bagis 2

Fler orenoverade hus i Bagarmossen

Bagis 1

Här och där kan man även i Bagarmossen hitta hus som klarat sig undan förvanskande renoveringar. Vanliga är de inte, men de finns. Här på Rusthållarvägen 95 – 109 finns några byggnader signerade Nils Rissén 1952.

bagis 2

Portar, fönster och balkonger är genomgående i ursprungligt skick, om än i visst behov av renovering, vilket främst gäller balkonger. Det är inte svårt att tänka sig elegansen om allt hade varit nymålat och fräscht.

bagis 3

Balkongtypen var troligtvis mycket vanlig i början på 50-talet, men är helt sällsynt idag då de flesta hus renoverats och fått nya standardbalkonger.

Bagis 4

Portarna är inte så märkvärdiga, men snygga och propra. Att de är bevarade betyder mycket för det fina intryck man får av dessa hus.

Arkitekten, Nils Rissén, vet jag inte mycket om. men han var tydligen tillförordnad stadsarkitekt i Sundbyberg där han också hade sin verksamhet. Husens byggherre var Harry Janson och huruvida det var han som ägde hyresfastigheterna i början låter jag vara osagt.

Det är bara att hoppas att husen for fortsätta leva vidare i ursprungligt skick, ty idag är det ovanligt med sina välbevarade hus i Bagarmossen och många andra förorter från samma tid.

Stimulans för Stockholm: Jag frågar Stadsbyggnadskontoret hur de ser på möjligheten att skydda 40-50-talsbeståndet

Detta vackra komplex, Trygg-Hansas byggnad vid Fleminggatan är idag blåklassad, men trots det utreder nu Stadsbyggnadskontoret om man inte kan ersätta den låga byggnaden till höger med ett höghus. Detta är andra gången man försöker sig på att förstöra detta unika byggnadsverk.

Nu har turen kommit till Stadsbyggnadskontoret som fick tre frågor av mig. Tyvärr måste jag säga att jag tycker att de slingrar sig. De konstaterar att det bygglov inte krävs för fönsterbyte, men inget hindrar ju att man kan ändra på detta olyckliga förhållande. De anser också att handläggarna inte är rädda för att bli överkörda i den politiskt tillsatta nämnden och att man bara följer rättspraxis när man fattar sina beslut. Då säger jag att rättspraxis kan man ändra på och bara för att man tidigare tillåtit både ditten och datten hindrar ju inte det att man skärper reglerna. En gång i tiden fasadhyvlade man 1800-talshusen utan protester, men det gör man inte idag. Här har alltså praxis ändrats. Vad det gäller handläggarna och nämnden kan jag vara lita till de två handläggare som jag pratat med och som vittnat om hur svårt det blivit att värna varsamhet (inte ens blåklassade byggnader går säkra). Kanske är detta något som man beslutat att tala tyst om. Hur som tycker jag inte att Stadsbyggnadskontoret verkar engagera sig i detta.

Läs mina frågor och Stadsbyggnadskontorets svar nedan.

Brev från mig till Mats Kager, Stockholms Stadsbyggnadskontor.

1. Satsningen Stimulans för Stockholm har bl.a. fått Svenska Bostäder att påbörja en upprustning av sitt högkvalitativa 40-50-talsbestånd. Vad jag kan se går man inte alls varsamt till väga och man ersätter goda material (som går att underhålla) med nya som är underhållsfria. Detta är ett otroligt resursslöseri och gör på sikt att kommande generationer kommer att få svårt att förvalta byggnaderna. Bättre vore att t.ex. reparera ett gammalt fönster och sätta in energiglas gör ju att fönstret energimässigt blir modernt samtidigt som den höga virkeskvaliten gör att det kan underhållas i hundratals år. Finns det någon vilja på SBK att styra in de stora bostadsbolagen på en mer hållbar metod när det kommer till större renoveringar?

