Publicerat

Funkis i kv Frigga på Drottninggatan

Funkis I Kvarteret Frigga

Funkis i kvarteret Frigga

Det är intressant att titta på gamla bilder på Stockholmskällan och se hur det såg ut förr, framförallt studera byggnader som inte länge finns kvar eller är kraftigt ombyggda. I samband med ombyggnaden av Stockholms city revs otroligt många byggnader och kvarter slogs samman och resultatet blev något helt annat. Många hus var mycket gamla, andra var av modernare snitt. På bilden ovan ses två byggnader i kvarteret Frigga vid Drottninggatan. Detta kvarter motsvaras idag av kvarteret Skansen och ligger mellan Drottninggatan och Brunkebergstorg (dagens Skansen är en sammanslagning av Frigga och Skansen). Mot nämnda torg låg Odeonteatern som revs ca 1969.

Det högra huset på bilden (Frigga 2) ritades 1929 av Allan Christensen som också ritade Hästskopalatset vid Hamngatan. Det var ett kontorshus men i gårdshuset fanns lägenheter. Huset till vänster har Albin Stark ritat 1940. Däremot är jag inte så säker på om det verkligen byggdes. På en bild från rivningsåren ser vi byggnaden,det andra huset från vänster, och det verkar som om man istället för att bygga ett nytt nöjde sig med ett fönsterbyte och en lätt fasadhyvling. 1936 hade man nämligen gjort vissa ändringar vilket framgår av denna bild. Krigsåren och planerna för nedre Norrmalm gjorde säkerligen att man inte realiserade planerna.

Publicerat

Gunnar Kassmans hus på Storholmen

Bankir Gunnar Kassman lät runt 1918 bygga denna mycket pampiga anläggning på Storholmen utanför Lidingö. Idag är den mycket förfallen och rivningshotad enligt en artikel i DN. Hur det kunnat gå så illa är obegripligt.

Kassman älskade 1700-talet och framförallt den Gutavianska stilen, något han delade med många andra välbärgade under dessa år när jugendstilen övergivits.

Anläggningen var enormt praktfull och presenterades 1921 i Svenska hem i ord och i bilder. Som ni ser är trädgården terrasserad ner mot vattnet och fylld av rosor som åt sidorna blandas med rhododendron, och clematis samt makalösa perennrabatter. Ingen möda sparades när det gällde dessa planteringar! Kronprinsessan Margaretas planteringar på Sofiero var enligt Svenska hem en förebild.

Arkitekter var Josef Östlihn och Albin Stark och ingen möda sparades. Förutom huvudbyggnad finns två flyglar som förbinds med var sin loggia. I växthusen odlades på sin tid både druvor och persikor. På bilderna nedan ser ni vilken otrolig plats detta var och naturligtvis fortfarande är, även om förfallet idag accelererat och stora summor krävs för att återställa  det i sin forna glans. Huvudbyggnaden verkar fortfarande vara i någotsånär skick, men flyglarna verkar kräva i stort sett ny takkonstruktion för att kunna bibehållas. Det är svårt att avgöra ty frågar man en modern hantverkare måste allt bytas, byggas om, frågar man en traditionell så ersätter man bara de skadade delarna med nya. Tyvärr verkar det dock troligare att hela rasket rivs än att det återfår sin forna glans. Det vore dock mer än dumt.

Terrasserna omgärdas av murar som här och där är genombrutna.Vilken elegans! Här och där står antika eller nyproducerade urnor.

Till vänster i bild ses den flygel som innehåller galleri och teater och som förbinds med corps de logiset medelst en pergola. Notera de smäckra småspröjsade fönstren som sitter kvar än idag.

Hallen går framförallt i renässans med där finns också spår av barocken vilken inte utesluter några bekväma sittmöbler av modernt snitt.  Den öppna spisen av monumentala dimensioner är komponerad av Carl Fagerberg.

Matsalen byggd och dekoerad i rokoko, men möblerna är i stor utsträckning gustavianska. Den vackra badkarssoffan i burspråket är klädd i blått siden. I taket hänger barock-kronor.

Fru Kassmans kabinett går även det främst i rokoko. Där finns Mariebergskakelugn (en sådan skulle alla ha!) , en sekretär från 1790-talet och möblerna är klädda i blått och champagnefärgat siden. Intill hennes rum ligger blomsterrummet som är min personliga favorit. Det är dekorerat i Louize seize som är den franska originalstil som inspirerade till den svenska Gustavianska versionen.

Intill blomsterrummet ligger Karl Johansrummet vars väggar är klädda i mahogny och siden. Sittmöblen är från tiden och dess fötter utgörs av förgyllda delfiner.

I rummet finns också en spisel av Kolmordsmarmor. Över denna hänger ett porträtt av en engelsk dam målat av målaren Bird på 1820-30-talet.

Övre hallen är inredd i något som Svenska hem kallar ”moderniserad Gustaviansk stil”. Rummet har onekligen en mer kontemporär prägel än övriga. På engelskt vis blir det något av en vardagsrum. Inte alls oävet!

Från övre hallen når man sovrumsavdelningen, badrum mm. Ett bildsvep från dessa privata rum visar att även dessa höll hög klass.

