Jag går i Lee Millers fotspår

Jag är Lee Miller i ett badkar i München

Här första avsnittet i serien Jag går i kända fotografers fotspår (plagiat och lite naket fungerar alltid). Först ut i raden är Lee Millers berömda porträtt från München 1945. I ett badrum, närmare bestämt i Hitlers fastighet, poserade Miller med ett par stövlar framför badkaret och den tyske ledarens porträtt på badkarskanten. Bakom kameran stod David E. Scherman.

Jag nöjde mig med en Morrisseymålning, som jag förfärdigade 2004, och mina egna, svarta tyska stövlar. Tyvärr är dagens badkar inte lika sedligt djupa som 30-talets. Jag kan upplysa att mitt stativ, det lilla kompakta, är fruktansvärt uselt. Det var rena rama turen att bilden blev på mig och karet, den hade lika gärna kunnat bli linoleummattan i hallen.

Jag går i mina egna fotspår

Som första bild i denna serie har jag valt min egen bild och går således i mina egna fotspår och poserar med stor kopparboll.

Jag tycker mycket om att bada i mitt badkar. Jag gör det ofta. En dag när jag klev upp ur badet slog det mig hur fin den där rislampan är som hänger i hallen och som jag sprejat med kopparfärg. Jag tänkte på restaurang Babylon som en gång på 20-talet legat på toppen i norra Kungstornet och där en fest en gång gått av stapeln, en fest där man, enligt sägnen, målat sina kroppar i guld och koppar. Vad mer där skedde är oklart.

Jag hade alls ingen lust att måla min kropp med kopparsprej, istället riggade jag kameran och ställde mig med rislampan i ett försök att se ut som de där lamporna från 20-30-talen där unga nymfer håller konjaksfärgade ljusglober upp mot skyn. Jag tycker att resultatet inte blev så illa. Om inte annat väcker bilden muntrationer i den västerbottniska glesbygden.