Rävjägarn

Oktober, il ragazzo della via gluck

Om augusti är heavenly shades of night are falling, är oktober något helt annat. Det är månaden när frosten tar över handen och månaden innan snön börjar falla. Somliga morgnar gnistrar naturen som den vore full av diamanter när solstrålarna träffar de frusna kristaller som satt sig på gräs och grenar. Några timmar senare är allt borta och endast fukten i gräset skvallrar o vad som varit.

Privatgatan på Söder som försvann

Privatgatan karta

I slutet av 1890-talet bildades ett flertal mer eller mindre ideella bostadsbolag som hade till uppgift att förbättra bostadssituationen för stadens arbetare. Ett av dessa bolag var Holmia som bildades 1896 på överståthållarens baron Claës Gustaf Adolf Tamm initiativ. Samma år inköptes kvarteret Ängsknarren på Kungsholmen och strax därefter delar av kvarteret Masken på Södermalm. På Kungsholmen uppfördes med start år 1897 en mängd byggnader i kvarteret Ängsknarren och dessa finns tämligen utförligt skildrade. I kvarteret Masken på Södermalm påbörjades byggnadsverksamheten strax därefter och i slutet av 1890-talet och i början av 1900-talet bebyggdes tomten som sträckte sig mellan Ringvägen och Bohusgatan. Här drogs en gata fram och på ömse sidor om den växte bostadshus i 3-4 våningar upp. De första husen ritades av Kasper Sahlin men resterande, och merparten, av Rudolf Aborelius som också ritade husen på Kungsholmen.

Här och här finns bilder från Privatgatans bebyggelse som revs ca 1960 och ersattes av HSB-komplexet Masken. Hur det kommer sig att dessa hus är så bristfälligt dokumenterade undrar jag verkligen. Holmia-kåkarna på Kungsholmen känner många till, men inte dessa.

Om ni funderar på att byta fönster

Fönsterbyte 1

En av de vanligaste frågor jag får, och samtidigt en av de tråkigaste, är från de som bor i hus där fastighetsägaren, dvs  hyreshusets ägare eller bostadsrättsföreningen, planerar att byta ut sin gamla fönster mot nya. De gamla fönstren anses dåliga, ofta är de “ruttna” eftersom man ser grått trä, och så läcker de värme som ett såll. Nya fönster har naturligtvis ett betydligt bättre u-värde, ett mått på hur mycket värme som strålar ut, men de har andra nackdelar. Att inte byta ut sina gamla fönster är både klimatsmart och bra för ekonomin i det längre perspektivet eftersom även äldre fönster kan energieffektiviseras.

Fönster är som bekant en av byggnadens allra viktigaste detaljer. De är en del av arkitekturen men också en viktig byggnadsdetalj som skall hålla väder och vind ute. Fram till ungefär 1960 (en mycket oexakt siffra eftersom det varierar stort) utfördes fönstren av högkvalitativt kärnvirke med täta årsringar, ett material som är väl rustat för att motstå klimatets prövningar. Ett träfönster från denna tid är hållbart och dessutom kan det lätt lags om det skulle behövas.

Eftersom fönster är en viktig arkitektonisk detalj, gör man bäst i att inte byta ut dem eftersom ett nytt fönster nästan undantagslöst har en avvikande utformning om inte det ursprungliga kopieras helt och fullt. Att byta fönster förändrar inte bara utseendet, det kan också få till följd att husets värde minskar vilket bl.a. denna undersökning visar. Eftersom jag arbetar som antikvarie åt en mäklare, kan jag också konstatera att somliga spekulanter ratar fönsterbytta hus. Ett renoverat och energieffektiviserat fönster, skrämmer dock inte bort köpare.

Ett nytt fönster har sina nackdelar. Det är vanligt att man monterar underhållsfria fönster och dessa går inte att underhålla och måste därför förr eller senare bytas igen. Nya fönster har ofta en konstruktion som är mer avancerad vad det gäller beslag och tätningslister vilket kan bli ett problem längre fram i tiden och vara en orsak till att fönstret måste bytas. Gamla fönster kräver inga avancerade tätningslister för att hålla tätt och utanpåliggande spanjoletter har ett mycket långt liv och därefter renoveras eller bytas.

