En gång i tiden, innan värmeledningen gjorde entré, var Kamelian en omtyckt rumsväxt i salonger och förmak. Särskilt bra passade den i de rum som bara eldades upp när det var dags för fest. Kakelugnarna hade som bekant den lilla egenheten att de nästan undantagslöst placerades vid en innervägg och därmed var fönsterbräden en från värme tämligen fredad vrå. En Kamelia måste nämligen stå svalt vintertid, under 14 grader behöver den för att trivas och för att knopparna inte skall ramla av. Jag har försökt mig på Kamelior flera gånger och de första dog nog av alltför stark sol men sedan var det i princip omöjligt att få knopparna att inte falla i varma boningsrum. Förra vintern köpte jag dock en fantastisk planta, full av stora, rosa fyllda blommor och mängder av knoppar. När jag burit hem den, ramlade alla blommor och knoppar av inom en vecka. Något annat hade jag inte väntat mig men denna gång hade jag en plan.
Plantan forslades upp till Norrbotten oh placerades i norrfönstret i en av kammarna. Det var i början av april och fortfarande kallt i dessa oeldade rum. Där fick den stå och när sommaren kom planterade jag den i en större lerkruka och den trivdes som fisken i vattnet ty det är lagom ljust i norrfönster uppe i Norrbotten sommartid. Den växte och det dröjde inte länge förrän det började växa fram knoppar och när vinter kom satte vi in ett element för att hålla temperaturen över nollan i rummet. När jag sedan kom hem nu i julas hade en knopp börjat slå ut och den följdes raskt av fler. Så vackra de var! Precis lika fina som förra året, men i år ramlade de inte av. Och vilken tur att några knoppar han slå ut medan jag var där uppe på besök!
Har man tillgång till ett svalt rum är Kamelian en ganska anspråkslös växt, förutsatt att den inte får torkar ut. Den skall stå ljust, men tycker inte om stark sol och vill inte ha för torr luft. I gamla svala hus trivs den perfekt och har man minsta intresse för denna vackra växt tycker jag att man skall göra ett försök.
