Litteraturen är fylld av mer eller mindre kamouflerade porträtt av verkliga personer. Ett av de mindre smickrande står att finna i Agnes von Krusenstjerns romansviten Fröknarna von Pahlen som utgavs 1930-1935.
I kretsen kring Petra och Angela von Pahlen möter vi de modernistiska målarna Stellan von Pahlen och Kiss Nilsson som tillsammans med dansaren Elias Vanselin och Tage Ehrencreutz hör till den perverterade kretsen kring greve Gusten Värnamo af Sauss. Både von Pahlen och Nilsson är utpräglat fruntimmersaktiga och skildras av Agnes von Krusenstjerna med stort löje. Kiss Nilsson har en ateljé vid Blasieholmstorg, en före detta damfrisering under takåsarna som bekostas av greve Gusten. I den fjärde boken, Porten vid Johannes, kliver dessa unga män på allvar in i fröknarnas värld.
En dag är greve Gusten uppe hos Kiss. Han har gripits av ruelse över sitt depraverade liv och läser högt för Kiss ur psalmboken.
Kiss släppte sina manikyrpinnar, höll bägge händerna för öronen och skrek med ett uttryck av rädsla i sitt fjunlösa ansikte:
– Å, håll mun, är du hygglig! Det där att vi skola bli jord igen är för gräsligt.
Den upprörde Kiss får dock ett uppslag .
I detsamma flög motivet till en tavla genom hans huvud: en döende dandy försjunken i åskådandet av sina egna naglar. Det skulle vara ett slags nytt Narcissus. Ypperligt! Han steg visslande upp och började strutta omkring i rummet med den lilla runda baken insvept i den praktfulla nattrocken som en juvel i sitt etui.
Att lasta Agnes von Krusenstjerna för detta är dock att gå lite för långt. Porten vid Johannes är på sitt sätt en problematisk volym. von Krusenstjernas make, David Sprengel, som i mer eller mindre hög grad bidrog till sin hustrus författarskap, antas i just denna volym ligga bakom 55 av de 408 sidorna. Sprengel drevs sedan 1919 av ett starkt hat mot Svenska baletten, Rolf de Maré och Nils Dardel. Olof Lagercrantz skriver i sin bok om Anges von Krusenstjerna att Sprengel var påtänkt att hjälpa de Maré att sätta upp Svenska baletten, men en brytning mellan dem kom till stånd. I samma veva publicerades en smädlig artikel om Nils Dardel i Fäderneslandet, en tidskrift som var sin tids främsta sensationsblaska. Texten ansågs vara skriven av Sprengel men detta har aldrig kunnat styrkas. I Anna Williams bok om von K hävdar hon att Bödeln eller Svenska Balettens triumf är Dardels hämnd, ty den man som där ligger död är ingen mindre än David Sprengel.
Fröknarna von Pahlens första tre delar utkom på Bonniers, men när Porten vid Johannes och Älskande par sändes in till förlaget vägrade de att ge ut dem. I ett brev till Karl Otto Bonnier förnekade von K att böckerna var nyckelromaner men medger att Kiss Nilssons läspning hade hämtats hos Dardel och att Stellan von Pahlen till utseendet liknade Einar Jolin. Likadant är det med kopplingen mellan Jean Börlin och Elias Vanselin. Till förebild för porträttet av greve Gusten har hon dock en verklig person och det är greve Gösta Patrik Hamilton som rörde sig i samma kretsar som Dardel och de Maré.
Oavsett vad von K säger och huruvida hon själv eller maken roat sig med att göra narr av människorna kring Svenska Baletten så är det bara att konstatera att även von Pahlensvitens greve tar med sig sina skyddslingar till utlandet, i detta fall till Berlin där kabarén Svenska Lösen startar, ett projekt som inte lyckas allt för väl och vars repertoar är av det mustiga slaget.
Ytterligare en pikant detalj: I 11:e kapitlet i Porten vid Johannes, ett kapitel som Sprengel helt och hållet författat själv, låter han greve Gustens fader, en pinnstolsfabrikör som upphöjts till adlig värdighet, förlora förmågan till all sammanhängande tankeverksamhet och därefter sadla om till konsthistoriker!
