Publicerat

Alice Babs i Din egen rösts studio -38

Alice "babs" Sjöblom Sjunger "dinah" I Inspelningsstudion Din E

På 30-40-talen var det nästintill omöjligt att göra inspelningar hemma. Det var först i slutet av 40-talet som Luxors Magnefon gjorde detta möjligt. På Regeringsgatan 30 låg studion ”Din egen röst” som drevs av Dagmar Sandström. Där kunde man göra inspelningar som graverades på 78-varvsskivor som jag tror oftast bestod av en metallskiva som med ett plast- eller lackskikt ovanpå. Ljudkvalitén blev var kanske inte så tokig, men skivorna slets snabbt ner av de grammofoner som fanns på den tiden så inspelningarna blev inte alltid så långlivade.

På bilden (från Stockholmskällan) från 1930 ser vi Alice ”Babs” Nilsson som gör en av sina första inspelningar i Din egen rösts studio. Dagmars söner Ulf och Dag medverkade i orkestern som bestod av stadens yngsta förmågor i jazzgenren.

Publicerat

Hylands hörna 19:e januari 1963

Mina minnen av Hylands hörna är svaga. Visserligen borde jag ha kommit ihåg de sista avsnitten från tidigt 80-tal men uppenbarligen tittade ingen i min familj på dem.

I Öppet arkiv hittade jag Hylands hörna från den 19 januari 1963 som jag började titta på. Avsnittet är två timmar och trettio minuter, vilket helkvällsprogram! Listan på medverkande är imponerande: Adolf Jahr, Alice Babs Sjöblom, Lill Lindfors, Toralv Maurstad, Eva Henning, Maj Britt Nilsson, Sven Lindberg, Ray Adams, Karin Juel, Inger Juel, Hans Alfredson, Kjell Stensson, Kaj Söderman, Povel Ramel och Carl Gustaf Lindstedt. Det verkligen är inga dåliga artister som presenteras denna januarikväll. Lill Lindfors var visserligen en tämligen oetablerad artist detta år, men ett par år senare skulle hon släppa debut-lp:n som hör till 60-talets svenska klassiker. Alice Babs spelade detta år in några spår med Bengt Hallberg, bl.a. Jazz-Fuga och Desafinado (Spotify) som jag tycker är riktigt bra.

Att själva konceptet är amerikanskt har jag läst mig till och nu när jag ser ett avsnitt så slås jag av att så verkligen är fallet, och hur elegant man stöpt om det till svenska, lite folkligare, förhållanden. Lennart Hyland var onekligen en begåvad talk show-värd och nu förstår också jag varför gatorna låg öde när hörnan sändes. Jag förstår också att den dyrbara TV-apparaten naturligtvis måste stå i statusrummet, finrummet, och att man inte kunde låta bli att använda detta annars så ödsliga gemak när Hylands hörna introducerats i SR:s tablåer.