Åttioårsdagen firades på Dicksonska

Lagom till 80-årsdagen, lät den förmögna och mycket framgångsrika Hanna Lindmark sig fotograferas under kristallkronan i Dicksonska palatsen i Göteborg, där den flottaste Margaretaskolan låg. Efter en mycket fattig uppväxt, startade hon år 1905 den första Margaretaskolan i Norrköping (hon var då 44 år). Margaretaskolorna var vanligtvis både restauranger, hushållsskolor och festvåningar. I de flesta fall såldes också färdiglagad mat att ta med hem och värma, vilket var polulärt bland många familjer med tjänstefolk med bristande matlagningstalanger.

Margaretaskolorna var framgångsrika och Hanna Lindmark en djärv affärsman. Under ett antal år drev hon Steninge slott med stort jordbruk, för att vara säker på att få tag i de bästa av råvaror. I början av 30-talet, mitt i Kreugerkrasch och sviktande konjuktur, öppnade hon ännu en Margaretaskola i det nybyggda funkiskomplexet vid Norrmalmstorg, komplett med takterasser och modern inredning.

Framgången tog så småningom slut. Skolorna hade efter hennes död ärvts av fyra missionssällskap och VD nummer två missbrukade helt sin ställning, försnillade pensionskassan och gjorde dåliga affärer samt bjöd unga attraktiva män på eleganta supéer och övernattning i Margaretaskolornas lokaler. När detta uppdagades, var ekonomin i botten och rädslan för skandal stor. Skolorna avvecklades snabbt och alla papper som visade på vad som inträffat, gömdes undan i ett kassaskåp.

Det var f.d. Rapport-profilen Ewonne Winblad, vars svärmor uppfostrades i Hanna Lindmarks hem, som började forska efter förklaringen till Margaretaskolornas nedläggning och så småningom fann lösningen i ett gammalt arkiv. Läs mer om hennes bok om Margaretaskolan, Frälst, förmögen och förskingrad, på nd.se. Vill man få en uppfattning om hur det miljön på Margaretaskolorna kunde te sig, beger man sig lämpligtvis till Citykonditoriet på Adolf Fredriks kyrkogata som huserar i den lokal som en gång inhyste den sista Margaretaskolor som Hanna Lindmark öppnade (hon var då närmare 80 år ).

När jag fann en historisk handduk

Jag fikade på Citykyrkans kondis i söndags. När jag skulle ta för mig av matbrödet, passade jag på att ta mig en titt på den ovanligt präktiga handduk som låg över. Ni läste rätt, om ni redan tittat på bilden; det var en handduk från Hushållsskolan Margaretas tid (som huserade i lokalerna till ungefär 1970). Vilket historiskt fynd att fotografera! Jag hade gärna snattat om min moral varit mer tvivelaktig (och om jag inte älskar ärliga människor, läs mer i stycke tre).

På Hötorget gjorde jag fynd. En betraktningsapparat att använda vid redigering av smalfilm, samt en utmärkt bok, en katalog från Moderna museets utställning om Svenska baletten i Paris (visades 1969 på Pontus Hulténs tid). Jag är förskräckligt nöjd.

När jag tittade i min telefon efter bilden på handduken, fann jag också bilder från i fredags. Eftersom jag var på vift med bag-without-box, var det välkommet att friska upp minnet. Jag kan också meddela att världen är full av ärliga människor. Jag råkade nämligen tappa min plånbok, struntade i att spärra kortet (för att slippa skaffa nytt om det skulle komma tillrätta). Mycket riktigt, hade inte någon hittat plånboken, på gatan utanför en bar. Så lämpligt. Och naturligtvis var allt kvar.