Rävjägarn

Thora Klinckowström om Nils Dardel

En trevlig bok som jag kan rekommendera, är Thora Dardels En bok om Nils Dardel (Bonniers, 1953). Om man har minsta intresse för 20-talets kostnärsliv i Paris är detta ett måste. Thora träffade dem alla, från Cocteau och Radiguet till Hjerténs och Valentino. Nog är det synd att man inte hann med att lära känna denna dam som dog 1995, nästan 96 år gammal.

Thora var född Klinckowström och uppvuxen på Stafsund. Dardel såg hon första gången i en hotellmatsal, när hon var på väg till Paris. Under den fortsatta resan blev de bekanta och en dag flyttade hon in i Dardels ateljé på 108 Rue Lepic. De gifte sig och fick dottern Ingrid.

Raymond Radiguet var under en period en ständig gäst i Dardels hem. Hans bok Greve d’Orgels bal sägs bygga på ett triangeldrama mellan Thora, Nils och Cocteau. Om detta skriver Thora så här: Han [Radiguet] visste nog inte riktigt om det var Nils eller mig han älskade mest. Eller vågade han inte visa det, viss om att hans dröm isåfall gått i kras? Allra mest ville han väl komma ifrån Cocteaus despotiska inflytande. Mig irriterade han genom att alltid se ledsen ut.

Nils hade redan innan paristiden blivit god vän med Les Ballets Suédois grundare Rolf de Maré. Rolf hade det mycket gott ställt tack vare den Halwyllska förmogenheten. Året 1917 for de på en resa till Japan som gick över förenta staterna. I Japan träffade Nils Nita Wallenberg som han förlovade sig med i hemlighet. Tillbaka i Stockholm tvingades de slå upp förlovningen då hennes far helt satte sig emot dotterns förening med en ökänd konstnär. Dardels rykte var inte det allra bästa, hans konst, och hans själv, ansågs alltför djärv. Det var först i och med den retrospektiva utställningen på Liljevalchs 1939 som han blev helt och fullt accepterad.

Mot slutet av 20-talet rann äktenskapet mellan Thora och Nils ut i sanden. Thora hade tröttnat på Nils stora svartsjuka. När han så träffade en ny kvinna, fann det sig naturligt att de tog ut skilsmässa. I slutet av 30-talet flyttade Nils till USA där han så småningom avled av hjärtfel 1943.

Thora har även skrivit boken Jag for till Paris. Den har jag skrivit om tidigare och kan verkligen rekommendera!

Radiguets roman Greve d’Orgels bal

Raymond Radiguet var en författare som dog ung, mycket ung, bara 20 år. Hans sista roman, Greve d’Orgels bal utgavs först efter hans död 1923. Den unge huvudpersonen blir förälskad i den vackra grevinnan d’Orgel samtidigt som han är god vän med den aningslösa greven. Boken sägs vara något av en nyckelroman med Radiguet, Nils och Thora von Dardel i huvudrollerna. Möjligtvis finns Jean Cocteau också med på ett hörn, jag minns inte riktigt.

I sin bok om Dardel förnekar Thora det hela, men hon skriver också att hon inte visste om det var henne eller hennes man som den unge Radiguet dyrkade. Thoras syster Linde, skriver i sina minnen om Nils som en man som var allmän egendom, och inte bara Thoras, åtminstone när det gällde den äktenskapliga bädden. Hur som, boken är värd att läsas och en verklig liten pärla. Dessvärre mycket sällsynt i sin svenska upplaga.

På bilden ovan ses Jean Cocteau, Georges Auric, Raymond Radiguet och John Russell.

Läs också: Med djävulen i blodet av Raymond Radiguet; Boken om Nils Dardel och Jag for till paris av Thora Dardel; På ritt genom livet av Linde Klinchowström-von Rosen.

Om Thora Dardels intressanta 20-tal

Jag for till Paris är Thora Dardels bok om sin tid i Paris under 20-talet (ateljén på bild nedre vänstra). En pärla, väldigt, väldigt bra är den. Och vilka fina bilder som illustrerar” Här möter vi Thoras vän Bunny, gammal bekant till Nils Dardel som lärde känna henne redan på den tiden hon gått klosterskola i Köpenhamn. Den hade för övrigt inte lämnat några djupare spår efter sig.

Hit ner kommer Ebba Bonde (född Wallenberg), Gustaf Wally (längst till höger, nedre bilden i samspråk med Eddie Figge), Astri Bergman (som gifte sig med Taube), Otte Skjölds och Grünewalds (Hjerténs). Här möter Thora också Ebba de la Gardie, svensk adelsdam som skriver i de svenska socitetsspalterna under namnet Comtesse G. Även Isadora Duncan gästar det Dardelska hemmet. Livet hade farit hårt fram med Isadora och Vin, vodka och nattvak fick nu hjälpa henne till litet glädje och verkan blev rätt nedslående.

