Tengboms vackra byggnad för Tobaksmonopolet rivs trots att den har ett högt kulturhistoriskt värde

Tengboms tobaksmonopol

Återigen skall en värdefull byggda rivas, dessutom en oerhört vacker. Arkitekt var Ivar Tengbom och den är en del av Tobaksmonopolets komplex. Hur  man ens kan komma på tanken att riva huset är en gåta, hur man fått tillstånd att riva det är stört omöjligt att förstå.

När Tobasmonopolets anläggning inventerades i början av 80-talet yrkade man på följande:
Byggnaderna II, III och V f å r inte till s i t t  y t t r e förvanskas.
Byggnaderna bör vid stadsplaneändring betecknas med q.

Jag vet inte vad som skrevs in i detaljplanen, men idag är huset grönklassat vilket innebär “ett högt kulturhistoriskt värde och betyder att bebyggelsen är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”. Med tanke på att hela kvarteret anses mycket bevarandevärt och arkitekten hör till de mer välkända är en gåta. Otroligt nonchalant av politikerna! Hade systemet fungerat som det skall, hade ärendet avstyrkts. Nu gissar jag att det är politikerna som kört över sina tjänstemän.

Husets allra vackraste del är trapphuset och direktionsvåningen. Fönstersnickerierna är i teak och ytterst elegant. Att bygga något liknande idag är så gott som omöjligt, ty det skulle bli alltför dyrt. Fasaden mot gatan är enklare till sin utformning, men porten är magnifik i sin stramhet.

Kvarteret Tobaksmonopolet i sin nuvarande form började bebyggas på 10-talet. Även de byggnaderna ritades av Tnegbom. 1931-33 tillkom en matsalsbyggand som ritades av och byggmästare Emil Lindkvist som uppfört de äldre byggnaderna. I matsalens finns sedan 1947 en al fresco-målning av Bo Beskow.

Lars Epstein skriver i DN om projektet och visar bilder på det nya bostadshus som skall byggas på platsen. Det blir inte litet precis. Varför river man inte ett annat hus istället? Finns gott om risiga kåkar på Södermalm som inte är alltför bevarandevärda.

UPDATERING: Det verkar som om ärendet inte alls är beslutat utan att planprocessen bara påbörjats. Här alla handlingar: http://insynsbk.stockholm.se/Byggochplantjansten/Pagaende-planarbete/PagaendePlanarbete/Planarende/?JournalNumber=2010-00977&docview=1. Den antikvariska undersökningen som finns där är innehållsriv och mot slutet finns många interiörbilder som visar de fina detaljerna.

Varför är det inte snyggt? Behåll Gallerians champagnefärgade 70-tal

Varför är det inte snyggt 11

I detta avsnitt av Varför är det inte snyggt? skall vi titta på några 70-talshus vid Malmskillnadsgatan och Brunkebergstorg. Husen på nedre Norrmalm, de byggnader som ersatte den gamla bebyggelse som försvann på 60-70-talen, har på senare år börjat byggas om. För det mesta har de förvandlas till oigenkännlighet för att passa vår tids ideal. De har fått stora glasfasader och den eloxerade aluminiumplåten är ofta ett minne blott. Nu har turen kommit till kvarteret Trollhättan som utgörs av Gallerian. Ett av husen i detta jättekomplex är Trollhättan 29 som ligger i korsningen Malmskillnadsgatan 32/Hamngatan 37. Huset har en flott fasad i champagnefärgad eloxerad aluminium och ritades av Boijsen & Efvergren.

Kv Trollhättan

Idag finns stora planer för detta kvarter och tro det eller ej, men det skall bli nya, uppglasade fasader vilket bl.a. framgår av detta inlägg på yimby.se. Det champagnefärgade huset skall få en rätt trist fasad vilket framgår av denna bild. Även grannhuset, Trollhättan 33, skall få en modernt glättig fasad.

SEB-logga

Det finns en hel del detaljer att titta på, t.ex smidet vid SEB:s kåk som är en gammal banklogga. Huset ritades av Kjell Öden och det är mycket lyckat, precis som Anders Tengboks kåk i kvarteret ovanför, det är dess terrass mot Sveavägen som jag visar i slutet av avsnittet.

