Greve d’Orgels bal

Raymond Radiguet var en författare som dog ung, mycket ung, bara 20 år. Hans sista roman, Greve d’Orgels bal utgavs först efter hans död 1923. Den unge huvudpersonen blir förälskad i den vackra grevinnan d’Orgel samtidigt som han är god vän med den aningslösa greven. Boken sägs vara något av en nyckelroman med Radiguet, Nils och Thora von Dardel i huvudrollerna. Möjligtvis finns Jean Cocteau också med på ett hörn, jag minns inte riktigt.

I sin bok om Dardel förnekar Thora det hela, men hon skriver också att hon inte visste om det var henne eller hennes man som den unge Radiguet dyrkade. Thoras syster Linde, skriver i sina minnen om Nils som en man som var allmän egendom, och inte bara Thoras, åtminstone när det gällde den äktenskapliga bädden. Hur som, boken är värd att läsas och en verklig liten pärla. Dessvärre mycket sällsynt i sin svenska upplaga.

På bilden ovan ses Jean Cocteau, Georges Auric, Raymond Radiguet och John Russell.

Läs också: Med djävulen i blodet av Raymond Radiguet; Boken om Nils Dardel och Jag for till paris av Thora Dardel; På ritt genom livet av Linde Klinchowström-von Rosen.

Publicerat

Per Wästbergs svunna Östermalm

Per Wästbergs bok Östermalm från 1962 är ingen dålig bok. Mitt exemplar är i en gulbrun sammetsartad utgåva med Östermalm tryckt i guldtext. Rikt illustrerad är den också, med bilder av Lennart af Petersens.

Här på bilden intill, syns köks-regionerna i ett hus på Banérgatan 10. Notera vedlåren och de slitna snickerierna, huset var förmodligen inte alls moderniserat och då fick man elda!Hembiträdet är i full färd med att hänga tvätt i serveringsgången, i sällskap med ett ungherrskap. Takhöjden är väl tilltagen och skåpinredningen rymmer förmodligen det mesta som ett större hushåll kan behöva. Huset revs i början på 60-talet och ersattes av ett relativt fint 60-talshus som har en stram fasad med indragna balkonger med handledare i ädelträ.

Hemma hos systrarna Estrid och Greta Linder på Östermalmsgatan sitter Bo Bergman och pratar med Thyra Klinckowström (mor till Thora Dardel, Nils första maka). Systrarna Linder var döttrar till barnbokskritikern Gurli Linder som skrev Sällskapsliv i Stockholm under 1880- och 1890-talen (Norstedt, 1918). Gurli Linder umgicks bla med Carl Laurin (som bodde i huset på Bellmansgatan som fortfarande kallas Laurinska huset). Ett stort styckte kulturhistoria rymms med andra ord på denna bild.

Östermalmsgatan 63 står kvar än idag och jag passerar huset var morgon. Huset, som ursprungligen är från 1880-talet, byggdes på med en våning under tidigt 1900-tal och moderniserades då en smula. Det är också en relativt luftig och modern miljö som syns på bilden och inget tungt, men ombonat!, 1880-tal.

Publicerat

Linde red Castor hela vägen till Paris

Linde Klinckowström (1902-2000) satte sig 1926 tillrätta på sin häst Castor och red till Paris där hon möttes av sin syster Thora, gift Dardel. I Ritt genom livet, som är Lindes andra bok om livet på en hästrygg, berättar hon om sina äventyr i mellankrigstidens Europa och det är mycket underhållande att läsa. Ritt genom livet handlar inte bara om hennes långritter (hon red även till Rom) utan också om hennes liv i övrigt. Mycket rolig är den berättelse om när hon måste vara förkläde åt sin bror som är en festprisse med smak för prostituerade och även, som jag förstår det, kokainet.

Linde Klinckowström var en ung dam med åtskilligt med skinn på näsan och av boken att döma, är hon inte alltför lättflörtad när hon roar sig nere på kontinenten. En stackars tillbedjare skrämmer hon med ridpiska, en annan håller hon på halster så han blir nästintill galen. 20-talets unga damer som var födda i de bästa av familjer, tillhörde en privilegierad generation som både visste sitt värde och att roa sig.

Linde gifter sig så småningom med greve Hans von Rosen och hamnar lämpligt nog på Lindö där hon sedermera reser Castors grav. Hennes första bok heter På långritt med Castor och utkom redan 1929. Ritt genom livet kom 1962. Otroligt nog hade hon då nästan 40 år kvar att leva. År 2000 dog hon, nästan 98 år gammal på familjegodset Stafsund i krokarna av Ekerö.

I kokboken Från slottsgemak och herrgårdskök möter vi också Linde på sitt Lindö. Det framgår med all tydlighet att hästar fortfarande ligger henne mycket varmt om hjärtat, till skillnad från matlagning. Bilden ovan föreställer pappa Klinckan, Thoras dotter Ingrid, Thora, mamma och Linde.

Publicerat

Thora Dardels parisiska konfektask

KonfektaskenFör en liten tids sedan visade jag en bild på Philippe och undrade vem han månne kunde vara och fick då tips om Thora Dardels roman Konfektasken. År 1924 utkom denna hennes första längre skrift. Så vitt jag vet hade hontidigare endast publicerat kortare berättelser, bl.a. Flickan som reste ensam (3 noveller).

Huvudrollen i Konfektasken spelas av Philippe och det är Nils Dardel som illustrerat honom. Boken är nämligen försedd med flertalet utmärkta skisser av kända konstnärer; förutom Dardel har bl.a. Pascin, Leger, Kurt Jungstedt och Isaac Grünewald lämnat sina bidrag.

Philippe är ung, oerfaren och mycket skön yngling som snart hamnar i dåligt sällskap där nattvak, vin och kokain hör till vardagen. Hans första älskarinna är Madeleine d’Etoile, men denna affär tar ända med förskräckelse den kväll ”vicomten” anordnat en kostymbal som går under namnet Konfektasken. När Madeleine gör sin entré, finner hon sin välgörare och andre älskare, Roger de Brillant, tillsammans med den undersköne Philippe och inser att hon blivit dubbelt bedragen.

Boken saknar inte charm, och trots att den är något av en bagatell, är den mycket underhållande. Jag inbillar mig att Dardel ger ett tämligen tidstroget porträtt av dåtidens pariserliv där skörlevnaden hörde till vardagsbestyren. Thoras Paris är det Paris man vill underhålla sig själv med. Dessutom skriver hon inte alls illa, vilket om inte annat bevisas av den senare utgivna boken Jag for till Paris.