Alma Söderhjelm, sedan tidigare vän till familjen Klinckowström (Thoras föräldrar), bor periodvis i Paris där hon forskar om Marie-Antoinette och von Fersen. Thora beundrar henne då hon förutom seriösa studier hinna delta i konstnärernas glada restaurangliv, hinna tänka på kläder, frisyrer och andra utseendets små finesser och tillochmed ha tid att förälska sig lite då och då. Alma är damen på den övre högra bilden.

Nattlivet är vid denna tid hektiskt och utgör en stor del av tillvaron. Stamställena är bla Lena Börjessons Maison Watteau (vänstra bilden högst upp) och Le Boeuf sur le Toit. Det sistnämnda sköttes av en av Jean Cocteaus intima vänner, den stilige Moyses. Boken finns tyvärr inte i butik just nu,men på bokborsen.se finns det några exemplar till salu. Men man hoppas att Bonniers ger ut den igen.

Per Wästbergs svunna Östermalm

Per Wästbergs bok Östermalm från 1962 är ingen dålig bok. Mitt exemplar är i en gulbrun sammetsartad utgåva med Östermalm tryckt i guldtext. Rikt illustrerad är den också, med bilder av Lennart af Petersens.

Här på bilden intill, syns köks-regionerna i ett hus på Banérgatan 10. Notera vedlåren och de slitna snickerierna, huset var förmodligen inte alls moderniserat och då fick man elda!Hembiträdet är i full färd med att hänga tvätt i serveringsgången, i sällskap med ett ungherrskap. Takhöjden är väl tilltagen och skåpinredningen rymmer förmodligen det mesta som ett större hushåll kan behöva. Huset revs i början på 60-talet och ersattes av ett relativt fint 60-talshus som har en stram fasad med indragna balkonger med handledare i ädelträ.

Hemma hos systrarna Estrid och Greta Linder på Östermalmsgatan sitter Bo Bergman och pratar med Thyra Klinckowström (mor till Thora Dardel, Nils första maka). Systrarna Linder var döttrar till barnbokskritikern Gurli Linder som skrev Sällskapsliv i Stockholm under 1880- och 1890-talen (Norstedt, 1918). Gurli Linder umgicks bla med Carl Laurin (som bodde i huset på Bellmansgatan som fortfarande kallas Laurinska huset). Ett stort styckte kulturhistoria rymms med andra ord på denna bild.

Östermalmsgatan 63 står kvar än idag och jag passerar huset var morgon. Huset, som ursprungligen är från 1880-talet, byggdes på med en våning under tidigt 1900-tal och moderniserades då en smula. Det är också en relativt luftig och modern miljö som syns på bilden och inget tungt, men ombonat!, 1880-tal.

Nils och Thora Dardel, 108 Rue Lepic

Hos Dardels på 108 Rue Lepic

Det var år 1919 som Thora Klinckowström for till Paris och det var där som hon och Nils Dardel inledde en romans som resulterade i ett äktenskap, en dotter samt en skilsmässa. På bilden ovan ses Nils och Thora i ateljérummet på 108 Rue Lepic, Monmartre, i början av 20-talet. Visst är det vackert med de allt annat än vita väggarna och den enkla kaminen? och målningarna!

I ateljén på Rue Lepic

Vilket liv de levde! Även om pengar stundtals var ett problem, så svalt de knappast och nöjeslivet var det icke något fel på. De umgicks bl.a. med Cocteau, Radiguet, de Maré, Börlin, Ari, Taube och i Greve d’Orgels bal har Radiguet förvandlat dem till det grevepar som spelar huvudrollen i romanens ménage à trois. Här sitter de dock i all stillhet i ateljén som hade en makalös utsikt över Paris takåsar.

Våningen var i två etage. På det övre planet fanns förutom ateljén, en matsal och ett litet, litet kök. Matsalen är mitt favoritrum. Kanske beroende på tapeten som är utomordentligt vacker. Åtminstone när man ser den i svartvitt. En trappa ner fanns två sovrum, badrum och en jungfrukammare. Från övre planet gick en spiraltrappa upp till terrassen. Här på terrassen, drack man med fördel kaffe om inte hettan var för tryckande. Utsikten var makalös och precis så parisisk som man önskar att den skall vara. På bilden ses både Nils och Thora i fönstren på respektive våningsplan.

Jag måste än en gång be att få rekommendera Jag for till Paris, Thora Dardels bok om tiden i 20-talets Paris.

Med Wally, Figge och Dardel i Paris

Denna bild tror jag att jag hittade i Thora Dardels bok Jag for till Paris, men säker är jag ej. Hur som är den utomordentligt bra och väldigt parisisk.

