Dessa stora och eleganta järnfönster

Strax norr om Finnspång ligger Borggårds bruk som är en mycket vacker anläggning. Troligtvis uppfördes merparten av de nya byggnaderna på 30-talet. De är otroligt strama och mycket vackra, vitputsade och försedda med järnfönster av den sort som bl.a. tillverkades av Götaverken och då under benämningen Ferrofönster. Visst är de vackra! Det finns faktiskt ett sent 20-talshus i Stockholm där vardagsrummens fönsterväggar försetts med denna mycket snygga konstruktion.

Byggnaden i fråga är den av Cyrillus Johansson ritade fastigheten på Eriksbergsgatan 6. Byggmästare var Olle Engkvist och tillsammans med Johansson skapade de en riktigt pärla bland det sena 20-talets annars rätt småtrista hus. Lägenheterna är påkostade och för ovanlighetens skull har man valt att lägga vardagsrummet mot den vackra och kuperade gården. Det finns både 3:or och 5:or, samtliga med jungfrukammare. Vardagsrummets fönster är av modell störst, något liknande har jag aldrig sett. Dessa ferrofönsterhar tack och lov bevarats åt eftervärlden.

men åter till industribyggnaderna. Finnboda varv är nedlagt sedan många år och idag återstår bara spillror av anläggningen. Denna byggnad står dock än så länge kvar och kanske kommer den bevaras för eftervärlden. De stora fönsterpartierna är även här av järn och utgör en avsevärd del av väggytan. Underhållet är tyvärr eftersatt, men skönheten finns fortfarande kvar.

På Gärdet, närmare bestämt på Värtavägen, uppfördes ett pampigt garage i slutet av 30-talet. Här fanns både oljebar och tennisbana på taket! Tanken var att man kunde fördriva tiden med en match tennis medan bilen rundsmordes. Byggnaden är mycket vacker, men har under årens lopp förfulats åtskilligt. Den fasad, som inte vetter mot gatan, är dock tämligen intakt. Från Furusundsgatan och Värtavägen leder bilramper till de fyra våningsplanen. Längst med finns en bensinstation som idag är obemannad.

I Frihamnen ligger en av Stockholms industrupärlor, den av Uno Åhrén ritade Fordfabriken. Komplexet är uppfört i två etapper, runt 1930 och 1949. Amerikanska fordbilar importerades i delar och sattes samman i fabriken. Anledningen till detta förfarande tror jag hade med tullen att göra (högre tull på monterad bil, lägre på delar). Svenskarna hade dessutom högre krav på finish jämfört med amerikanerna och av den anledningen var det klokt att göra montering, lack och tapetserararbete här. Inom parentes kan nämnas att amerikanska bilar ofta lackerades om när de kom till Sverige på 50-talet för att den ursprungliga lacken höll för låg kvalité. Jag älskar Fordfabriken och är mycket glad åt att man renoverade den på ett mycket pietetsfull sätt.

Oskarströms glada linnekavalkad

idag finns det nästan ingen textil produktion i Sverige, men för bara 50 år sedan fanns det åtskilligt med fabriker. På den tiden sydde både Ellos och Algots sina kläder i Sverige och mängder med firmor tillverkade handdukar, sänglinne och annan hemtextil.

idag finns Almededahls och Klessbo kvar, kanske några till. Oskarsströms linnefabrik har dock somnat in och dess glada linnekavalkad finns inte längre att köpa. Jag fann två bilder på Hallands konstmuseum som visar hur det såg ut på 60-talet. Denna visar de tidstypiska förpackningarna i praktiskt plastmaterial. Bild nummer två föreställer ett urval av handdukar. Snygga, enkla och färgglada tycker jag att de är.

Oskarsströms linnefabrik var en del av Scandinaviska Jutefabriken i Oskarström. Fabriken och tillhörande arbetarkaserner verkar ha varit en intressant miljö. Kasernerna är rivna men det verkar som om fabriken, eller delar därav, bevarats. Den typen av byggnader, industrimiljöer från tiden runt förra sekelskiftet, är ofta mycket vackra.

Detta med linnekavalkad tycker jag är intressant. Almedahls presenterade i mitten av 50-talet sin Linnelinje som tagits fram av NK:s textilkammare och Astrid Sampe. Nilsjohan hade vid denna tid sin “glada köksparad” (den kan man ser mer av här). Kavalkader och parader låg uppenbarligen i tiden.

Aktiebolaget Statens Skogsindustrier

Strax utanför den egentliga stadskärnan i Piteå ligger en anläggning som ursprungligen uppfördes av Aktiebolaget Statens Skogsindustrier som förkortades ASSI. Låg vinden fel, luktade det skit i centrum.

Nu är jag inte säker, men jag tror att anläggningen ursprungligen producerade träfiberplattor men sedan byggdes om för att bli ett pappersbruk med tillverkning av sulfatcellulosa. Idag tillverkar man kraftliner som är “ett baspapper som tillverkas av nyfiber och det används för tillverkning av högklassig wellpapp. Produkterna har god tryckbarhet, god styrka i fuktiga miljöer och de är kemiskt och biologiskt rena”.

