Kv. Ladugårdsgrinden vid Stureplan

Jag har skrivit om kvarteret Ladugårdsgrinden tidigare, kvarteret som idag innehåller nya Hotell Anglais och två kontorshus. Hotellet, som vetter åt Humlegården till, är en rätt flott byggnad men resterande hus är tämligen anonyma trots det centrala läget. annorlunda var det för 60 år sedan, när bebyggelsen från 1800-talet fortfarande var intakt.

Jag har roat mig med att försöka rekonstruera kvarteret Ladugårdsgrinden vilket inte var helt lätt, ty i samband med rivningarna gjorde man om fastighetsbeteckningarna och de olika tomterna fick andra nummer. Dessutom hette kvarteret Sperlings backe på 1800-talet. När det fick namnet Ladugårdsgrinden vet jag inte. I slutet av 1800-talet eller tidigt 1900-tal skulle jag gissa. Sperlings backe är idag namnet på det kvarter som ligger intill och inhyser Sturegallerian. Jag är inte säker, men jag har för mig att dessa två kvarter en gång var ett.

Mot Sturegatan låg fram till 1955 4 fastigheter. Den första var Hotell Anglais som hade sin huvudentré från Stureplan 8. Några butiker eller en restaurangentré fanns dock mot Sturegatan till och lystrade till adressen Sturegatan 1. De ritningar som jag hittat av huset är daterade 1885 och signerade Helgo Zettervall. I början av 1900-talet såg fasaden ut på detta vis. Ett mycket stiligt hus! Till höger i bild ses Sturegatan 3 och 5 som verkar mer eller mindre samkomponerade och uppförda 1888.

Sturegatan 3 innehöll fyra bostadsvåningar om 6 rum och kök samt jungfrukammare. Planlösningen visar tre rum i fil åt gatan och tre rum åt gården samt kök och jungfrukammare i en liten utbyggnad. Sturegatan 5:s våningar är betydligt större och planlösningen av annan typ. Förutom de tre rummen i fil åt gatan finns en matsal som ligger åt gården till och som fortsätts av en gårdsflygel med sovrum, kök och jungfrukammare. Denna typ av planlösning, när gatufilen kompletteras med en fil vinkelrätt in åt gården, kallas kontineltalplan, till skillnad från den tidigare så populära herrgårdplanen som lägenheterna i 3.an var ett exempel på. I den låg matsalen åt gatan till.

Sturegatan 5 var det hus som i raden som revs sist, troligen sent år 1962. Här en bild på exteriören i augusti detta år och en på en kakelugn i ett av rummen. Det verkar som fastigheten vid denna tidpunkt övertagits av Hotell Anglais, åtminstone låg deras restaurang vid den tiden i bottenvåningen.

Sturegatan 7 var hörnhuset åt Humlegården till och det byggdes redan 1883. Det är fasaden till detta hus som ni ser på bilden ovan. Lägenhetsfördelninge i denna hus är en 5:a och en 6:a med jungfrukammare. Femman är en hörnvåning av det rymligare slaget. Mot gården ligger också en liten trist 2:a vars kök verkar vara mer att betrakta som en kokvrå. De sociala skiktningarna kunde vara betydande i Östermalmshusen vid denna tidpunkt.

Nu återstår att skildra byggnaderna mot Biblioteksgatan till men det blir nog inte lätt, ty det verkar som om många av de ritningar saknas i arkiven.

von Rosens hus på Östermalmsgatan

Strandvägen 55 är adressen för det flotta von Rosenska palatset. På Östermalmsgatan 45, där idag en Markeliusritad kåk från sent 50-tal tronar, stod fram till våren 1958 en pampig hyresfastighet byggt 1884. Jag gissar att tomten tidigare var bebyggd med en klassisk villastadsvilla, men när tomtpriserna ökade, revs många av dessa hus, trots att de inte hade mer än 10år på nacken. Den utsmyckade fasadens upphovsman var Helgo Zettervall, som på 1870-talet ritat det mycket påkostade och överlastade Bolinderska palatset vid Södra Blasieholmskajen.

Det var Håkan Olsson Håvander som lät bygga det pampiga huset på Östermalmsgatan. 1889 såldes det till Gillis Boy och sedan till Reinhold von Rosen. År 1893 gifte han sig med Elsa von Horn som var född 1873. När Elsa dog i mitten/slutet av 50-talet försåldes fastigheten (vilket framgår av köpebrevet) och en bostadsrättsförening uppförde en modern byggnad av högsta klass.

Även om Markelius nybygge är vackert, saknar jag det gamla von Rosenska huset med sin pråliga renässansfasad. I huset fanns 9 lägenheter. Två per plan samt en skrubb för portvakten. När huset stod klart 1884 var våningsplan 1-3 tr disponerade på detta sätt. Notera de tre små herrummen i husets mitt. I början av 30-talet moderniserades fastigheten och vissa ändringar gjordes. Kök, serveringsrum och badrum verkar ha uppdaterats. Vissa skillnader mellan planen förekom, men i stort sett såg de ut på detta vis. På planritningarna verkar det som om merparten av kakelugnarna monterats ned. Kanske var det verkligen så. Med centralvärme installerad, fanns det inte längre något behov av eldstäder. Greve Reinhold von Rosens salong var dock sig lik intill husets sista dagar, vilket framgår av dessa bilder på Stockholmskällan.