Diskriminering och höstens moderna

Vill man få sig en rejäl överdos av Svensk Tenn bör man bege sig till Bukowskis och Stockholms Auktionsverk. Men först några ord om auktionsverket och deras milt uttryckt märkliga garderobspolicy.

”Alla herrväskor måste hängas in i garderoben” sa den kortväxte och vältränade vakten på Stockholms Auktionsverks visning. ”En herrväska är en väska som bärs av en herre” fortsatte han när jag lite småsurt undrade vad som karaktäriserade en denna typ av accessoar. Hade jag varit ensam hade jag förmodligen vänt på stubben, ty dylika dumheter klarar jag verkligen inte av. Ett alternativ, ett mindre drastiskt, hade varit att citera Klara Johansons utmärkta Sexualsystemet, men dels kan jag den inte utantill och dels hade jag den inte till hands i min ”herrväska”.  Imorgon är det jag som ringer Diskrimineringsombudsmannen.

Åter till höstens moderna visningar på Stockholms ledande auktionsfirmor. Jämfört med vintagevisningen var det tämligen ont om blonderade krokodiler (de kvinnor som säkerligen är orsaken till att damväskor är tillåtna), istället fanns det gott om 30+. Och tydligen var de där för att lägga beslag på något Frank-/Hjort-/Malmstens-relaterat. Ingen ont om dessa tre giganter vars möbler dessutom är mycket väl utförda, men nog blir det lite tjatigt i längden. Men människan har tydligen ett behov av att äga det som alla vill äga. Man riskerar på intet sätt att missuppfattas om man har en frankstol i vardagsrummet, till skillnad från om man äger ett mästerverk från ett mindre snickeri i landsorten.

Däremot var det mycket roligt att se all konst som fanns till försäljning. En av mina favoriter är Axel Fridells klassiker Mr. Simmons (”Tidningsläsaren”) som kröner detta inlägg. Jag tycker också mycket om Hjertens Den violetta hatten, Tora Vega Holmströms Porträtt av en kvinna och naturligtvis Gösta Adrian-Nilson, t.ex. hans Telefonkiosk.

1930 anlitades NK och Axel Einar Hjort för att inreda konditori Tösses filial (se den vackra skissen )på Banérgatan 7 i Stockholm. Delar av inredningen säljs nu på Auktionsverket och det är bord, stolar pallar och en ljusskylt. De är ytterst funktionalistiska och måste ha tett sig verkligt moderna, ty det var samma år som Stockholmsutställningen ägde rum och ”Acceptera” fortfarande var något av ett slagord som de mer borgerligt sinnade fann tämligen frånstötande. Se stålrörsmöblerna här.

Intressant är också att notera att båda auktionshusen hade möbler ur Otto Schulz produktion för BOET. Här ett skåp med intarsia från 30-talet (Stockholms Auktionsverk), ytterligare ett skåp men detta i Bopoint (Bukowskis) och ett bord i Botarsia (Bukowskis). Glädjande nog fann jag också ett par fåtöljer (Stockholms Auktionsverk) som tillskrivs Margaretha Köhler, en av kvinnorna bakom inredningsfirman Futurum vid Norr Mälarstrand.

Speceriskåp från Otto Schulz BOET

I mitt Gärdeshus var ursprungligen samtliga lägenheter, utom möjligtvis de med kokskåp, utrustade med speceriskåp från göteborgsfirman BOET, som drevs och startats av arkitekten Otto Schulz. Av en slump hittade jag en bild från ett hemma hos-reportage med Nils poppe som i början av 40-talet bodde i en lite tvårummare med öppen spis i mitt hus. I hans lilla kök (som är mycket likt mitt men lite mindre och som endast går att fota genom köksfönstret om man står på balkongen) satt ett BOET-skåp som är identiskt med mitt.

När jag flyttade in fanns dock inget speceriskåp, istället hade någon satt upp ett fult 80-talsskåp ovanför diskbänken. När detta var nedtaget hittade jag som av en slump ett speceriskåp i grovsoprummet. Komplett och med många extra skeppor i glas. Några år senare, i våras, fann jag ytterligare ett så nu har jag två som jag satt samman och som pryder sin plats i mitt kök. Snyggt! Dessutom praktiskt att alltid ha mjöl, socker och andra torrvaror till hans vid matlagningen.

Jag hittade ytterligare några annonser som förklarar fördelarna med BOETS:speceriskåp och som även visar vilka  modeller som fanns. Värt att notera är att glasskepporna tillverkades av Orrefors och höll en hög kvalité.

Jag har skrivit mer om Otto Schulz och BOET här.