Funkislyx av Ahrbom och Zimdahl

Götgatan 79 exteriör

Götgatan 79 från 1940 är kanske inget iögonfallande hus, men det hör likväl till de flottaste från dessa år i stadsdelen och tillsammans med Backströms och Reinius hus på Nytorgsgatan. Våningarna i detta lyxbygge är relativt stora: 2-4 rum och kök med jungfrukammare. Högst upp ligger en stor etagevåning av yppersta klass (syns på denna fasadbild). Planlösningen hittar ni här.

Götgatan 79 hall mot matsal och vardagsrum

Mina favoriter i huset är hörnlägenheterna som verkligen är i en klass för sig. Här ser ni hallen i en av dem med matsalen rakt fram och vardagsrummet till vänster. Längst in till vänster i matsalen syns den vikvägg som avskiljer detta rum från vardagsrummet. En öppen spis finns också, den är placerad mitt på vardagsrumsväggen mot matsalen till. Är det inte snyggt!

Götgatan 79 serveringsrum

Nu vet jag inte om det finns speciellt många serveringsrum kvar i huset men så här såg de ut en gång vilket även indikerar att köken hade en liknande inredning. Fantastiskt snyggt tycker jag. Dörren i bildens mitt är köksingången, sedan kommer en toalett och längst till vänster köksdörren som är glasad.

Huset var som nytt försett med ett avancerat ventilationssystem som arbetade med övertryck. Tempererad och befuktad luft blåstes ut i anslutning till boningsrummen, i undertaken, och den skämda luften sögs ut i kök, badrum och toaletter. Detta bör ha gett ett trevligt klimat framförallt vintertid när torr och kall luft annars är legio.

Tyvärr har detta vackra hus förvanskats då nya aluminiumfönster monterats Även om de är smäckra, försår det mycket av den högkvalitativa 30/40-talselegansen.

Korsvirkesmosaik i Simrishamn 1954

Stadshuset i Simrishamn ritades av arkitekt Hans Westman och stod klart 1954 (eller eventuellt redan året innan). I samband med att byggnadsverket presenterades i Byggmästaren av arkitekten själv, lät man även professor Nils Ahrbom säga sin mening om dess falska fasad. Westman hade nämligen haft fräckheten att medelst mosaik imitera den korsvirkesteknik som är så vanlig i denna pittoreska stad. Få saker är så förbjudna inom modernismen som att narras.

Stadshuset byggdes intill det i romansk stil uppförda rådhuset från 1800-talets andra hälft. Även det ett falsarium, men å andra sidan byggdes det under en tid när det var legio att frossa i historiska stilar. I början på 50-talet var spelreglerna och Westman var onekligen rätt djärv. Själva byggnaden är mycket vackert inpassad i stadsbilen och mot torget har den endast en våning under ett högt tegeltak som skjuter ut över byggnadskroppen.

Åt gården, som är kringbyggd på klassiskt skånskt manér, är byggnaden i två våningar. Även här har man använt sig av mosaiken på ett effektfullt sätt. I övrigt är byggnaden med sina perspektivfönster fullkomligt modern. Gården är belagd med kullersten och stadens vapen finns i en mönsterlagd del som kom till på arbetarnas initiativ.

Mot tvärgatan syns andra våningens takkupor och hur väl byggnaden smälter in bland omgivande bebyggelse. Jag måste säga att jag tycker att det är mycket snyggt!

Entrén andas dock 50-tal men en koppling till trakten finns i de slipade strandstenarna från kusten. Dessa har plastlackats för att vara lika vackra som i vått tillstånd nere vid stranden.

Det finaste serveringsrummet

Den som har detta serveringsrum borde rimligtvis vara bra lycklig. Finare snickerier får man leta efter. Särskilt snyggt är det att man även placerat skåp ovanför dörren till köksingången.

Som så många andra lobotomerade människor här i vårt land, har den tidigare ägaren valt att ersätta köksinredningen som gick i samma stil som serveringsrummet med något nytt och vitt av en billigare kvalité. Man både ryser och häpnar och frågar sig när alla inredningsprogram och -tidningar från helvetet skall förbjudas och ordningen återställas.