Publicerat

Chryslers DeSoto Golden Adventure

Nu skall det i ärlighetens namn erkännas att detta inte är en DeSoto Golden Adventure, utan en vanlig DeSoto Adventure. Det råder brist på den ädla varan. Adventurern var DeSotos svar på Chrysler 300, den prestigelyxsportbil som lanserades som årsmodell 1955 och som åren 1960-61 var en av linjeskönaste amerikanska bilar som någonsin byggts.

Golden Adventure var som namnet antyder guldfärgad och byggdes i en begränsad upplaga under några år. Limiterade upplagor är inget nytt, det har alltid varit populärt. Ford lät en gång på 70-talet världsberömda designers ta fram inredningspaket till sin prestigebil Lincoln. Bland de medverkande fanns Pucci och Bill Blass. Här har vi ett annat exempel: Cartier edition. Cars-on-line är för överigt en lätt vanebildande webbplats.

Åter till DeSoton. Den var en av Chryslerkoncernens (Chrysler var ett märke i denna koncern) mer påkostade märken. I botten fanns Plymouth, följd av Dodge. I toppen Chrysler och Imperial. Däremellen DeSoto. Konkurrenter bland andra amerkanska märken var bla Mercury, Oldsmobile och Buick. Chryslerkoncernens bilar blev i slutet av 50-talet kända för sina utomordentliga vägenskaper, bla tack vara den nya torsionsfjädring som lanserades på 1957 års modeller. Formgivningen var det heller inget fel på, framförallt inte de större karossernas, de som användes av DeSoto och Chrysler. Redan på 1955 års modeller hade Virgil Exners Forward Look introducerats och sedan successivt förädlats.

När DeSoto lades ner i början av 60-talet försvann naturligtvis Adventure-modellen. Men nog är det ett fint namn alltid och jag skulle bra gärna köra en Golden Adventure någon gång i mitt liv.

Publicerat

En kompaktbil, en Plymouth Valiant!

När 1959 års bilmodeller från de tre stora (GM, FoMoCo och Chrysler) presenterades på höstkanten 1958 stod det klart att även lågprismodellerna  med råge passerat fem meters längd. Storsäljaren och budgetbilen Chevrolet var t.ex 5,36 meter lång och 2 meter bred. Knappast kompakt på något sätt. Tidigare hade de billigare bilmärkena haft mindre karosser, men den tiden var nu förbi och därför stod det klart att något måste göras. På hösten1959 presenterades tre nya kompaktbilar. Särdeles små var de ej, men med ungefär 4,7 meters längd och 1,8 meters bredd, var de åtminstone åtskilligt mindre än de ordinära modellerna.

Ford Falcon och Chevrolet Corvair (som fick Ralph Nader att skriva boken Unsafe at any speed) var FoMoCo:s och GM:s respektive kompaktmodeller. Den 26:e oktober visade Chryslerkoncernen sitt bidrag som fått namnet Valiant. Under det första modellåret var Valianten en fristående modell, men året därpå blev den införlivad i Plymouths flora och fick en syskonmodell i form av Dodge Lancer.

På bilden ovan ses en Valiant Signet 200 som var en lyxmodell av den i grundutförande rätt spartanska Valianten. Förutom en lyxigare inredning med separata stolar, svartlackad grill och några andra kromdetaljer, var modellen en tvådörrars hardtop, en karrosstyp som som var mycket populär då den gav den tristaste bilmodell ett sportigare utseende. Här en bild på en Valiant från den första generationen (1960-62), här en annons för Signet 200 från tidigt 60-tal.

Valiantens motor var den slitstarka och pålitliga Slant 6 (läs mer och lyssna på motorljudet!), en sexcyindrig motor som lutades 30 grader när den monterades i motorrummet. Växellådan var antingen en treväxlad manuell låda eller automaten Torqueflite som hade tryckknappsmanövrering, en finess som var unik för Chryslerkoncernens bilar. Huruvida detta verkligen var en praktisk lösning kan diskuteras.

Valianten användes år 1964 som grund för en ny modell: Barracuda, som blev mycket populär. Personligen är jag dock inte speciellt förtjust i dessa tidiga 60-talskompakter. I ärlighetens namn finner jag kompakta amerikanska bilar tämligen ointressanta, utom ur ett historiskt perspektiv.