Bukowskis vintage- och juvelauktion

Jag har alltid handlat begagnat vilket numera blivit helt rumsrent för alla samhällsklasser (även arbetarklassen) under termen vintage.  I dagarna beger man därför sig med fördel till Bukowskis för att beundra visningen inför höstens vintage- och juvelauktion. Här finns mängder av plagg från Dior, YSL och Balmain. Bara att få tillfället att studera de vackra etiketterna är värt ett besök på Arsenalsgatan. Särskilt förtjust är jag i YSL Rive Gauche, ty det är något visst med denna pionjär bland de stora franska modehusens prêt-à-porter-etiketter.

Tisdagens vernissage var ytterst välbesökt och jag tyckte det var för trångt och för varmt. Å andra sidan går väl de flesta inte dit för att ses, utan för att synas. Jag var där endast en kort stund och konstaterade att det vimlade av s.k. ”krokodiler” med blont hår och tonvis med smink (och tillika hög ålder).

Det mesta var tämligen prisvärt, åtminstone om man jämför med vad det skulle kosta att köpa ett nytt plagg av liknande kvalité eller varumärke. Ett verkligt fynd tycker jag dock att den tredelade ensemblen från Christian Dior var. Plagget är nämligen sytt hos Märthaskolan i Stockholm och inte i Paris. Kvalitén är minst lika bra som i Paris, men av någon anledning betingar de parissydda plaggen ett högre pris. I ärlighetens namn skulle jag hellre betala mer för ett plagg som sytts på licens hos NK:s Franska eller Märthaskolan, ty jag tycker att dessa plagg är intressantare.

De franska modehusen sålde i Sverige sina modeller via Märthaskolan och NK:s franska damskrädderi. Vilken som stod högst i kurs kan jag inte uttala mig om, men jag har hört att krävande franska kunder lät sy sina Dior-kreationer i Sverige p.g.a. den utomordentliga kvalitén. Men som sagt, dessa licenstillverkade plagg är idag rätt sorgligt underskattade. Varför är en gåta, men istället för att grubbla på den, är det bättre att fynda när tillfället dyker upp. På Stockholms auktionsverks vintageauktion såldes både i höst och förra året en hel del plagg från dessa svenska toppateljéer. I Svensk Damtining (var annars?) finns ett utmärkt reportage från förra höstens auktion.

Judiska museets Mago-utställning

Nyss hemkommen från landsbygden, gick jag på vernissagen av Judiska museets Mago-utstallning. Maten var utmärkt (särskilt de små formarna med knäck- och chokladfyllning) och det vimlade av kulturtanter av alla de slag. Arja, Hárriet och Tarras, för att nämna några.

Utställningen består av två delar, dels en film av dokumentärfilmaren Bengt Wanselius, dels ett rum fyllt med kläder, skisser och annan memorabilia. Filmen han jag tyvärr inte se i sin helget, men plagg, pressklipp och skisser studerades tämligen ingående.

Dokumentärfilmen blev inte riktigt som det var tänkt. En planerad resa med Mago till Berlin fick inställas på grund av sjukdom och senare avled klädskaparen (år 2008).

Mago gjorde bland annat kostymerna till Sommarnattens leende (en Bergmanfilm som jag faktiskt gillar), mängder av uppsättningar på Dramaten och privatteatrar samt även åt Marlene Dietrich (hennes brev till Mago finns naturligtvis kvar och kommer att säljas av brodern som ärvde allt och nu vill få lite extrapengar att spendera på sig själv och sin 20-åriga flickvän, som lär vara en riktig golddigger). Tyvärr har många scenkläder slängts, det gäller inte bara Magos, så de få plagg som finns kvar är något av verkliga rariteter för intresserade.

Apropå kläder så anlitades ofta NK:s Franska damskrädderi för de mer påkostade toaletterna till 30-talets revyer. Skrädderiet var inte alls billigt och en utstyrsel kostade på den tiden tusentals kronor.