2. PBL kan uppenbarligen tolkas på många olika sätt. De varsamhetskrav som där formuleras kan tolkas lite hur som helst. Jag tror nog att många handläggare är kompetenta, men har märkt att man inte vågar ställa krav när det skall renoveras pga att man är rädd för att Stadsbyggnadsnämnden kommer att ge dem bakläxa. Jag tolkar detta som att det idag finns en politisk majoritet som värnar fastighetsägarnas intressen, inte kulturvärden eller ett hållbart samhälle. Stämmer det?

3. Finns det någon möjlighet att SBK, Stadsmuseet och allmännyttan i Stockholm skulle kunna arbeta tillsammans för att riktlinjer som gör att vi kan få behålla vårt högkvalitativa bostadsbestånd intakt vilket på sikt gynnar både kulturvärden och miljö?

Brev från Mats Kager till mig.

Det finns många åtgärder man kan vidta på en byggnad som aldrig blir föremål för bygglovsprövning – t ex behövs inte bygglov för att byta fönster om man behåller samma dimensioner och indelning som ursprungsfönstret. Vi samarbetar med Stadsmuseet och talade så sent som förra veckan om vilka gemensamma satsningar vi skulle ägna oss åt nästa år. Att anordna ett gemensamt seminarium med allmännyttan i Stockholm just kring energieffektiviseringsåtgärder och varsam ändring var en av de saker vi såg som angelägna, tillsammans förfogar ju allmännyttan över ett stort byggnadsbestånd.

När det gäller tolkningen av varsamhetsbestämmelserna finns det ingen ”rädsla” för stadsbyggnadsnämnden från tjänstemännens sida, även om vi ibland gör olika bedömningar. Som tjänstemän är vi däremot angelägna att de beslut vi föreslår ska vara i samklang med gällande rättspraxis, vare sig det gäller varsam ändring eller något annat.

Svar till Mats Kager från mig som inte besvarades


Ja, jag vet att fönsterbyte inte är bygglovspliktigt, men det hindrar ju inte att man skulle kunna ändra på det. Få saker påverkar ju fasaden på modernismens byggnader som just ett fönsterbyte, vilket jag tror att de flesta som är intresserade av arkitektur vet. I kombination med det resursslöseri som bytena orsakar, borde det väl rimligtvis finnas ett intresse att lära fastighetsägarna att generellt utbyte inte är lämplig metod.

Detta med varsamhet verkar mycket godtycklig. Bifogar en bild på fastigheten Fodermasken 3 på Gärdet. Dess unika balkonger byttes nyligen mot vita standarddito i lättmetall. Hur man än vrider och vänder på det, inte ä det varsamt gjort. Likadant är det i Fredhäll där Stagneliusvägen 26 30-talsbalkonger ersatts standardbalkonger av klumpigaste modell. Vad det gäller just det fallet (2012-04390-575) står det i bygglovet att de nya balkongerna skall utföras “lik befintliga” men trots det har man godkänt en konstruktion som är helt främmande för denna periods hus vilket får mig att undra om inte praxis måste ändras och någon måste våga dra det inför nämnden. det fanns ju en tid när man inte värnade om 1800-talets byggnader, men den är väl till viss del förbi.

Stimulans för Stockholm: Jag frågar Stockholms Stadsmuseum om hur de ser på

Ett enkelt, men välbevarat hus i Hammarbyhöjden får illustrera skönheten i det ursprungliga.

För en tid sedan så skrev jag om Stimulans för Stockholm och hur Svenska Bostäder behandlar allmännyttans högkvalitativa bostadsbestånd i Bagarmossen. Jag passade på att skicka ett par frågor till den som är ansvarig för ombyggnader inom företaget. Tyvärr har jag ännu inte fått något svar. Svar har jag däremot fått från Stockholms Stadsmuseum som också fick ett par frågor från mig.

Som Stadsmuseet skriver i sitt svar är de ingen beslutande instans, bara rådgivande. Jag kan tycka att det är synd, för jag tror att deras synpunkter skulle göra att staden skulle behandlas varsammare. Stadsbyggnadskontoret, som fattar beslutet, har som högst instans en stadsbyggnadsnämnd som är politiskt tillsatt vilket gör att som oavsett vad handläggarna anser, fattar politiskt färgade beslut. Mer om detta vid ett annat tillfälle.