I ena flygeln ligger galleriet. En upphöjning delar rummet i två delar så att det kan användas som konsertsal eller teater.

Rummet är mycket tilltalande och man kan förstå gästernas förtjusning när de leddes in i detta gemak. Tyvärr varade inte Kassmans lycka särdeles länge. Inte långt efter reportaget i Svenska hem tvingades Kassman sälja Storholmen. Ursprungligen ägde han hela ön men i samband med kraschen styckades många tomter av och sommarbostäder uppfördes. Genom sitt nya bolag kunde dock Kassman behålla huset och trädgården. Jag är dock osäker på om han själv bodde där fram till början av 60-talet när det såldes nästa gång. Tydligen tjänade villan som pensionat under många år och uthyrdes som sommarnöje. Man får förmoda att det blev för dyrt att ha som privatbostad.

En kulturhistorisk inventering finns att läsa här.

Publicerat

Ett aldrig realiserat funktionalistiskt hotell på Sturegatan 3 vid Stureplan

Kvarteret Ladugårdsgrinden vi Stureplan rymmer idag två rätt välkända byggnader varav det ena är Hotell Anglais mot Humlegården och ett kontorshus mot själva Stureplan. Ursprungligen låg Hotell Anglais mot Stureplan och mot Sturegatan fanns det fyra fastigheter, varav hotellet var ett av dem (adress både Stureplan och Sturegatan 1). I samband med rivningarna slogs de fyra fastigheterna samman till två.

I Stadsbyggnadskontorets arkiv finns det gott om orealiserade byggnadsprojekt. I detta kvarter finns det faktiskt flera stycken och hotellet på bilden ovan är ett av dem. I bottenvåningen mot Sturegatan fanns några butikslokaler och till vänster ses de 4 pardörrar som var entrén till själva hotellet som gick tvärs igenom kvarteret och även hade en fasad mot Biblioteksgatan (här en plan av bottenvåningen).

En trappa upp skulle stora och lilla matsalen ligga. Vilken fantastisk matsal hade inte det kunnat bli om bygget realiserats 1939! Övriga våningsplan upptogs av hotellrum. Här ses ett av dem. Arkitekten bakom detta var Albin Stark som bl.a. ritat Chinateatern, YK-huset, Östra station och Biograf Anglais som låg på andra sidan av kvarteret, mot Biblioteksgatan (byggnaden finns kvar men rejält ombyggd).

Det är en flott byggnad som säkert blivit högklassig om den uppförts. Fasadmaterialet skulle eventuellt kunna vara natursten av något slag. Jag vet inte varför planerna lades på is, men antagligen spelade krigsuppbrottet in. Hade hotellet byggts, är det troligt att resten av kvarteret förnyats lite pö om pö, istället för den brutala ombyggnad som kom att äga rum i slutet av 50- och början av 60-talet. Även om detta hotell inte byggdes, kom den del av tomten som vetter åt Biblioteksgatan att förnyas och där stod Biograf Anglais klar 1943, men det är en helt annan historia.

Publicerat

Yrkeskvinnornas nya hus på Gärdet

1939 stod Yrkeskvinnors Klubbs nybyggda kollektivhus på Furusundsgatan i Stockholm klart. Arkitekter var Hillevi Svedberg och Albin Stark, som fått till uppgift att rita ett punkthus för ensamstående och familjer där också kvinnan yrkesarbetade, d.v.s ett hus där specialutbildade fackmän tog hand om städning, matlagning och barnpassning. Uppenbarligen var inte herrarna i samma skriande behov av avlastning, ty något kollektivhus för herrar har jag inte hört talas om (men jag kan tänka mig att många velat ha hjälp med groggandet, rökningen och förvärvsarbetet).

Bottenvåning och souterrängplan innehöll gemensamhetslokaler som gymnastiklokal, spädbarnkrubba, storbarnkammare, restaurang och centralkök. Till varje våningsplan gick två mathissar upp till våningsplanen. Middagsbjudningar var således lätta att ordna, ty det var bara att ringa ned till restaurangen och beställa mat.

På varje plan fanns en fyrarummare, två trerummare, en dubblett med kokvrå, en enrummare med kokvrå  samt ett enkelrum för städerskan. Endast enrummaren och städerskans lilla skrubb saknade öppen spis. Balkong hade dock samtliga lägenheter. Här en bild med en vy ut mot gatan.

Våningarna var välplanerade och är det än idag. Arbetsköken är inte speciellt stora, men försedda med fönster. De hade elspis och ugnen var placerad i praktisk bänkhöjd. Garderober finns det relativt gott om och vardagsrummen har burspråk. De större våningarna har en skjutdörr mellan vardagsrum och hörnrum, vilket skapar en stor yta för umgänge om så önskas.

1939 ordnade Yrkeskvinnors klubb och Svenska slöjdföreningen en hemutställning i huset, ”11 familjer visa sina hem” som rönte stor uppmärksamhet och visst löje. NK- och Svenskt Tennmänniskor, samsades med Malmstens-karaktärer och Gullbergs-öden. Mer om det en annan gång!