Hotell Continental mittemot Centralen

Hotell Continental 1

Detta gamla lyxhotell från 60-talet revs i somras. Ett par år tidigare hade den del som låg närmast Vasagatan tagits bort. Jag gissar att den innehöll matsalar eller dansrestaurang. Byggnaden ritades av Hjalmar Klemming och Erik Thelaus och invigdes sent 1962. Inredningen stod Carl-Axel Acking för och en kvalificerad gissning är att den snickrades av NK:s verkstäder i Nyköping.

Hotell Continental 2

Fasaden var klädd med Ekebergsmarmor och såldes av hög klass. Vissa detaljer är av eloxerad mässing. Det är bara att beklaga att byggnaden revs. Hur vacker hade den inte kunnat bli om man restaurerat den och försökt återställa lokalerna till sin ursprungliga glans!

Att riva är rena rama resursslöseriet

Bilden här intill visar Hotell Continental på Vasagatansomdet såg ut när det var relativt nybyggt. Det gamla hotellet revs runt 1960 ersattes med denna påkostade byggnad som idag är under rivning. Det ursprungliga hotellet ansågs nog både omodernt och tämligen värdelöst när det revs, tittar vi på bilder av det idag gissar jag att många hade önskat att det skulle få stå kvar. Likadant kommer det säkert vara om ett antal år, när gemene man lär sig se värdet i 50-60-talens statusbyggnader.

Att riva hus på grund av modets nycker är inget annat än rent resursslöseri. Stephan Fickler skriver på SvD brännpunkt om att det är mest hållbart att sluta riva. Naturligtvis finns det stora fördelar med att bygga nytt också, bland annat kan man lättare anpassa den nya byggnaden efter den verksamhet som skall bedrivas där. Till nackdelarna hör dock att det nya huset kommer att belasta miljön genom att mycket energi krävs. Den belastning som det gamla huset åstadkommit blir med ens “förgäves” vilket innebär att det nya huset så att säga belastat miljön två gånger vilket är mycket onödigt. Att tillverka betong är mycket resurskrävande, även om betongen i sig inte är något dåligt material. Av den anledningen tycker jag att vi bör vara rädda om det som byggts och istället i möjligaste mån försöka bygga om och ändra befintliga byggnader.

För två år sedan gjordes en undersökning i Norge när man räknade fram skillnaden i miljöbelastning mellan ett gammalt timmerhus från tidigt 1800 som varsamt energieffektiviserats och ett nybyggt lågenergihus. Kontentan av detta var att det visade sig att det tog 60 år innan det nya huset kunde tävla med det gamla. Miljöbelastningen vid ett nybygge är så pass stor att den låga energiförbrukningen inte kan kompensera detta förrän efter 60 år. Det tycker jag är intressant! Den som vill veta mer läser om detta i årets första nummer av byggnadskultur som tyvärr inte finns digitalt i dagsläget.

Tyvärr har det rivits en hel del de senaste åren. Något slut på denna våg går inte att se, tvärtom. Idag finns det planer på att riva både Tekniska Nämndhuset (en verklig 60-talspärla) och ett hus på Nybrogatan som idag innehåller en judisk skola. Onödigt och icke så genomtänkt  tycker jag!