Linde Klinckowströms ritt genom livet

Född i seklets början, närmare bestämt 1902, som den vittre baronen Axel Klinckowströms yngsta dotter, kom Linde Klinckowström att tillhöra den grupp av unga överklasskvinnor som på 20-talet kunde blomma ut och göra nästan vad som helst, ty tiderna hade förändrats och blivit mer tillåtande. Adelns döttrar hade dessutom oftast en ekonomi som inte krävde förvärvsarbete vilket givetvis underlättade. Lindes syster Thora åkte till Paris, blev något av en vamp och gifte sig 1921 med Nils Dardel.

Linde Klinckowström växte upp på godset Stafsund på Ekerö och fattade tidigt tycke för hästar och valde därför djuren framför dyra toaletter och nattklubbsliv. Enligt egen utsago därför att hon ansåg sig alltför ful för att göra någon större lycka som femme fatale. 1922 köpte hon av en grannfamilj hästen Castor, vars isabellfärg inte gjorde sig i gardet dit sonen i familjen sökt sig. I en hopptävling anordnad av Stockholms Fältridklubb 1924 uppmärksammades hon och blev både omskriven och fotograferad.

Samma år, under årets första månader, medverkar Linde i en SF-filmen Carl XII:s kurir där hon spelar en ridande polsk adelsdam. Under inspelningen blir hon bekant med både Gösta Ekman d.ä. och Nils Asther. Den sistnämnda skenförlovar hon sig med under två veckor, till stadens skönheters stora förtret. Ashter hade en viss fäbläss för herrar, så uppoffringen var säkert inte alltför kännbar från hans sida och roligt hade de tillsammans.

På hösten 1926 företar Linde Klinckowström den första av sina långritter, de långritter som kom att göra henne känd och vida omtalad och som resulterade i flera böcker och ett antal resebrev i Bonniers Veckotidning. Denna första tur tar henne till Paris där systern Thora var bosatt. Att rida så långt var verkligen en utmaning, men tack vare adelns goda förbindelser, ett gott humör och mycket skinn på näsan gick det förhållandevis smärtfritt. Båtresan över till Tyskland tar Linde till Lübeck och där välkomnas hon av svenska konsuln. I Belgien blev hon misstagen för Astrid av Sverige när hon tillsammans med Castor övernattar i ett mycket enkelt stall intill ett värdshus. Den verkliga Astrid var på väg till Belgien för att gifta sig med kronprins Leopold och belgarna misstänkte att hon skulle ta efter sin blivande make som rest inkognito i tredjeklasskupé när han skulle fria till sin blivande brud i Sverige.

Till sist når Linde Paris och makarna Dardels hem där hon kom att stanna några månader. Både Nils och Thora var sällskapsmänniskor och sovplatsen i deras matsal på 108 rue Lépic ger henne kanske inte den nattsömn som hon önskar. I gengäld blir Parisertiden en upplevelse. Julen tillbringar hon i sällskap med Dansmuseets grundare Rolf de Maré och de besöker bland andra Otte Sköld och hans familj.

Våren 1927 är Linde tillbaka i Stockholm igen. Hon har inget särskilt att göra utan roar sig och rider Castor. I umgänget finns bl.a. Eva Dickson som blev nästintill världsberöm när hon i början av 30-talet körde från Nairobi till Stockholm. Tyvärr dog hon redan 1938 i en bilolycka i Calcutta. Andra vänner hemma i Sverige ärr Dardels som var sommar gästar barndomshemmet Stafsund i sällskap med sin svenska vänkrets. Godset var välkänt för sin gästfrihet och styrdes av Lindes mor som fick ta ett stort ansvar då hennes man var helt ointresserad av dess skötsel.

Hösten 1928 beger sig Linde återigen ut på en långritt och denna gång är det Rom som är målet. Ankomsten till Tyskland blir en verklig triumf och i Berlin väntar en lyxsvit på Adlon henne. Hon är ständigt påpassad av press och får umgås med stadens prominentaste medborgare. Den fortsatta färden mot den eviga staden är lika lyckosam och väl på plats i Rom inkvarterar hon Castor i ett ridhus, ty hon har bestämt sig för att tillbringa vintern i denna vackra stad. Efter att ha bott på hotell en tid, flyttar hon in i ett familjepensionat som ägs av Prins Alexander Wolkonsky, f.d. rysk militärattaché. På pensionatet bor också en excentrisk och mycket lättfotad amerikansk fru som ständigt tar sig nya älskare och som även förvridit huvudet på sonen i huset. I detta ryska hem trivs Linde storartat och tillsammans med otroligt vackra Furst Felix Jussupov (Rasputins mördare) och Paul von Fersen (på avlägset håll släkt med Lindes mor) uppler hon en härlig tid, både i Rom och på angränsande platser. När våren nalkas bar det åter av hem till Sverige och Stafsund, och som avskedspresent får hon av von Fersen en amulett som burits av den sista ryska kejsarinnan vars page han varit.

