På SVT Play finns just nu filmen om Messaure, det lilla samhälle som växte upp vid kraftdammsbygget och sedan försvann. Se den, den är verkligen intressant och ett fint dokument över efterkrigstidens nybyggaranda. Det fanns många samhällen som växte upp och blomstrade under dessa år och som numera står halvt övergivna. Av Messaure finns dock i princip inte ett spår bevarat. Förutom filmen kan jag rekommendera byns egen webbplats, det rä där jag hittat bilden på den stora grävmaskinen Marion.
Strax söder om Messarue ligger en liten, liten by, Soubattselet. Här bodde en av min mors farfars systrar under många år. Syskonen brevväxlade och när mors farfar dog i början av 50-talet, blev det mormor som fortsatte att skriva. Tyvärr finns inga brev kvar idag, ty vardagliga skrifter ansågs inte värda att sparas. Synd, annars hade jag kunnat läsa om Messaures uppgång och fall.
Min mors faster Rut blev mycket gammal och därför minns jag henne väl. Hon var född vid förra sekelskiftet, klotrund och mycket livlig. Jag har henne på smalfilm någonstans, men vet inte på vilken rulle. Som ung tjänade hon under en tid hos sin släkting i Soubattselet och på gamla dagar pratade hon ofta om tiden där. Det var en vacker plats vid Luleälven berättade hon. När hon var i 90-årsåldern kom hon sig äntligen dit upp igen, vilket gladde henne mycket. Tyvärr följde jag inte med på den resan, men min moster fotograferade.
Någon gång, kanske i sommar, skall jag bege mig norrut och inåt landet, ty jag är mycket nyfiken på dessa trakter inte minst efter dokumentären och Messaure.
