Publicerat

Marianne Hööks Sommarstockholm

I boken Stockholmskärlek (Wahlström och Widstrand), är samtliga texter av Marianne Höök. De är inte speciellt märkvärdiga, men de har ett tonfall som jag tycker mycket om. Dessa texter har inte återutgivits på senare år, till skillnad från hennes kåserier och intervjuer.

Höök är Här har vi två texter. Den första behandlar den svenska badsynden.

”Sommarstockholm har ett äventyrligt rykte bland utlänningar, ett rykte som svensk filmexport gör det bästa för att upprätthålla. Vi badar nakna. Från gästande fransmän och amerikaner kommer frågan regelbundet i en diskret viskning: är det sant att ni badar nakna i Sverige på sommaren? Om vi, istället för att komma med bortförklaringar om att vi har så mycket kust, att det räcker till en ostörd bit åt varje invånare, utnyttjade ryktet i turistpropagandans tjänst, skulle vi kunna plocka in miljoner i hårdvaluta. Turisttrafikförbundet får uppslaget gratis. Affischförslag skall vi också kunna ge anvisning på.

En ung dam på en skärgårdsö kunde helt enkelt inte stå ut med att ett par gästande fransmän skulle återvända besvikna från Sverigesemestern förra året. Som ett offer åt fosterlandets good will kastade hon sig i sjön efter en kräftfest en augustinatt och simmande omkring i bara solbrännan. Så skall turistservice skötas.”

Text nummer två skildrar svenska flickors förhållande till främmande makt. Jag är faktiskt mycket svag för bruket av engelska ord, inte alla, men sailors och boyfriend hör definitivt till de lämpligare uttrycken.

”Detta är inte som man skulle kunna tro färjan till Coney Island, utan amerikanske sailors med svenska girl friends på Nöjesfältet. Gästfrihet mot örlogsflottan hör till god ton, vårt förhållande till främmande makter är gott. Men motsvarande vänlighet mot handelsflottans representanter, i synnerhet färgade och melerade, och Svenska Nämnder börjar använda ett språk som man trodde reserverat för dr Malau, Sydafrikanska unionens premiärminister. Orgier på utländsk båt läser man och uppfattar snart att orgien som sådan har man ingenting att använda mot. Men se utlänningar…”

Publicerat

”Han har en blyg blå blick med mycket humor i och ett rart ostyrigt hår av den kvalitet som svenskar ofta dras med”

Marianne Höök skrev många kåserier, först för SvD men sedan för Aftonbladet. Här en träffande berättelse om den nya riksdagsmannen. Något är fel, det står klart. Han beskrivs som vore han en hon: Det nya statsrådet kommer inte bara att föryngra regeringen utan han kommer också att bidra med lite fägring. Han har en blyg blå blick med mycket humor i och ett rart ostyrigt hår av den kvalitet som svenskar ofta dras med. Läs hela texten här.

Jag tänker genast på en intervju med Catrin Götblad som jag läste för ett par år sedan: Att få kommentarer om mitt utseende tycker jag verkligen inte om. Jag är inte så intresserad av mode eller krafs, men jag borde kanske vara det, det ser trevligt ut. Håret hinner jag aldrig göra något åt och jag får mail från folk som tycker att jag borde klippa mig i någon snygg frisyr. Det märktes särskilt under Anna Lindh-utredningen. Chefen Leif Jennekvist fick däremot inga mail om sin frisyr.

Publicerat

Hans Hammarskiölds dam på NK

Det finns en utmärkt bok, Stockholmskärlek kallad, med bilder av Hans Hammarskiöld och texter av Marianne Höök. Utgiven i början av 50-talet, är den en samtidsskildring av Stockholmslivet och en mycket tilltalande sådan.

Marianne Höök har en avundsvärd förmåga att forumlera sig och kan skildra de mest romantiska av miljöer utan att det blir för sött, ty det hennes penna rister har den avundsvärda, och egentligen helt nödvändiga, egenskapen att alltid spetsa sina alster med en smula beskt. Kanske kan man säga att hon är en cynisk romantiker, kanske inte. Något ditåt är det iallafall.

Bilden föreställer den dam son under många år tillbringade dagarna på NK och var så punktlig, att firmans urmakare ställde tiden efter hennes entré. Höök undrar vilket Dorothy Parkerskt storstadsöde som döljer sig bakom hennes späda och välklädda figur. Och det kan man funderar över. Men lika bra är det att inte veta, utan istället dirigera den frågan vidare till sin egen fantasi.

Publicerat

Marianne Höök

Äntligen något nytryckt om och med Marianne Höök! Bokförlaget Atlas kommer alldeles snart med en av Anette Kullenberg författad biografi och strax därefter kommer ett urval av hennes texter. För er som har för vana att läsa gamla nummer av, till exempel, Veckojournalen, är Hööks penna välbekant. Hon var en bildad dam som inte drog sig för att glänsa med sina kunskaper, men hon var också en vass och klok skribent.

Jag har tre böcker med Höök: den fina Stockholmskärlek och de två textsamlingarna Vän av ordning och Tyckt som jag har för mig är hämtade från Aftonbladet, där hon regelbundet medverkade efter att ha lämnat SvD.

Här två av henens texter, taffligt inscannade: Vatten på rostiga kvarnar och Tvåbarnsfar till regeringen.

Inte nog med det. SVT har precis producerat det utmärkta Babel om Marianne Höök. En Höök-höst står med andra ord för dörren. Och det är verkligen inte det sämsta!