Det blir ytterligare en långritt och en längre utlandsvistelse för Linde. 1930 rider hon nämligen till Bryssel där hon kommer att stanna i ungefär ett års tid men turerna till Italien blir många och långa. En orsak till den långa utlandvistelsen är att hon i Bryssel bosätter sig hos en onkel som avlider och vars arvsskifte hon måste sköta. Under denna period umgås hon flitigt med markis Giulio Borsarelli som hade kunnat bli hennes make, precis som Toni Cesci som hon träffat några år tidigare. Men istället för att gifta sig, rider hon hem genom centraleuropa och är 1932 tillbaka i Stockholm.

En tid efter hemkomsten träffar Linde greven och ryttaren Hans von Rosen som börjat undervisa vid Swartlings ridskola. De dåliga tider som följde på Krügerkraschen gjorde att godsägaren på Lindö gård tvingats skaffa sig kompletterande inkomstkällor. von Rosen var även sångare och hade under en turné i Ryssland spelat Greven av Luxemburg med sådan inlevelse att recensenten trott sig se en verklig greve…

Kärlek uppstår snabbt mellan Hans och Linde och i slutet av 1933 gifte de sig och Linde flyttar in på Lindö där hon kom att stanna till mitten av 1990-talet då hon flyttar hem till Stafsund som övertagits av en hennes döttrar. Äktenskapet blev lyckligt, även om man med nutida mått mätt kan häpna över den frihet som Linde gav sin man, ty när han 1952 avled i cancer hörde även danskan Manon Wedell-Neergaard till de närmast sörjande.

1962 publicerar Linde Klinckowström-von Rosen sin självbiografi Ritt genom livet. Detta år fyller hon även 60 och känner att hon börjar bli gammal. Att storstäda godset Stafsund tar nästan en månad av oavbrutet fejande. Tiderna har förändats och den tjänarstab som var legio på 30-talet är då som bortblåst. Linde hör dock till de livskraftiga och blir kvar på godset i ytterligare 32 år. Precis som sin syster Thora uppnår hon en mycket hög ålder och avlider 97 år gammal.

De två systrarna Klinckowström kom att leva spännande liv under en tid när kvinnorna äntligen kunde leva mer fritt. Den förmögenhet som ofta hörde deras klass till, gjorde det också möjligt att förverkliga de nycker och infall som idag än idag framstår som så lockande. De delar ett andligt släktskap med Nancy Cunard och systrarna Mitford.

Radiguets roman Greve d’Orgels bal

Raymond Radiguet var en författare som dog ung, mycket ung, bara 20 år. Hans sista roman, Greve d’Orgels bal utgavs först efter hans död 1923. Den unge huvudpersonen blir förälskad i den vackra grevinnan d’Orgel samtidigt som han är god vän med den aningslösa greven. Boken sägs vara något av en nyckelroman med Radiguet, Nils och Thora von Dardel i huvudrollerna. Möjligtvis finns Jean Cocteau också med på ett hörn, jag minns inte riktigt.

I sin bok om Dardel förnekar Thora det hela, men hon skriver också att hon inte visste om det var henne eller hennes man som den unge Radiguet dyrkade. Thoras syster Linde, skriver i sina minnen om Nils som en man som var allmän egendom, och inte bara Thoras, åtminstone när det gällde den äktenskapliga bädden. Hur som, boken är värd att läsas och en verklig liten pärla. Dessvärre mycket sällsynt i sin svenska upplaga.

På bilden ovan ses Jean Cocteau, Georges Auric, Raymond Radiguet och John Russell.

Läs också: Med djävulen i blodet av Raymond Radiguet; Boken om Nils Dardel och Jag for till paris av Thora Dardel; På ritt genom livet av Linde Klinchowström-von Rosen.

Oss håller inga bojor, oss binder inga band! Om Linde Klinckowström-von Rosen, en helt speciell person

Denna bok (Oss håller inga bojor, oss binder inga band! Bonniers 2013) tror jag att man bör läsa, men om den inte håller måttet föreslår jag att man istället läser hennes egna minnen från sin ungdom, Ritt genom livet, som kom 1962 och som jag tycker mycket om (läs om den här).

Som dotter till Axel Klinckowström på Stafsund växte linde och hennes syster Thora (gift Dardel) upp  i en privilegierad miljö och under en tid när överklassens döttrar kunde göra nästan vad de ville och det gjorde både Linde och Thora. Linde älskade att rida och gjorde sin första långritt 1926 och målet var då Paris. Två år senare styrde hon kosan mot Rom där hon stannade över vintern.