ASSI,som tidigare drev verksamheten, var ett statligt företag, men idag är det Smurfit Kappa som äger anläggningen. Fabriken i Piteå är mycket stor och tillsammans med SCA:s fabriker, också de belägna i Piteå, står man för 1/4 av all kraftliner som produceras i Europa.

Än i denna dag luktar det illa i Piteå, men jag tror att det numera endast inträffar om det är något som är vajsing i fabriken. Jag tycker att anläggningen är rätt imponerande och läget är verkligen inte det sämsta. Ett utmärkt bostadsläge! En bit utanför stan, lika naturskönt belägen, ligger Haraholmen och Lövholmen som rymmer gigantiska anläggningar med tillhörande djuphamn. Mer om detta en annan gång.

Bygga om ett mejeri till bensinstation

I Norrfjärden finns en gammal mack som jag tror längre används till sitt ursprungliga ändamål. Från början låg dock här ett mejeri, men någon gång, jag gissar på 50-60-tal, byggdes huset om fick nytt tak och några nya fönster. I övrigt är är dock en hel del sig likt, bland annat de vackra småspröjsade fönsterrutorna.

Jag tycker att denna ombyggnad är mycket tilltalande! Visserligen förvanskades den, men å andra sidan fick den står kvar och många detaljer sparades. Ett bra sätt att hushålla med resurserna och ändå få något nytt och till på köpet har man bevarat många vackra gamla fönster.

Ett helt bedagat frörenseri vid Boden

I utkanten av Boden, men inte alls ensligt beläget som bilderna antyder, ligger ett gammalt frörenseri. jag är förvånad över att det bara får stå där, att det inte byggs något nytt där. Inte vet jag och inte finner jag det troligt, men kanske används det. En googling ger att det finns ett frörenseri på fastigheten Björkelund 6:9, men jag får det inte att stämma med kartan. Kanhända det finns två.

Det är en vacker kåk! Älskar när trähus sjunker ner och raka linjer blir böjda. Färgerna är också utmärkta. Intill ligger en sportanläggning och några industrier. När jag var där var det någon form av evenemang och endast jag verkade ägna renseriet en tanke.

Jag tänker att det borde ha funnits en vinsch eller något i den stilen för att lyfta upp säckarna till övre botten. En dylik brukar ha en balk som sticker ut från fasaden ovanför anda våningen. Frösäckar är tunga saker (fick en dylik på knäet som barn och märker det fortfarande vid dåligt väder).

Jag vet inte om jag skall hoppas på att kåken renoveras och blir ett piffigt hembygdsmuseum. Bäste vore om den kom till användning och fick vara lite lagom sliten.

Kraftverket vid Ljusån utanför Boden

Vid Ljusån utanför Boden anlades i slutet av 1800-talet ett ramsågverk. Anläggningen brann dessvärre ned 1904 och 1905 uppfördes istället ett elektricitetsverk vid vattendraget. Visst är det en vacker byggnad! Välbevarade är den dessutom och anläggningen är fortfarande i drift.

Ursprungligen satt här ett aggregat som gav 210kW växelström 380 volt. Det var dock inte tillräckligt så det kompletterades med ytterligare ett aggregat med samma effekt och 1906 satte man in ett tredje på 425 kW. Alla tre aggregaten var dock mer än vad Ljusån kunde driva, så det tredje användes endast som reserv. Den första lampan i Boden tändes i början av september 1905 och sedan dess har expansionen fortgått. 1942 var drygt 60 % av alla kök i Boden stad så ni kan tänka er utvecklingen under 1900-talets första 40 år!

När elen var ny i början av seklet användes den främst till att lysa upp, både i hemmen och på gatorna och inte minst i militärens kaserner. Vid gatorna ställdes bågljuslampor upp. De tändes vid mörkrets inbrott och släcktes klockan 23 och då tändes istället de s.k. nattlamporna, som var vanliga glödlampor med högst begränsad effekt.

Interiören i Ljuså är även den välbevarad. Tyvärr kunde jag inte gå in där, men det gick an att fota genom fönstret. Jag fick intrycket att äldre utrustning sparats av pietetsskäl, men kanske var den också i bruk. Hur som är Ljuså Kraftverk idag en del av Boden energi och i högsta grad en levande anläggning.

 

En östgötsk pärla är Borggårds bruk

Det är inte första gången detta vackra bruk figurerar här. Anläggningen har verkligen anor, men nybyggdes någon gång på 30-talet. Den är så vacker

Vitputsad fasad, ferrofönster och flacka tak är byggnadens främsta karaktäristik. I dess inre finns också ett vattenkraftverk och det är dess vattenkanal som ses till höger.

Allt är snyggt, se bara på dessa detaljer! Men så är jag också industriromantiker och gillar det som fått viss patina.