Holländsk italo anno 1983-84 med Digital emotion är inte det sämsta. Det är bara att beklaga att bildkvalitén är så undermålig när låten är så pass bra.
Passar också på att rekommendera Trans-X med Living on video. Sen får man inte missa Den Harrow i Mad desire och det främst för hans obetalbara outfit!
Ken Laszlo var under ett par år en tämligen stor italodicsostjärna. För ett par år sedan, runt 2005, lyssnade jag mycket på italodisco. Genren upptäckte jag som genom en slump i och med att jag hittade en 12:a, Ken Laszlos hey, hey, guy.
Let me try your love. Yes babe, I”m waiting, please don”t stop. Hey guy all your love forever
Steps to heaven, three steps to me. Let me know what you are doing tonight, You love me, but sorry I don”t love you. Let me know what you are doing tonight
Det gjordes mycket bra under en följd av åttiotalsår som kan gå under benämningen italo. Lyssna t.ex. på Silent circle, Voyage, voyage, Charlie, Alan Ross och Flirts. Listan kan göras lång. Gemensamt är iallfall dramatiken, känslorna och det ostiga soundet. Och omslagen kan ofta kategoriseras under rubriken smaklösa.
Även Sverige bidrog till genren, hur konstigt det nu än kan låta. Svenska fake gjorde klassikern Brick som inte går av för hackor. En av medlemmarna var även verksam i tredje mannen. Snygg video! I Italien brukar man också ta med Lili och Susie, både Candy love och Oh mama.
Och för att inte tala om Savage. Bättre än Don”t cry tonight blir det knappast.
Det är en rätt speciell genre och jag tycker fortfarande om den.
When you find the light to an upset shade away
If you never, never let me go with every melody
And you often were at leaving just my life
If you”re really not to tug an and
Buy too many fantasy… me too
Uppenbarligen var inte engelska språket Savages modersmål, vilket inte hindrade dem från att göra en lysande italoklassiker: Don”t cry tonight (Don”t cry tonight finns även på YouTube). Don”t cry tonight hamnade sedan på skivan Tonight som är förvånansvärt bra. Syntljuden är det verkligen inget fel på och man förstår verkligen att här är det både dramatik och stora känslor i faggorna. Lp:n Tonight finns på Spotify
Bakom Savage stod italienaren Roberto Zanetti, samme man som låg bakom det tidiga 90-talets storsäljare The Rhythm of the Night. Som Savage gjorde han också en Hi-Energy-version på Cutting Crews I Just Died In Your Arms Tonight. Den har jag inte hört – jag är därför mycket nyfiken på hur den låter.
Tysk italo med Joy Peters som endast hade två stora hits och som dessutom spelade in ett helt album SOM ALDRIG GAVS UT! Till skillnad från sin kollega Fancy, blev Joys karriär mycket kort, men Don’t lose har iallfall blivit en italoklassiker av tämligen hyfsad kaliber. Det är en snygg produktion som känns helt OK även idag. 12-tumsversionen har en bas som kan rasera hus. Videon är dock ett under av tafflighet.
