Höstgrå Week-End i vackra Helsinki

Järnvagsstationen i Helsinki

Jag vet inte hur många som är bekanta med vad som är på modet i vårt östra grannland. För er oinsatta är det faktiskt något så exklusivt som an imported swedish male maid. Som den villige unge man jag är, lät jag mig naturligtvis flygas över för att stå fjättrad vid spisen i ett trångt Töle-kök. Som tur var, fick jag en timme över och kunde traska runt med min kamera. Tyvärr hade jag inget stativ och ljuset var svagt. Bilderna blev därefter med sekundlånga exponeringstider. Här ovan ses den vackra Judendjärnvägsstationen av Saarinen d.ä.

Floden i Helsinki

Det var tårtor som stod på programmet. Den mest påkostade var en elegant skapelse klädd i mörk  choklad och garnerad med tyska marsipanrosor. Inuti fanns detsamma som i de välkända mozartkulorna. Behöver jag säga att resultatet blev dödligt gott? German diet cakes, kallade vi bakverken som mestadels bestod av socker, smör och mandel eller nötter. Efter slutat arbetsdag, vid tiosnåret på kvällen, begav vi oss till en ung dam i stadsdelen Hagnäs.

Aleksis Kivi på Järnvägstorget

Hemma i Jugendvåningen serverades lite småvarmt i köket och i vardagsrummet bjöds vi på vin av alla de slag. Rätt vad det var kom den erkänt goda Mannerheim-vodkan på bordet. När den var urdrucken bar det av till en bar med traditionella finska vepor på väggarna. Svart katt hette den och den drevs av en fransman. Ni förstår om jag var en smula ansatt när jagfotograferade Aleksis Kivi på Järnvägstorget dan därpå.

Hus i Helsinki

Söndagseftermiddagen vigdes helt åt té dansant. En stilig finländare slet fram sabeln och gjorde sin plikt med champagneflaskorna. Inte en golvplanka var torr. På skivspelaren snurrade Eino Grön.

Kulturkonsumtion till Finlands ära

Jag har varit på Kulturfestivalen.

I onsdags strilade regnet ner och på Brunkebergs torg speglade sig de kulörta lamporna i den regnvåta ytan på dansgolvet. Månskensorkestern hade fått fint besök den unge tangokungen från Finland, Saska Helmikallio, samt ingen mindre än min egen Glesbygdssyster. Det blev en mycket vacker kväll och inte minst den nykomponerade Champagnetango, som GBS specialskrivit för detta tillfälle, bidrog till kvällens ljuvlighet. Finska är ett mycket vackert språk. Jag är svag för hela vårt östra grannland, inte minst efter vinterns helsingforstur.

På torsdagen var det Sveriges radios symfoniorkester som spelade på Gustav Adolfs torg. Finlands egen Eino Grön gjorde en helt lysande version av From russia with love. Stram som en lagårdsdörr, nästintill orörlig, stod den mäktige finske sångaren och sjöng så att man ryste. Och han sjöng på finska. Se honom
här som ung och fager yngling. Finlands store sångare innan Grön, var Olavi Virta. Han är också värd att lyssnas på.

Och: om ni inte har gjort det, lyssna på GBS sommarprogram. Det finns ett tag till på Sveriges radios hemsida. Högtidligt och humoristiskt kan man karaktärisera det. Och man får lära sig om lavendeltvålens förtjänster.

Jag går på glassbar mitt i vintern

Här ett utmärkt exempel på hur en glasservering bör se ut för att skapa trevnad och samtidigt erbjuda stil och komfort. Storstadsbrodern har parkerat mig själv med en milkshake från McDonalds i en av den söndagsstängde glassbarens inbjudande glasstrutsstolar. Den nätta resväskan står bredvid SSB som pustar ut efter att ha irrat runt en stund för att hitta till gatan Bulevardi (det finns bara en boulevard och den har detta namn). Glesbygdssystern försatte inte det gyllene tillfället till en bra bild, utan tryckte påpassligt av. Utan att vara det minsta gnällig, tycker jag att det är befogat att påpeka att innehållet i vissa strutar påminner väl mycket om vanligt svenskt tandkött.

Något om en helg i Helsinki

Har man inte varit i Helsinki på week-endbesök! Anlände huvudstaden på fredag kväll per flyg och tog mig sedan med hjälp av buss till centrum och den vackra centralstationen i stram jugendstil och möttes där av min värd för helgen, Mika, som faktiskt är halvtysk. Efter lite vin i hans våning begav vi oss till baren Grotesk för att träffa några vänner till honom. Lokalen hade ett av de vackraste tak jag någonsin skådat och var tämligen posh. Jag blev presenterad för Pappers piffiga chefredaktris Peppe och Radio X3Ms finskt blonda Petski som har programmet A-laget (och som faktiskt hade noterat min lugg när jag besökte YLE för en månad sedan). Då jag drabbats av en mystisk magåkomma, kunde jag få i mig mer än en öl och det var förargligt.

Lördagen ägndes åt sight-seeing. Helsinki är en mycket tilltalande stad och jag ramlade nästan baklänges när jag såg synen som mötte mig på bilden ovan. Maken till kyrka och trappa från man leta efter. Stadens arkitektur bär överlag tydliga drag av både ryskt och östeuropeiskt inflytande och det är inte alls till nackdel. Jugendstilen, till exempel, är betydligt stramare där än här.
Och för att övergå till ämnet mat, så kan ett besök på konditori Fazer verkligen rekommenderas. Deras smörgåsar är helt fantastiska och jag kunde verkligen inte har gjort dem bättre själv. Små och fyllda av gott pålägg på ett märkt och saftigt bröd. Bakverk och färgglada marmeladkulor fanns också i parti och minut.

På kvällen spelade GBS på Kulturfabriken Korjaamo som är inhyst i en gammal spårvagnsverkstad. Min värds syster Jana, höll dock nästan på att missa konserten, eftersom hon stod som klistrad vid spisen för att lägga sista handen vid de bakverk som hon förberett inför söndagens te dansant (som jag dock missade). Konserten blev mycket lyckad och stördes endast av det faktum att en av bandfruarnas låtlista, förvandlades till ett rödrosa kladd efter kontakt med en illasinnad vätska.

Till sist måste jag jag inte låta bli att nämna det märkliga namnet på en av Helsingfors nattklubbar: We want beef. Om det verkligen rör sig om ren och skär köttmarknad kan jag inte uttala mig om då jag inte varit där, men namnet är onekligen märkligt (för att inte tala om homosexrelaterade Dont tell mama och Lost and found).

Slutsats: åk till Helsingfors, inte minst för de både strama och levnadsglada invånarnas skull.’