Att Arkitekturmuseet inte engagerar sig alls är också tråkigt, men tydligen ingår det inte i deras uppdrag att ta ställning. Jag anser att det är på sin plats att dessa riktlinjer ses över.

Här har ni brevväxlingen oss emellan.

Brev från mig till Anna-Karin Ericson, chef Kulturmiljöenheten 17/9 2012

Hej!

För en tid sedan var jag ute i Bagarmossen och såg då att Svenska Bostäder börjat renovera sitt bestånd på ett helt ovarsamt sätt. Resultatet av detta blev ett inslag i serien Varför är det inte snyggt? https://www.ravjagarn.se/blogg/2012/08/varfor-ar-det-inte-snyggt-svenska-bostader-renoverar-bergsradsvagen-67-i-bagarmossen/

Då 40-50-talsbebyggelsen hör till det bästa som byggts och det går stick i stäv mot hållbar förvaltning (bra material som kan underhållas skall inte släggas ut) att byta ut fönster mm. Jag har kontaktat SB och SBK och tänker skriva mer om detta och få någon slags diskussion till stånd och undrar hur ni ställer er till detta och vad det finns för mandat att stoppa detta elände som tydligen är en del av ett stort renoveringsprojekt för ytterstadens bostäder. Jag tycker att det är lika viktigt att spara energi, som att värna det estetiska och de kulturvärlden som annars hotar att gå förlorade.

Hur jobbar ni ni för att vi skall få behålla våra kvalitetsbyggnader intakta, dels för att det är goda bostäder, byggda av sunda material, och dels för att bevara byggnadsarvet?

Mvh
Gustav

Svar från Anna-Karin Ericson till mig, 27/9 2012

Hej Gustav

Självklart ska även Svenska Bostäder precis som andra fastighetsägare följa de krav som finns i Plan- och bygglagen på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och alla ombyggnader ska utföras varsamt med hänsyn till byggnadens arkitektur och karaktär. För yttre förändringar krävs bygglov och Stadsbyggnadskontoret har möjlighet att skicka dessa på remiss till oss på Stadsmuseet. I våra remissvar yttrar vi oss om huruvida det kulturhistoriska värdet påverkas av förslaget med hänsyn till förvanskning och/eller varsamhetskraven i PBL. Tyvärr är vi endast en rådgivande instans och har inget mandat att stoppa något, detta kan däremot Stadsbyggnadsnämnden/Stadsbyggnadskontoret göra. Vi försöker hela tiden sprida information om stadens kulturhistoriska miljöer och verka för att dessa bevaras på bästa sätt bl a genom den kulturhistoriska klassificering som vi ansvarar för här på museet. Vi försöker även påverka byggherrar att använda mer varsamma metoder för energieffektivisering. Vi har också funderat på en utökad dialog med Svenska Bostäder i dessa frågor.

Till slut vill jag säga att ditt engagemang är jättebra.

Med vänliga hälsningar
Anna-Karin Ericson
Chef Kulturmiljöenheten

Geisendorfs mästerverk

I mitten av femtiotalet uppfördes ett fantastikt radhusområde i utkanten av Bagarmossen, Riksrådsvägen av Charles-Edouard och Léonie Geisendorf. Huslängorna har relativt varsamt passats in i naturen vilket till viss del är orsaken till att lägenhetsplanerna består av halvplan – husens främre och bakre del kan på så sätt ligga på olika nivåer, dvs de följer terrängen. Även husens exteriörer är speciella: de går i tegel, eterit och spritputs.

Här en fin bild som visar vardagsrummet i en av radhusen (det har som synes fönster även i bakkant). Vardagsrummet, vars takhöjd i den inre delen är avsevärd, har försetts med fönster även på den vägg som är motstående ytterväggen/fönsterväggen. Överhuvudtaget vimlar det av fina detaljer och den BRF som äger husen är måna om att såväl exteriör som interiör bevaras. Här en länk till föeningens hemsida. Läs också denna artikel i SvD.