Rävjägarn

Ett fantastiskt hus på Karlavägen 45

Detta är mitt favorithus hör i stan. Tyvärr revs det på 60-talet och är numera ett minne blott. Det nordvästra hörnet av Karlavägen/Sturegatan både är och var ett utmärkt bostadsläge. Från fönstren sågs C W Scheele trona på toppen av Floras kulle. Samma kulle sprakade varje vår i blått från tusentals scillor. Utsikten är sig lik än idag, men några bostadsvåningar finns ej längre på Karlavägen 45.

Det som gör huset unikt är de generösa och påkostade balkongerna. Studera denna detaljbild så förstår ni vad jag menar. Både gjutjärn och puts. Och hur utsmyckad är inte fasaden!

Naturligtvis var även interiören av hög klass. Helfranska pardörrar, dörröverstycken uppburna av konsoler samt inåtgående fönster utan mittpost. Kakeulgnsfloran var ytterst rikhaltig och vad jag förstår hade fastigheten klarat sig från alltför hårdhänt renovering.

I huset fanns en portvakt. Vart tog hon vägen? Hon ser allt bra övergiven ut på denna bild.

Fler bilder som togs på detta hus strax innan rivningen finns på  Stockholmskällan. Missa inte den ståtliga kakelugnen!

Tiden stannar på Karlavägens solsida

I korsningen av Sturegatan och Karlavägen låg en gång i tiden en väldigt fin byggnad, en av Karlavägens tjusigaste (huset i mitten). Nu står här ett relativt trist kontorshus. Här bodde kabinettskammarherre och fru Oscar Holtermann i en våning som redan 1923 var tämligen omodern.

Det sena 1800-talets lägenhetsplaner skilde sig enormt från 20-talets. Stuck och paneler hade dessutom en mycket mer modest utformning vid den här tiden, men detta hus hade undgått all typ av modernisering. På bilden ovan ser vi det fina vardagsrummet inrett med barockmöbler.

Matsalen var ett riktigt praktrum med mörk, hög panel.  Även i detta rum hittar vi ett präktigt barockmöblemang. Observera skåpet som är av den ty som man alltsomoftast hittade i våningar av denna typ.

På den höga panelens hylla står porslin med fasanmotiv. Familjen förfogade även över en riktig praktuppsättning, en Meissenservis i originalschatull.

Salongen är sent 1700-tal med möbler i både gustaviansk stil och rokoko.

Herrummet pryds av de pokaler som kabinettskammarherre Holtermann vunnit som ryttare och seglare.

Det är till stor del en fråga om tak

Av de två stora komplexen på bilden finns endast det högra kvar. Tyvärr, för det i mitten är ett av mina favorithus; det ser rent makalöst pampigt och continentalt ut. Jag förmodar att rör sig om någon sorts nyrenässans. Man kan lätt föreställa sig trivseln i körnvåningarna Sturegatan/Karlavägen. Det är dock en annan detalj som frapperar mig och det är taken.

Som bilden visar var taken förr i tiden, innan sentida moderniseringar, betydligt mer utsmyckade med torn och järnkonstruktioner. Om man ser sig omkring idag och tittar uppåt, märker man att någonting fattas. Många hus har helt naturligt tappat sina gamla stiliga krusiduller när ett nytt och modernare våningsplan byggts till. Andra har bara rensats för att förenkla underhållet. Tråkigt.