Igår pratade vi om Paris och jag beklagade att folk inte Twittrade på 20-talet. Kan ni tänka er Thora, Dardel och Radiguet, huvudpersonerna i nyckelromanen Greve d’Orgels bal, som twitterposörer som ständigt försöker överträffa varandra i kvicka formuleringar och insinuanta intimiteter? Åh, så roligt det vore!

Konstnären Eddie Figge och teatercharmören Gustav Wally en gång i Paris på 20-talet. I mitten Dardels dotter Ingrid. Kanhända är det en smärre vinlunch som konsumeras. Wally har en fin stil med slipover och Figge ser härligt konstnärsparisisk ut. Fint!

Linde red Castor hela vägen till Paris

Linde Klinckowström (1902-2000) satte sig 1926 tillrätta på sin häst Castor och red till Paris där hon möttes av sin syster Thora, gift Dardel. I Ritt genom livet, som är Lindes andra bok om livet på en hästrygg, berättar hon om sina äventyr i mellankrigstidens Europa och det är mycket underhållande att läsa. Ritt genom livet handlar inte bara om hennes långritter (hon red även till Rom) utan också om hennes liv i övrigt. Mycket rolig är den berättelse om när hon måste vara förkläde åt sin bror som är en festprisse med smak för prostituerade och även, som jag förstår det, kokainet.

Linde Klinckowström var en ung dam med åtskilligt med skinn på näsan och av boken att döma, är hon inte alltför lättflörtad när hon roar sig nere på kontinenten. En stackars tillbedjare skrämmer hon med ridpiska, en annan håller hon på halster så han blir nästintill galen. 20-talets unga damer som var födda i de bästa av familjer, tillhörde en privilegierad generation som både visste sitt värde och att roa sig.

Linde gifter sig så småningom med greve Hans von Rosen och hamnar lämpligt nog på Lindö där hon sedermera reser Castors grav. Hennes första bok heter På långritt med Castor och utkom redan 1929. Ritt genom livet kom 1962. Otroligt nog hade hon då nästan 40 år kvar att leva. År 2000 dog hon, nästan 98 år gammal på familjegodset Stafsund i krokarna av Ekerö.

I kokboken Från slottsgemak och herrgårdskök möter vi också Linde på sitt Lindö. Det framgår med all tydlighet att hästar fortfarande ligger henne mycket varmt om hjärtat, till skillnad från matlagning. Bilden ovan föreställer pappa Klinckan, Thoras dotter Ingrid, Thora, mamma och Linde.

Thora Dardels parisiska konfektask

KonfektaskenFör en liten tids sedan visade jag en bild på Philippe och undrade vem han månne kunde vara och fick då tips om Thora Dardels roman Konfektasken. År 1924 utkom denna hennes första längre skrift. Så vitt jag vet hade hontidigare endast publicerat kortare berättelser, bl.a. Flickan som reste ensam (3 noveller).

Huvudrollen i Konfektasken spelas av Philippe och det är Nils Dardel som illustrerat honom. Boken är nämligen försedd med flertalet utmärkta skisser av kända konstnärer; förutom Dardel har bl.a. Pascin, Leger, Kurt Jungstedt och Isaac Grünewald lämnat sina bidrag.

Philippe är ung, oerfaren och mycket skön yngling som snart hamnar i dåligt sällskap där nattvak, vin och kokain hör till vardagen. Hans första älskarinna är Madeleine d’Etoile, men denna affär tar ända med förskräckelse den kväll “vicomten” anordnat en kostymbal som går under namnet Konfektasken. När Madeleine gör sin entré, finner hon sin välgörare och andre älskare, Roger de Brillant, tillsammans med den undersköne Philippe och inser att hon blivit dubbelt bedragen.

Boken saknar inte charm, och trots att den är något av en bagatell, är den mycket underhållande. Jag inbillar mig att Dardel ger ett tämligen tidstroget porträtt av dåtidens pariserliv där skörlevnaden hörde till vardagsbestyren. Thoras Paris är det Paris man vill underhålla sig själv med. Dessutom skriver hon inte alls illa, vilket om inte annat bevisas av den senare utgivna boken Jag for till Paris.

Nils Dardels teckning av Philippe

Nils Dardels Philippe

1924 gjorde Nils Dardel  denna vackra teckning av Philippe. Vem var Philippe? Jag vet inte. Kanske var han en gång konstnärens hjärtevän. Åtminstone för en dag eller två.

Jag tycker mycket om Nils Dardel och kan verkligen rekommendera Thora Dardels böcker om deras liv i Paris, precis som jag rekommenderar Greve d’Orgels bal. Den bästa sommarläsning som tänkas kan.

(20) (20) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (17) (16) (16) (16) (16) (15) (15) (15) (15) (15) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (12) (11) (11) (11) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8)

Litteratur