Husen kring Brunkebergstorg är intressanta, men tyvärr lider området av brist på butiker i bottenvåningarna. Detta går dock relativt lätt att åtgärda, utan att för den skull göra våld på arkitekturen. Förutom Gallerians två hus och Riksbankshuset, tycker jag att Sergel Plaza är en byggnad vars fasad bör lämnas i fred. Bankhusen längre upp på Malmskillnadsgatan har fasader i natursten och chansen att de får vara kvar är betydligt större.

40 år gamla hus är det ytterst få som uppskattar idag och det finns stor risk att hela beståndet av affärshus från 70-talet kommer att byggas om och förändras. På detta sätt utplånas lätt arkitektoniska uttryck som just nu inte är på modet. Det är väl få som glömt hur avskydda 1880-talens utstofferade fasader var under stora delar av 1900-talet. Turligt nog har rätt många bevarats, omän i mer eller mindre förenklad skick.

Nu vill man åter förstöra Trygg-Hansa

Känner ni igen denna pärla? Mig veterligt finns det inte någon lika helgjuten kontorsbyggnad i hela landet. Komplexet är exceptionellt välplanerat in i minsta detalj och trädgården en av stans vackraste. Det är en oas som möter besökaren! Jag har skrivit om denna Tengboms-skapelse tidigare, inte minst när Kristina Alvendal ansåg att man inte kunde lita på blåklassning längre, nu när både detta hus och Åhlénsvaruhuset skyddats på detta sätt.

I och med sin blåklassning av Trygg Hansa-huset har Stockholms stadsmuseum med all önskvärd tydlighet visat att deras klassningar degraderats i betydelse. Stadsbyggnadsnämnden kommer att bortse från denna och liknande ogenomtänkta klassningar framgent.

Förstår jag henne rätt, skall endast riktigt gamla byggnader skyddas, vilket innebär att de kommer att vara rivna eller förvanskade när de uppnår den ålder som krävs.

Jag tycker att det är mycket viktigt att lyssna till kunniga tjänstemän när det gäller att skydda arkitektoniska pärlor. Byggnader som denna, som är uppförda relativt nyligen, i detta fall på 70-talet, har en tendens att inte falla gemene man på läppen. Lik förbannat kommer gemene mans barn eller barnbarn att se storheten i denna arkitektur. Finns där inte kunniga experter, är det stor det att oersättliga kulturella och estetiska värden går förlorade.

För ett par år sedan ville Trygg-Hansa riva den låga byggnaden i hörnet av Fleminggatan/Schelegatan och ersätta den med en större kontorsbyggnad. Planerna stoppades, men nu är det dags igen och nu vill man ha ett höghus. Bygger man ett höghus, stympar man en anläggning som praktiskt taget är i världsarvsklass. Det finns mängder av fula och förstörda hus i denna stad. Riv dem istället, och bevara denna pärla istället. Gör ett nummer av komplexet; skjutsa arkitekter och studenter från hela världen hit och låt dem se vad Anders Tengbom och hans kollegor en gång skapade!

Skoghem

1959 invigdes Tengboms Skogshem

Skogshem

Svenska Arbetsgivareföreningen gav i uppdrag åt Anders Tengbom att rita en internskola för arbetsledare och år 1959 invigdes denna vackra byggnad långt ute på Lidingöns norra del. Det är en mycket välkomponerad anläggning i rött tegel, koppar och teak vilket med all tydlighet framgår av bilden ovan. Materialen är av god kvalité och byggnaden har knappt åldrats på 50 år.

Skogshem

Tyvärr bestämde sig byggherren i slutskedet för att spara in några kronor på de större fönsterpartierna och monterade bröstningar i målad metall istället för i koppar. Det var synd, ty kopparn har numera ärgats och fått en behagligt grön färg till skillnad från den målade metallen vilket framgår av bilden på restaurangbyggnaden.

Skogshem

I huvudbyggnaden finns diskussionsrum och föreläsningssalar samt en mycket vacker promenoir vars stora fönsterparti ses till höger på bilden.

Skoghem

Utsikten är hänförande, ty Skogshem ligger på en höjd med fri utsikt söderut och barrskog som en skyddande fond i bakgrunden. Samtliga möbler ritades av inredningsarkitekt Sven Kai-Larsen. Här ett par bilder som visar trapphus, telefonhytter och hotellrum samt spelbord, stolar och ett skrivbord.

