Publicerat

Annastina Alkman och Oscarianerna

Målning av Annastina alkman

Böcker om det oscarianska Stockholm kan rimligtvis inte vara dåliga. Annastina Alkmans barndomsskildring är heller inte så dum. Den är värd att läsas, utan att för den skulle vara helt omistlig. Dessutom är den illustrerad av Annastina själv.  Alkman föddes i en borgerlig familj som bodde på Grevgatan. Sängkammarinteriören var för den tiden högelegant med flammiga valnötssängar, skulpturerade druvklasar på gavlarna, och malakitgröna stoppade plyschmöbler. Tapeten var guld- och snusbrun, i fönstren låg fönsterdynor mot drag.

Annastina var mycket förtjust i sin far och vill helst bli pojke och sjökapten (som honom) när hon blir stor.
– Vill och vill och vill… gör’et min flicka, så får du väl se hur lätt det är, svarar fadern.

Mest underhållande i hela boken är skildringen av tant Anna Hellberg som hade ett mycket rymligt hjärta. På badorten i Travemünde fick hon lägga sig sjuk för att hon hade en så vansinnigt svartsjuk vän, en bankir som ägde större delen av badorten. Annastinas mamma vill också lägga sig sjuk, för att slippa tant Annas erotik. Tant Hellbergs man roade sig under tiden på egen hand i Stockholm.

På tal om oscarianer, så ber jag att får rekommendera Gurli Linders Sällskapsliv i Stockholm på 1880- och 90-talen. Jag har för mig att den gavs ut lagom till Carl laurins femtioårsdag 1918,men jag kan ha fel. Linder var kvinnosakskvinna, yrkeskvinna och författare. Hon umgicks i kretsarna kring Curmans (som bodde i Curmanska villan på Floragatan, Carl och Calla hette de, han lät bygga Sturebadet).

Publicerat

Per Wästbergs svunna Östermalm

Per Wästbergs bok Östermalm från 1962 är ingen dålig bok. Mitt exemplar är i en gulbrun sammetsartad utgåva med Östermalm tryckt i guldtext. Rikt illustrerad är den också, med bilder av Lennart af Petersens.

Här på bilden intill, syns köks-regionerna i ett hus på Banérgatan 10. Notera vedlåren och de slitna snickerierna, huset var förmodligen inte alls moderniserat och då fick man elda!Hembiträdet är i full färd med att hänga tvätt i serveringsgången, i sällskap med ett ungherrskap. Takhöjden är väl tilltagen och skåpinredningen rymmer förmodligen det mesta som ett större hushåll kan behöva. Huset revs i början på 60-talet och ersattes av ett relativt fint 60-talshus som har en stram fasad med indragna balkonger med handledare i ädelträ.

Hemma hos systrarna Estrid och Greta Linder på Östermalmsgatan sitter Bo Bergman och pratar med Thyra Klinckowström (mor till Thora Dardel, Nils första maka). Systrarna Linder var döttrar till barnbokskritikern Gurli Linder som skrev Sällskapsliv i Stockholm under 1880- och 1890-talen (Norstedt, 1918). Gurli Linder umgicks bla med Carl Laurin (som bodde i huset på Bellmansgatan som fortfarande kallas Laurinska huset). Ett stort styckte kulturhistoria rymms med andra ord på denna bild.

Östermalmsgatan 63 står kvar än idag och jag passerar huset var morgon. Huset, som ursprungligen är från 1880-talet, byggdes på med en våning under tidigt 1900-tal och moderniserades då en smula. Det är också en relativt luftig och modern miljö som syns på bilden och inget tungt, men ombonat!, 1880-tal.

Publicerat

Till Curmans bjöds man på 1880-talet

atrierummet_liten

I samband med Carl Laurins 50-årsdag 1918, gav Gurli Linder ut volymen Sällskapsliv i Stockholm under 1880-och 1890-talen: några minnesbilder. En utmärkt skrift om man intresserar sig för denna era i allmänhet och den kulturella sfären i synnerhet. Under dessa år var det en inbjudan till det Curmanska hemmet på Floragatan hett eftertraktad, ty alla ville befinna sig i det eleganta atriet där dåtidens kulturelit roade sig.

Carl och Calla Curman lät under åren 1880-1881 uppföra en elegant villa på Floragatan 3 i Stockholm. Arkitekt var Fritz Eckert som även ritade hovstallet. Som grund för ritningarna hade han en skiss av Carl Curman som hade inspirerats av de romerska lanthusen. I villans mitt ligger det eleganta atriet som sträcker sig genom husets båda våningar och som de övriga rummen grupperar sig kring. Klicka på bilden intill för att se rummet i all sin prakt!

Bland gästerna i det Curmanska hemmet märktes bl.a Viktor Rydberg, Carl Snoilsky, Arthur Hazelius, Oscar Montelius, Christian Lovén, Sophie Adlersparre (Esselde), Fredrika Limnell och så vidare. De möten som ägde rum i denna villa gjorde ibland outplånliga avtryck i kulturlivet.  T.ex. fick Esselde och Hanna Winge en dag se alla de gamla vävnader som Carl Curman sparat och blev då varse vilken kulturskatt som var på väg att försvinna. Detta var upprinnelsen till Handarbetets vänner.

Carl Curman brann för hygienen och var mannen bakom Sturebadet. Han var också en ihärdig amatörfotograf och fotograferade åtskilligt. Dessa bilder finns idag i Stadsmuseets arkiv om jag inte missminner mig. En del av dem går att hitta på Stockholmskällan.

Biblioteket hos Curmans

I villan välförsedda bibliotek med sina eleganta bokhyllor och påkostade tak, förvarade Curman sin boksamling som bestod av många rara folianter i praktband. Som ni ser är det ett mycket ombonat och trevligt rum. Carl Curman hade också ett arbetsrum som även det rymde åtskilligt med böcker. I professorskan Calla Curmans skrivrum, som i mångt och mycket gick i rokoko, var det däremot porträtt av släkt och vänner, samt åtskilligt med tavlor, som dominerade rummet.

Matsalen hos Curmans

Som sig  bör fanns i Curmanska villan en större salong och naturligtvis en praktfull matsal. Den senare hade en hög panel vars fält klätts med gyllenläder. På den hylla som avslutar panelen upptill, stod allehanda objects d’arts från olika tider som  Curmans samlat på sig genom åren. Det måste ha varit ett fantastiskt rum att vistas i och alla de vackra sakerna där får man anta utgjorde verkliga conversation pieces.

Curmanska villan är idag ambassad. In på 60-talet tror jag dock att den var privatbostad åt någon gren av släkterna Curman/Fries. På 50-talet inreddes ett kök i ett av rummen på entréplanet. De gamla köket i källaren var tydligen inte alls populärt bland den nya tidens hembiträden står det att läsa i Per Västbergs bok Östermalm. När jag promenerar förbi villan idag tittar jag alltid in genom fönstren och det är tydligt att en hel del av inredningen fortfarande är intakt.