Ytterligare en nackdel med nya fönster är att glasytan ofta minskar eftersom nya fönster har grövre dimensioner på karm och båge. En annan orsak till minskat ljusinsläpp instickskarmar, dvs det nya fönstret, med en slank karm i metall, monteras i befintlig karm och då blir glasytan ännu mindre. I söderläge märks detta knappast, men i mindre soliga lägen kan det bli märkbart.

Om man inte byter fönster, kan man underhålla och energieffektivisera de befintliga träfönstren i oändlighet (åtminstone i hundratals år) och eftersom glastekniken förbättras allt eftersom kan man räkna med att de gamla fönsterbågarna kan förses med ännu bättre glas i framtiden.

Glas och bra tätningslister är viktigt för en bra fönsterprestanda och för att slippa drag och höga uppvärmningskostnader är dessa detaljer som skall bytas, inte hela fönstret. Dessutom kan det vara klokt att isolera taket och installera en värmeväxlare på taket som återvinner all värme som annars går till spillo.

Det som är enklast och brukar vara mest lönsamt är att byta ut det inre glaset till ett energiglas – läs mer om det här. Det ger hyfsad prestanda och kostar inte mycket. Vill man, kan man istället sätta in en isolerglaskassett vilket ger ett bättre u-värde, men det är inte säkert att det lönar sig med dagens energipriser. Isolerglaskassetter har dessutom en begränsad livslängd och måste bytas vart 20-30 år. Det gäller också om man väljer nya fönster. Har man fönster med gammal fint munblåst glas bör man vara försiktig med att byta ut det mot nytt energiglas, och istället rekommenderar jag att man monterar ett extra glas på insidan. Det finns olika alternativ, Grundels är ett av dem.

Om man trots allt byter fönster, är det viktigt att kolla med tillverkaren att de tätningslister som används, kommer finnas att tillgå om 30-40 år och att stängningsmekanismen går att renovera eller byta ut när den kärvar i framtiden. Om så inte är fallet, kommer ett nytt byte krävas och det blir betungande för kommande generationer i huset. Dessutom innebär upprepande fönsterbyten en belastning på miljön, eftersom nytillverkning av bågar och samtliga glas krävs, och det koldioxidutsläppet tar också tid att räkna hem.

Hornsbergs villastad på Kungsholmen

Hornsbergs Villastad liten
På yttre Kungsholmen, där Hornsbergs Strand idag breder ut sig, planerades på på 1880-talet en ny villastad med Östermalms villastad som förebild. Ute vid Hornsberg låg en gång i tiden Hornsbergs malmgård med en pampig barockträdgård. På 1750-talet anlades här en textilfabrik som kom att byggas om till sockerbruk. Både sockerbruket och malmgården revs dock när Stora Bryggeriet uppfördes runt 1890.

Villastaden placerades intill malmgården och gavs en mycket trivsam planering med slingrande gator och kvartersnamn i stil med Paradiset, Lyckan, Lustgården och Glädjen. Tomt AB Hornsberg, som företaget hette, tog också fram typritningar på lämpliga villor och några av dem syns på bilden ovan (klcka på bilden för att se den i större format). Tyvärr visade sig tomterna mycket svårsålda och inte en enda köpare visade sig vara intresserad. Kanske inte så konstigt med tanke på att området låg en bit från den centrala staden och en mängd industrier passerades på vägen ut. Enligt uppgift byggdes dock två hus av Tomt AB Hornsberg och dessa hus revs under 1900-talets första decennier. Här en vild på en av dem. Planritning hittar ni här.

Sommar och sol och spetsgardin

Det är härligt när sommaren tar fart och dagarna är varma och nätterna ljusa och tysta. Ute fläktar vinden och inne är det behagligt svalt och skönt. Sorgligt är det dock, att augusti är här och nu börjar nätterna bli mörka. Det går så fort när det väl sätter i gång och i slutet av månaden är det mörkt reda vid nio.

