Birgit Th. Sparre om Ivar Kreuger

I  Solen och sjön, en slags memoar som utkom 1961, skriver Birgit Th.Sparre om sitt möte med Ivar Kreuger. Hennes porträtt av den världskända finansmannen är mycket fint. De två lärde känna varandra genom en slump runt 1920 när Sparre lästa sista året på Franska skolan och bodde hos ett gammalt syskonpar som hade en 12-rumsvåning vis Stureplan. Eleonore och Carl von Schultzenheim hette de två och de hade flyttat in en hel herrgård i stadsvåningen vilket gjort den överfull av antikviteter. Eleonore von S var starkt engagerad i hjälparbete och en dag hade hon fått en packe antika broderier som en baltisk baron önskade få sålda för att kunna klara sig ytterligare några månader. Hon hade också kontaktat en herre som ”jonglerade med miljoner” som kunde vara intresserad av textilierna. Det blev Birgit Sparres uppgift att besöka honom och visa upp varorna. Hon begav sig upp till Villagatan och tog hissen upp till översta etagen.

”Det fanns ingenting imponerande i hans yttre. Han såg mest ut som en förvuxen skolpojke, med tunga drag och egendomligt färglösa ögon. Han verkade påfallande blyg; han hade en sober smak, var en stor skönhetsälskare och em ännu större blomstervän. Han hade ett sätt att smeka blommor och var barnsligt stolt över sina kamelior och doftande gardenior”.

Uppe i våningen var de stora rummen glest möblerade men blomsterprakten var överdådig. I hallen hängde John Bauers akvareller till Tomtar och troll. I biblioteket fanns ett stort barockbord och florentinska stolar. I hans samling fanns många vackra band och dessutom en imponerande samling brev från Napoleon och hans familj.

En våning upp fanns ett glasövertäckt trädgårdsrum med bekväma bambustolar och fontän samt ett överdåd av de vita och blekrosa kamelior som var Kreugers älsklingsblommor. I detta lilla paradis med utsikt över hela Stockholm drack Ivar och Birgit kaffe efter de söndagsmiddagar som han fick för vana att bjuda in henne till. Det var inga stora tillställningar, utan endast de två. Det förekom ingen romantik, men däremot läste Birgit Sparre ofta Bertel Gripenberg eller någon annan modern lyrik. Klockan nio var hon tillbaka på Stureplan, dit hon eskorterats av Kreuger.

Nattligt möte i ett hus på Sibyllegatan

”Vi kom till ett förfärligt gammalt och ruffigt hus som är borta för längesedan. Tosse [Thor Modéen] ringde på och en dam som såg påfallande sjaskig ut öppnade. Hon bar tofflor och en morgonrock som sett bättre dagar men önskade oss välkomna in. Det slog mig att jag sett henne förr, att jag kände igen hennes anletsdrag, men det var så mörkt att jag inte kunde urskilja henne ordentligt. Hon frågade Tosse om han önskade vit eller röd champagne och visade oss till några rum där vi kunde slå oss ner. […] Jag hade tydligen hamnat på en av Stockholms illegala  nattlokus. Att det inte var på frälsningsarméns hotell begrep jag genast. Om det var en bordell vet jag fortfarande inte.”

I sina memoarer skriver Annalisa Ericson om ett nattligt äventyr på en illegal sylta i ett hus på Sibyllegatan i Stockholm. Efter en stund klarnar hennes minne och hon inser att damen hade ”åkt utför den sociala trappan och hamnat rakt ner i källaren” ty hon drar sig till minnes ett möte ett par år tidigare, 1931, då hon hade varit på lunch hos SF:s chef Olof Andersson ute i Saltsjöbaden.

”En elegant dam i vitt kom emot oss, och det visade sig att hon skulle ta hand om oss gröngölingar under i´lunchen tillsammans med Olof Andersson. Hon var hårt sminkad och bar en vid turban över sitt röda hår: en hårfärg  som på en här tiden var ytterst modern.  Hon hette Inge Eberth, och efteråt fick vi veta att hon var Ivar Krügers älskarinna.”