Skoghem

Skogshem består av ett flertal byggnader vilka placerats ut på höjden och på så sätt har resultatet blivit en luftig gårdsbildning. Exteriört sett är Tengboms skapelse mycket välbevarad och endast en och annan skylt påminner om att året inte längre är 1959.

Den intresserade uppmanas att ta del av denna plan av Skogshem och fördjupa sig i arkitektens arbete.

Var varsam gentemot nya byggnader

Trygg-Hansa-huset på Kungsholmen i Stockholm

I Stockholm har Stadsmuseet till uppgift att klassificera stadens byggnader för att sedan skydda de alla värdefullaste genom att blåklassa dem, vilket är ett alldeles rimligt förfaringssätt. För att tag sedan blåste det emellertid upp till storm då stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal helt ignorerade stadsmuseets arbete och yttrade:
–Det är inte rimligt att den här typen av byggnation ska ha blåklassning. Jag är övertygad om att en stor del av stockholmarna inte lägger det skyddsvärdet på Trygg Hansa-huset.
Alvendal fortsätter och menar att man måste göra skillnad på nya och gamla byggnader och förklarar att det är stor skillnad på denna byggnad och Stockholms slott. Nå, även slottet har en gång varit nybyggt, men så långt verkar inte Alvendals tankegång sträcka sig.

I dagens brännpunkt på svd.se skriver Trygg-Hansas tidigare VD Kjell Gunnarson och Stefan Salomon, en av husets arkitekter tillsammans med Anders Tengbom, om den planerade ombyggnad av fastigheten som kommer att innebära att ett nytt kontorshus uppförs där idag en låg paviljong och en trädgård ligger, allt för att öka kontorsytan. Detta, menar de, kommer att förstöra den ursprungliga tanken bakom den väl genomförda miljö som en gång ritades och som stadsmuseet valt att ge högsta möjliga skydd.

Jag är personligen mycket förtjust i komplexet och framförallt i den vackra trädgård som belägen i kvarteret. Den är en liten oas med damm och frodiga växter. Hela anläggningen är verkligen helgjuten och en ovanligt god exponent för det sena 70-talets kontorsbyggande. Dessutom har den inte förvanskats under de drygt 30 år som den existerat, och det hör inte till vanligheterna.

Kristina Alvendal skall inte lägga sig i sådant som hon inte förstår, utan acceptera de kunniga tjänstemännens utlåtande, annars kommer kommande generationer att gås miste om många modernistiska miljöer som hon gladeligen offrar för att tillfredsställa kommersiella intressen. Det är alltid svårast att bedöma halvgamla hus, ty dessa saknar både nyhetens behag och det gamla husets obestridliga charm och lever därför farligt. Detta måste vi förstå och vara extra varsamma, och därför respektera experterna på området.

Tillägg: Kulturnämnden röstade i tisdags ned förslaget och det skall nu tillbaka på remiss till Stadsbyggnadskontoret, skriver dn.se.

En idealisk kontorsbyggnad

Det här gör mig märkbart irriterad. Stadsbyggnadsborgarrådet, Kristina Alvendal, ställer sig helt oförstående inför Stadsmuseets blåklassning av Trygg Hansa-huset och menar att om man blåklassar denna byggnad, äventyrar man hela systemet med skydd för värdefulla byggnader. Ser hon inte att det är en av våra vackraste anläggningar från den tiden? Gör hon inte det, måste hon lita på Stadsmuseets kompetens, om inte annat för kommande generationers skull.

Jag passerar då och då Trygg Hansas hus i korsningen Scheelegatan/Fleminggatan och tar då gärna genvägen genom den lilla park som anlagts i anslutning till komplexet och slås varje gång av tanken att det var naturligtvis det här som 60-70-talens arkitekter ville åstadkomma, men att man många gånger misslyckades, att resultatet ofta blev någonting helt annat – trots att det såg så bra ut på ritningarna.

Men här: den storslagna, uppglasade fasaden och den strama parken med sina stenplattor, planteringar, dammar och träd. Effektiva kontorsplatser och samtidigt en plats för rekreation alldeles utanför dörren. Det vilar något österländskt över trädgården.

Hela anläggningen framstår som så genomtänkt; från fasadutformning ner till val av växter finns här en röd tråd som lågmält, men orubbligt, hjälper till att skapa en sammanhållen och underbar miljö.

Arkitekter var Anders Tengboms arkitektkontor och huset stod klart 1976. Ta en titt på deras produktion och notera särskilt Skogshem på Lidingö.