Nygammalt fönster och vacker syren



Sommar och sol och ytterligare tre fönster som återställts. Tyvärr fanns inte de ursprungliga kvar utan istället har jag låtit nytillverka dessa men glasat med munblåst gammalt glas som kommer från Grans Lantmannaskolas gamla fönster som min pappa fick ta reda på. Fasaden har jag sedan lagat i på sidorna, eftersom dessa fönster är smalare än de som sattes in på 1960-talet. Resultatet blev inte så dumt!

Byggnader av Svend Bögh-Andersen

Svend Bögh-Andersen föddes 1916 i Danmark och kom att bli verksam som arkitekt i Laholm från 1951. Han kom att rita både villor och offentliga byggnader som satt sin prägel på Laholm och i den bok som kom i höstas presenteras arkitekten och hans gärning.

På dessa bilder ser ni en villa i Hittarp som får sägas vara riktigt lyckad, precis som många andra byggnader som Bögh-Andersen ritade under efterkrigstidens guldera. Att det finns så pass många ritningar och skisser med i boken är ett verkligt plus. Vanligtvis får man nog säga att det råder en viss Stockholmsfixering när det kommer till arkitektur och därför är det extra roligt med en bok om en arkitekt från landets västra delar

Ovanstående villas öppna spis går verkligen inte av för hackor och är ett fint exempel på Svend Bögh-Andersen vackra interiörer som det finns så gott om i boken. Hans egen villa ägnas också stort utrymme, inte så konstigt då det är en originell villa som dessutom är mycket välbevarad och dessutom nyligen byggnadsminnesförklarad.

Arkitekten och hans hus – Svend Bögh-Andersen
av Roy Karlsson och Christina Lindvall-Nordon.

Mer om Luxor 3095 som jag lagar

Här har vi Luxorn igen och den har fått nya kondensatorer. Det är de klart gula som syns på bilden. Bytet gjorde dock inte att radion började fungera, utan det visade sig att en omkopplare gått sönder, den för FM-bandet. Den gick dessbättre att laga och efter att ha bytt ECH81 hoppade radion igång.

Dessvörre gick båda linorna till FM respektive AM sönder och de var lite knepiga att dra om. Jag tog mattvarp vilket kanske inte är det bästa men vad jag hade till hands. Återstår nu att köpa nya rör, bla ett magiskt öga, och att rengöra radions insida och skruva ihop den. Ljudet är ok, men detta är ingen speciellt välljudande apparat. Den är helt enkelt lite fle enkel.

Snart den förrförra Slussen

Jag fyndade en tavla på Myrorna nyligen. Den föreställer den sluss som försvann på 1930-talet när klöverbladsslussen byggdes. På bilden syns också den gamla Katarinahissen som också den nydanades. Nu är det dags igen för en sluss, kanske hamnar den en dag som tavla på en vägg när även den är ett minne blott.

Snygg och ursprunglig 50-talsentré

Det finns trots allt en hel del ursprungliga portar från förr. De ät både vackra och värdefulla, både för att de är en del av ett gammalt hus och för att de är ett stycke tidstypiskt hantverk som är svårt att återskapa till punkt och pricka. Dessutom är den patina som följer med en gammal byggnadsdel ovärderlig.

“Restaurering” à la Balticgruppen

Baltic restaurerar

Det finns flera olika restaureringstekniker, men här är en variant som tack och lov sällan praktiseras! På bilden ses det gamla varmbadhuset i Umeå och grävskopan är i full färd med att riva ned allt ovan bottenvåningen som är i tegel. Hur detta kan kallas restaurering övergår mitt förstånd, men Balticgruppen skriver glatt att “delar av den gamla exteriören kommer att tillvaratas och återmonteras. På det sättet bibehålls byggnadens DNA”. Exakt vad som skall tas tillvara är dock oklart, grävskopor är som bekant inte särskilt aktsamma. Mycket till DNA kan det dock knappast bli. Att kommunen godkänt detta övergår mitt förstånd.

Baltic restaurerar

En informativ skylt har dessutom satts upp som visar hur fint det var en gång tiden. Nog för att det är bra att huset återställs till sitt ursprungliga utseende, men att göra det genom nybyggnad tar bort det mesta av värdet på gamla hus. Även om detta hus har förändrats genom åren finns det naturligtvis ursprungliga detaljer kvar och dessutom nyare detaljer som kanske suttit där i 70-80 år och blivit en del av huset de också.

