Publicerat

Detaljer från Aaltosanatoriet i Pemars

På Bukowskis kan man just nu passa på att titta på några intressanta möbler från sanatoriet i Pemars som ritades av Alvar Aalto och uppfördes i början av 30-talet. Tillsammans med sin fru Aino ritade han i princip all inredning. Se bara på denna vackra garderob, säng, hurts och bord. Samtliga grejer kommer från Stiftelsen Formens Hus i Hällefors som lagt ned verksamheten.

Samma stiftelse försäljer även en hel del böcker och kataloger, det är dessa ni ser på bilden ovan. Vackra, och dyra. Dem hade jag gärna velat lägga vantarna på, men jag tvingas avstå p.g.a. sinande hushållskassa. Ett besök på Bukowskis är dock gratis.

Publicerat

Diskriminering och höstens moderna

Vill man få sig en rejäl överdos av Svensk Tenn bör man bege sig till Bukowskis och Stockholms Auktionsverk. Men först några ord om auktionsverket och deras milt uttryckt märkliga garderobspolicy.

”Alla herrväskor måste hängas in i garderoben” sa den kortväxte och vältränade vakten på Stockholms Auktionsverks visning. ”En herrväska är en väska som bärs av en herre” fortsatte han när jag lite småsurt undrade vad som karaktäriserade en denna typ av accessoar. Hade jag varit ensam hade jag förmodligen vänt på stubben, ty dylika dumheter klarar jag verkligen inte av. Ett alternativ, ett mindre drastiskt, hade varit att citera Klara Johansons utmärkta Sexualsystemet, men dels kan jag den inte utantill och dels hade jag den inte till hands i min ”herrväska”.  Imorgon är det jag som ringer Diskrimineringsombudsmannen.

Åter till höstens moderna visningar på Stockholms ledande auktionsfirmor. Jämfört med vintagevisningen var det tämligen ont om blonderade krokodiler (de kvinnor som säkerligen är orsaken till att damväskor är tillåtna), istället fanns det gott om 30+. Och tydligen var de där för att lägga beslag på något Frank-/Hjort-/Malmstens-relaterat. Ingen ont om dessa tre giganter vars möbler dessutom är mycket väl utförda, men nog blir det lite tjatigt i längden. Men människan har tydligen ett behov av att äga det som alla vill äga. Man riskerar på intet sätt att missuppfattas om man har en frankstol i vardagsrummet, till skillnad från om man äger ett mästerverk från ett mindre snickeri i landsorten.

Däremot var det mycket roligt att se all konst som fanns till försäljning. En av mina favoriter är Axel Fridells klassiker Mr. Simmons (”Tidningsläsaren”) som kröner detta inlägg. Jag tycker också mycket om Hjertens Den violetta hatten, Tora Vega Holmströms Porträtt av en kvinna och naturligtvis Gösta Adrian-Nilson, t.ex. hans Telefonkiosk.

1930 anlitades NK och Axel Einar Hjort för att inreda konditori Tösses filial (se den vackra skissen )på Banérgatan 7 i Stockholm. Delar av inredningen säljs nu på Auktionsverket och det är bord, stolar pallar och en ljusskylt. De är ytterst funktionalistiska och måste ha tett sig verkligt moderna, ty det var samma år som Stockholmsutställningen ägde rum och ”Acceptera” fortfarande var något av ett slagord som de mer borgerligt sinnade fann tämligen frånstötande. Se stålrörsmöblerna här.

Intressant är också att notera att båda auktionshusen hade möbler ur Otto Schulz produktion för BOET. Här ett skåp med intarsia från 30-talet (Stockholms Auktionsverk), ytterligare ett skåp men detta i Bopoint (Bukowskis) och ett bord i Botarsia (Bukowskis). Glädjande nog fann jag också ett par fåtöljer (Stockholms Auktionsverk) som tillskrivs Margaretha Köhler, en av kvinnorna bakom inredningsfirman Futurum vid Norr Mälarstrand.

Publicerat

Bukowskis vintage- och juvelauktion

Jag har alltid handlat begagnat vilket numera blivit helt rumsrent för alla samhällsklasser (även arbetarklassen) under termen vintage.  I dagarna beger man därför sig med fördel till Bukowskis för att beundra visningen inför höstens vintage- och juvelauktion. Här finns mängder av plagg från Dior, YSL och Balmain. Bara att få tillfället att studera de vackra etiketterna är värt ett besök på Arsenalsgatan. Särskilt förtjust är jag i YSL Rive Gauche, ty det är något visst med denna pionjär bland de stora franska modehusens prêt-à-porter-etiketter.

Tisdagens vernissage var ytterst välbesökt och jag tyckte det var för trångt och för varmt. Å andra sidan går väl de flesta inte dit för att ses, utan för att synas. Jag var där endast en kort stund och konstaterade att det vimlade av s.k. ”krokodiler” med blont hår och tonvis med smink (och tillika hög ålder).

Det mesta var tämligen prisvärt, åtminstone om man jämför med vad det skulle kosta att köpa ett nytt plagg av liknande kvalité eller varumärke. Ett verkligt fynd tycker jag dock att den tredelade ensemblen från Christian Dior var. Plagget är nämligen sytt hos Märthaskolan i Stockholm och inte i Paris. Kvalitén är minst lika bra som i Paris, men av någon anledning betingar de parissydda plaggen ett högre pris. I ärlighetens namn skulle jag hellre betala mer för ett plagg som sytts på licens hos NK:s Franska eller Märthaskolan, ty jag tycker att dessa plagg är intressantare.

De franska modehusen sålde i Sverige sina modeller via Märthaskolan och NK:s franska damskrädderi. Vilken som stod högst i kurs kan jag inte uttala mig om, men jag har hört att krävande franska kunder lät sy sina Dior-kreationer i Sverige p.g.a. den utomordentliga kvalitén. Men som sagt, dessa licenstillverkade plagg är idag rätt sorgligt underskattade. Varför är en gåta, men istället för att grubbla på den, är det bättre att fynda när tillfället dyker upp. På Stockholms auktionsverks vintageauktion såldes både i höst och förra året en hel del plagg från dessa svenska toppateljéer. I Svensk Damtining (var annars?) finns ett utmärkt reportage från förra höstens auktion.