Publicerat

Ekmans och Marmstedts Eldfågel

1952 spelades den svenska balettfilmen Eldfågeln in. Huvudpersonerna spelas av premiärdansösen ( tillika producenten Lorens Marmstedts tredje fru) Ellen Rasch och operasångaren Tito Gobbi, baryton som sjunger Torna i filmen:

Rasch moatjé i dansscenerna var den på sin tid välkände dansören och koreografen Björn Holmgren, vars bror var Rune Holmgren, hattkonstnären på modet under många år (Björn och hans bror Rune bodde under många år tillsammans med sin mor i en av villorna i Villastan, Floragatan 2, där nu en hyreskasern i mexitegel står). Eva Henning spelar den elaka Alice Lund. En inte så smickrande roll, men så hade hon precis lämnat filmens regissor, Hasse Ekman, för en annan man.

Filmens handling är inte mycket att hurra för; en banal kärlekshistoria. Bättre är då dansscenerna, framförallt den inledande Möte med en främling och Eldfågeln på slutet, som är mycket vackra, både när det gäller scenografi och kläder. Det är en fullkomlig explosion i färg som inte lämnar betraktaren oberörd. Klarrött och grågrönt är dominerande nyanser.Både Holmgren och Rasch har dessutom utseenden som fängslar betraktaren.

Musiken är naturligtvis inte dum. Särskilt gillade jag de tre stycken som ingick i Möte med Främling som fick mig att tänka på Duke Ellingtons Black, brown and beige. Se filmen, den finns att låna på VHS på Kulturhuset.

På bilden, som är hämtad från Cupido på Drottningholmsteatern i mitten av 50-talet, ser ni Holmgren i mitten och Rasch till höger. Bilen är dock på intet sätt representativ för filmen Eldfågeln där kostymerna är i en helt annan stil.

Publicerat

Hemma hos Holmgrens på Floragatan

Hos Rune Holmgren

Jag misstänker att det är få som hört talas om Hatt-Rune, d.v.s. hattkonstnären Rune Holmgren. Mer bekant är troligtvis hans bror Björn Holmgren, premiärdansören, som var en av de främsta på 40-50-talen. I en villa på Floragatan 2, där det idag står ett flerfamiljshus i mexitegel, bodde de två bröderna tillsammans med sin mor, fru Eda Holmgren, i en gammal 1880-talsvåning av omodernt snitt.

Det var 1947 som Svenska hem i ord och i bilder hälsade på hemma hos familjen Holmgren i deras vackra hem. Den rymliga våningen med sina höga rum, användes också för de privata hattvisningar som Rune Holmgren ordnade för sina kunder. Mitt i våningen låg vardagsrummet, av familjen också kallat ”Centralen”. Det är detta rum som syns ovan. Här ytterligare en bild från vardagsrummet, där mor och son ses i en blommig kretongsoffa.

Intill ”Centralen” låg ett litet kabinett vars väggar dekorerats med modeplanscher och en serie av David Coxs jaktscener i original. Till vänster i denna bild syns två av detta intima rums sittgrupper. Det är dels två karolinerstolar i bok med rottingsitsar som omgärdar ett gustavianskt bord i alm, dels två svensktillverkade bergèrer med klädsel i rosa sammet som kring ett rokokobord. Längst till höger i bilden ses en modernt inredd del av ”Centralen”.

Matsalen är som sig bör försedd med hög panel och på golvet står ett mahognybord som omges av stolar med klarröd klädsel, en färg som även går igen i rummets gardiner. Observera också de trearmade ljusstakarna och spegelplatån i bordets mitt.

De båda bröderna hade båda gripits av samlarvurm och specialiserat sig på herrnecessärer från 1700-talet respektive porslinsfigurer. Här studerar Rune Holmgren en av de många necessärer som pryder 1700-talsbyrån.

Visst är det ett vackert hem som familjen Holmgren inrett åt sig! Jag vet inte om Rune är i livet, men Björn, född 1920, verkar fortfarande tillhöra de jordiska. Synd dock, att den vackra villan revs i slutet av 60-talet.

Publicerat

Här finns nu en mexitegelvilla

Jag kan inte föreställa mig att det finns många mexitegelvillor i centrala Stockholm, men en känner jag till och det är Floragatan 2, villan som en gång i tiden var ett överlastat friliggande hus i villastil (nyrenässans?). Villastil förresten, underbart ord.

I huset bodde under ett antal år familjen Holmgren: bröderna Rune och Björn samt en öm och något åldrad moder. Hennes två söner var båda omtalade; Rune var modisten på modet och känd under namnet Hatt-Rune, Björn var premiärdansör på Kungliga Operan. I ett hemma-hos-reportage presenterades familjens fina hem med gammal solid 1890-talscharm (det borde ha varit vid den tiden som villan ombyggdes, för den är 10-20 år äldre). Jag tror inte att våningen var särskilt stor, max 4 rum, men den var vacker med väl tilltagen takhöjd och solida detaljer.

Det är på många sätt beklagligt att så många av de ursprungliga villorna från 1870-80-talen har försvunnit, men minst lika beklagligt är alla ombyggnader i Tengbomsstil, oftast utförda av honom själv. Idag återstår ytterst få som bevarar fasaden från byggnadsåret.