Kallocain av Karin Boye

Leo Kall uppfinner sanningsserumet kallocain i Kemistaden i Världsstaten

Karin Boyes sista roman är skriven i anslutning till andra världskrigets utbrott och Boye var allt annat än omedveten om förhållandena i Tyskland och Ryssland. Romanen är förlagd till Kemistaden 4 som ligger i Världsstaten. Bostäderna i denna stat är av säkerhetsskäl förlagda under markytan och hemmen helt standardiserade. Äktenskapens främsta syfte är att producera barn som vid en viss ålder skickas vidare till centrala anstalter för utbildning och uppfostran.

Leo Kall, bosatt i Kemistaden 4, har uppfunnit ett sanningsserum som han kallar för kallocain och när berättelsen börjar, har han precis påbörjat de försök som skall utvisa att medlet är ytterst effektivt. I en så kontrollerad stat som Världsstaten, där var tanke som inte gynnar staten är att betrakta som ett brott, är kallocainet en mycket farlig upptäckt. Inte minst för Leo själv och hans medhjälpare.

Jag tycker att Boyes roman känns en smula daterad och fängslas inte helt av hennes text. Bäst är utan tvekan skildringarna av kallocainförsöken, när testpersonerna berättar om sin längtan efter en annan värld, byggd på kärlek och tillit. Där finns det något som jag tycker är intressant och som även idag gör boken läsvard.

Karin Boyes bok Astarte anno 1931

AstarteAstarte, Karin Boyes roman utgavs år 1931 och jag tror nog att den inte är speciellt känd idag. Kris och Kallocain hör numera till de mer omtalade. Astarte är en rar skildring av Stockholm runt 1930 och främst är det nöjes- och modestockholm som skildras vilket görs en aning indirekt, för det är i de kretsarna som bokens huvudpersoner rör sig. Den 16 år gamla Britt Landers har något av en huvudroll då hon kommer inflyttandes från småstaden och sätter hjärtan i brand. Britt är dock ingen slampa, hon är en mycket rar och försiktig tös.

Och Astarte? Ursprungligen var hon en fruktbarhetsgudinna hos fenicierna och kanaaniterna. I Boyes roman är hon den nya tidens skyltdocka, en skyltdocka vars kläder är helt omöjliga att motstå.

Bokens kapitel är ibland att likna med kortare noveller som i vissa fall ligger lite vid sidan om huvudberättelsen. Detta gäller framförallt det fina avsnittet som handlar om ull och som är verkligt poetiskt skildrat och samtidigt en smula kritiskt till den nya industriella tiden. Astarte är en bok som jag kan rekommendera, så läs den!

Spektrum: den svenska drömmen. Tidskrift och förlag i 1930-talets kultur

SpektrumJag fick alldeles nyss ett tips om en ny bok, en bok om förlaget Spektrum. Förlaget är tämligen bortglömt idag och att jag ens känner till det beror på att det var Spektrum som gav ut von Krusenstjernas  Porten vid Johannes och Älskande par när Bonniers vägrade fortsätta ge ut romanscykeln. Spektrum gav dock ut ytterligare upplagor av von Krusenstjernas verk men för dessa fick hon inte ett öre. det fanns ormar även i det idealistiska förlagsparadiset.

Bakom Spektrum stod bl.a. paret Myrdal, Josef Riwkin (bror till fotografen Anna), Karin Boye, och Gunnar Ekelöf. Många av dem hade en bakgrund i den socialistiska organisationen Clarté. De var  också praktiskt taget grannar i det nybyggda området Atlasområdet i Vasastan. Tyvärr har jag inte läst boken om Spektrum, men enligt förlagets text, skakades de av konflikter och kärleksaffärer och jämförs dessutom med Bloomsburygruppen.Jag tror att de flesta sammanslutningar av denna typ råkar ut för dessa problem. Likadant var det t.ex. i Fogelstadsgruppen.

Hur som, ta och läs boken, den är med största sannolikhet mycket intressant. Vad jag kan se är den också snyggt formgiven. Förutom Fogelstadsgruppen, kan jag rekommendera att läsa om Futurum, möbelfirman vid Norr Mälarstrand som är ytterligare ett exempel på en intressant 30-talsföreteelse.