Munspelet, Magasin IV och Havrekvarnen

Så såg Kvarnholmen ut för 4 år sedan

Munspelet, Magasin IV och Havrekvarnen

Sommaren 2011 var jag på Kvarnholmen. Det stora byggprojektet hade precis dragit igång, men det mesta var sig likt. Till vänster ser ni Munspelet från 1966 (Olof Thunström/Claes Tottie), i mitten magasin IV från ca 1931 och till höger Havrekvarnen från 1928 (Artur von Schmalensee). Jag är osäker på vem som ritat magasinet, men kanske var det Schmalensee då det var KF:s arkitektkontor som ritade det mesta på Kvarnholmen.

Havrekvarnen och Magasin IV

Här syns Havregrynskvarnens silorör. 9 av de 15 bevarades, resterande revs. Magasinet intill har förvandlats till bostadsrätter och fasaden har fått större fönster. Det gamla ruffiga kvarnområdet har förvandlats till ett modernt bostadsområde som osar av medelklassfräschör. Man får dock vara tacksam att så pass många byggnader bevarades.

Kolingsborg, en pärla mitt på Slussen

slussen_1

Arthur von Schmalensee ritade den runda byggnaden som uppfördes av Olle Engkvist under 1953-1954 för Stockholms Hamnarbetarkontor. Jag tycker att den är mycket vacker, både till form och utförande. Dessutom pryder byggnaden väl sin plats i en av klöverkonstruktionens slingor. Tyvärr skall den rivas och inom kort är den ett minne blott.

Kiruna Stadshus ritat av Artur von Schmalensee kommer snart att rivas

I somras åkte jag till Kiruna och naturligtvis ville jag se stadshuset, det vackra som invigdes 1963 och som året därpå fick Kasper Sahlin-priset. I SVT:s öppna arkiv fann jag en kortfilm från 1963 som visar det nya stadshuset. Se den!

Jag gissar att de flesta vet hur stadshuset ser ut på utsidan. Däremot är dess vackra insida mindre känd. Den stora öppna hallen, som löper genom husets tre våningar är dess huvudrum. Materialen är förstklassiga och utförandet likaså.Väggarna är murade med handslaget tegel och det finns inte en detalj som inte verkar genomtänkt. Dessutom finns i princip allt kvar och mycket litet har förfulats genom åren.

Stora fönster, högt placerade under taket, släpper in ett behagligt ljus som kanske inte är det lättaste att fotografera i. Som ni ser är det en verklig 60-talsmiljö, men det finns gott om lokala inslag. Det mest iögonfallande är ytterdörrens samiska trycken.

Denna rya är komponerad av X:et, men tyvärr vet jag inte var den vävts, om det skedde lokalt, eller om möjligtvis Handarbetets vänner anlitades.

Cafeterian ligger även den i anslutning till ljusgården och som ni ser finns även rå betong i interiören.  Tyvärr sviker mig minnet, men jag har en vag bild av att det också fanns en fontän i anslutning till växtligheten.

Och en öppen spis! En sådan får inte fattas i ett praktbygge på dessa breddgrader. Bakom kopparsån med sin ved fanns några eluttag och jag kunde konstatera att även de var från tiden.

Tjänstemännens rum ligger vid korridorer som mynnar ut i ljusgården, men de ligger likväl avskilda. De olika våningsplanen skiljer sig en smula åt, men är till stor del lika varandra.

Visst är det vackert, det mellanblonda träet, betongen och de blanka linoleumgolven?

Kiruna Stadshus blev byggnadsminne 2001 men i år har detta ändrats och nu är det fritt fram att riva huset, om man bara sparar karakteristiska byggnadsdetaljer. Jag tycker att man skall återuppbygga det, mer eller mindre i minsta detalj, men gärna bygga till om så erfordras. Men man skall spara varenda dörr, karm, väggpanel mm. Byggnaden är helt enkelt för vacker för att få tillåtelse att försvinna. Dessutom är jag rädd för att Kiruna skall bli en vanlig trist Norrbottensstad där man struntar i kvalitet och bara bygger billigt och fult, utan en tanke på historien.