Det var alltför pretentiöst för att jag skulle kunna låta bli, så jag begav mig upp på höstkullen, detta meditativt vackra rum, för att fotografera mig själv läsandes Karin Boyes Kris. Det är viktigt att man står rak i ryggen, det hoppas jag ni förstår. För att göra saken ännu värre, lyssnar jag på Matteuspassionen när dessa rader skrivs.
Kris är en intressant roman, som jag ännu inte kan säga något väsentligt om. Kanske är den inte ens värd att läsas. Boken är till stora delar självbiografisk, läser jag i förskriften, och handlar om en ung kvinna som grubblar över vår herre och sin förtjusning i en annan ung flicka. Jag är dock intagen av den generation som verkade under första halvan av 1900-talet och känner, av oklar anledning, ett släktskap som jag inte tycker mig finna om jag ser på det sena 1900-talets skribenter, fotografer och konstnärer.
Och så ett lästips på påskhelgens sista dag. Dagarnas skum, litteratur från Norr- och Västerbotten.