Linde Klinchowström-von Rosen skrev ett flertal böcker genom åren och den första var På långritt med Castor och den kom1929 och var rikt illustrerad med hennes egna teckningar och fotografier. Memoarerna utgavs 1962 och på 90-talet kom ytterligare två volymer som jag tror är ett hopkok av de tidigare. En barnbok hann hon också med, Sveriges kungar för våra ungar

I mitten av 70-talet gjorde Gunilla Wärle en uppmärksammat reportageserie där hon åkte runt till svenska slott och herresäten för att samla gamla familjerecept. Naturligtvis åkte hon till Lindö gård som vid denna tid ägdes av Linde som nu var änka efter Hans von Rosen. På bilden ovan ses hon tillsammans med hästen Isabellen Gullputte framför det vackra gods som hon under ett par år på 50-talet drev själv, men sedan arrenderade ut.

På Lindö i matsalen, serverade Linde Klinckowström-von Rosen den rätt som hon var tränad på att laga, nämligen gratinerad lammsadel och Dansk tårta till efterrätt. Receptet i sin helhet hittar ni här.

Linde red Castor hela vägen till Paris

Linde Klinckowström (1902-2000) satte sig 1926 tillrätta på sin häst Castor och red till Paris där hon möttes av sin syster Thora, gift Dardel. I Ritt genom livet, som är Lindes andra bok om livet på en hästrygg, berättar hon om sina äventyr i mellankrigstidens Europa och det är mycket underhållande att läsa. Ritt genom livet handlar inte bara om hennes långritter (hon red även till Rom) utan också om hennes liv i övrigt. Mycket rolig är den berättelse om när hon måste vara förkläde åt sin bror som är en festprisse med smak för prostituerade och även, som jag förstår det, kokainet.

Linde Klinckowström var en ung dam med åtskilligt med skinn på näsan och av boken att döma, är hon inte alltför lättflörtad när hon roar sig nere på kontinenten. En stackars tillbedjare skrämmer hon med ridpiska, en annan håller hon på halster så han blir nästintill galen. 20-talets unga damer som var födda i de bästa av familjer, tillhörde en privilegierad generation som både visste sitt värde och att roa sig.

Linde gifter sig så småningom med greve Hans von Rosen och hamnar lämpligt nog på Lindö där hon sedermera reser Castors grav. Hennes första bok heter På långritt med Castor och utkom redan 1929. Ritt genom livet kom 1962. Otroligt nog hade hon då nästan 40 år kvar att leva. År 2000 dog hon, nästan 98 år gammal på familjegodset Stafsund i krokarna av Ekerö.

I kokboken Från slottsgemak och herrgårdskök möter vi också Linde på sitt Lindö. Det framgår med all tydlighet att hästar fortfarande ligger henne mycket varmt om hjärtat, till skillnad från matlagning. Bilden ovan föreställer pappa Klinckan, Thoras dotter Ingrid, Thora, mamma och Linde.

En skvallerjournalists memoarer

Ett lättsmält boktips såhär på lördagen är Kid Severins memorvolym Mitt i strömmen. Kid var förritin vad man idag kallar kändisjournalist, bl.a. Nya dagligt allehanda, Expressen och Vecko-Journalen. Tack vare en god uppfostran av en bildad far, var hon mer beläst än vad som brukar vara fallet med reportrar i detta yrke.

I boken träffar man många nu tämligen bortglömda figurer, till exempel fru Marguerite Wenner-Gren, artisten Gustav Wally (född Wallenberg), som trots bristande sångröst älskade att sjunga Älskling i Stockholm, cherie uti Paris (lyssna på den här, dock ej med Wally), den chilenska sångfågeln Rosita Serrano som länsade många förmögna mäns NK-konton samt författaren Somerset Maugham.

Boken är mycket underhållande och tämligen välskriven. Skildringarna av Sverige under krigsåren är intressanta – ett liv i ransoneringens tecken känns mer än avlägset, men det är kanske dithän vi går om vi skall få bukt med slöseriet. Kids mor, som är av tysk börd, är dessutom mycket lustig med sin brytning sina osvenska vanor “Åh, vad dy ser bra yt!”, “Vi serrrr fina yt , förstår dy. Dom trorrr att vi är ett par förnäma ytländskor”.

Kid har även skrivit boken Cocktailpartyt, som är en mer fiktiv berättelse där aningens snaskigare incidenter berättas. Här får vi veta att man på på pin kiv lät brandlarmet på Sälens högfjällshotell (då en riktigt lyxanläggning) gå mitt i natten, bara för se vilka som kom ut från fel rum. Och det var inte få.

Bilden föreställer Eva Dickson, som också skildras i boken. Dickson var en äventyrerska som slog igenom i sällskapslivet redan på 20-talet och gifte sig med rallyföraren Olof Dickson. 1932 korsade hon Sahara i bil. 1930 omkom hon i en bilolycka. En av hennes vänner var den tillika äventyrliga Linde Klinchowström som tog hästen till Paris. Det var en spännande generation, de förmögna unga kvinnorna, som växte upp i början på 1900-talet. Vill man läsa mer om Eva Dickson kan man göra det här.