Man skulle verkligen önska att dagens fastighetsägare brydde sig lika mycket om sina hus, som folk i allmänhet bryr sig om sina bilar eller telefoner. Minsta avvikelse från specifikationerna, efter t.ex. en reparation, brukar orsaka högljudda klagomål, men så är det minsann inte när kommer till hus. Märkligt, de skall trots allt stå betydligt längre tid än en bil normalt bruks. Eller en mobiltelefon.

En blomsterlönn som jag fått

 För omkring 10 år sedan fick jag ett skott av blomsterlönn som jagvårdat ömt. Den är vacker och skir, men har en tendens att ränna iväg om man inte håller efter den.

Blomsterlönnar kam bli små träd om de trivs, och blommar till och från under stora delar sv året. De finns i många olika färger, men de rosa är finast tycker jag.

Luxor Populär 3095, radio från 1956

Luxor Populär torde som namnet antyder vara en radio i den populära prisklassen. Det är ingen avsncerad modell men den har magiskt öga och vridbar ferritantenn som nås från baksidan. Bas- och diskant saknas men istället finns en klangfärgsratt som är en del av en motkopplingsslinga. Förutom en vanlig högtalare finns här också en elektrostatis för diskanten.

 

Radion var i hyfsat skick när jag köpte den men fungerade inte. Däremot var det liv i själva förstärkaren så jag kunde koppla in en grammofon och lyssna på skivor, dock var ljudet dåligt. Det finns såldes en del att göra.

Fortsättning följer!

Ett eget exemplar av Luxor Robot



Jag hade tur och kom över ett exemplar av Luxor Robot, Luxors legendariska och tämligen komplicerade skivbytare från 1944. Det var ett reparationsobjekt men tack och lov komplett. Motorn satt fast och även en del av mekaniken. Efter att ha tagit isär motorn och smort den och sedan lossat kärvande fett i mekaniken med hårtorken kom apparaten till liv. Pick-upens gummi hade torkar men nytt ventilgummi ersatte det gamla. Nu återstår lite småfix, men sedan är den gamla klenoden som ny.

Det vackra ljuset denna december

Det var en ovanligt vacker julhelg i år. Snön låg i drivor och dagarna var antingen soliga och klara med ett fantastidkt ljus, eller mjölkvita med ett minst lika tilltalande sken.

Vackrast var det i skymningen när det svaga, blå ljuset sakta men säkert försvsnn i det tilltagande mörkret.

Grammofonmusik kräver ordnat arkiv



Mitt vardagsrum är fullt av skivor. Det finns en liten hylla, en större och en väldigt stor. Dessvärre är det ingen riktig ordning, även om det naturligtvis finns ett visst system.

Men hur skall man ordna skivorna. Efter genre och sedan efter artist? Bör man ta hönsyn till skivmärke, det ser ju ofta prydlugt ut, men jag vet inte riktigt. Och jag drar mig för att tömma hyllorna, sortera och sedan ställa tillbaka dem på rätt plats.

Välbevarat tidigt 50-tal i Blackeberg

Holbergsgatan Familjebostäder

I anslutning till Holbergsgatan i Blackeberg ligger många fina och välbevarade hyreshus från tidigt 1950-tal. Just denna del bebyggdes av Familjebostäder som anlitade Curt Strehlenert på HSB:s arkitektkontor. I början av 1990-talet rustades husen upp och det på ett mycket pietetsfullt sätt som kom att prisas av SAR och Boverket Idag är det sannolikt snart dags för en ny upprustning och man få hoppas att denna blir lika varsam. Dessvärre har Familjebostäder under senare år knappast gjort sig känd för att praktisera byggnadsvård och dessutom har en del av beståndet sålts ut till bostadsrättsföreningar. Vackra är de i vilket fall, de tidiga 1950-talets bostäder som erbjuder välplanerade och charmiga lägenheter av hög klass sett till snickerier och utförande.

Astræa 2, ett 1880-talshus i Vasastan

astraea-2-fasad

Under 1880-talet rådde en enorm byggrusch som verkligen satt sin prägel på både Vasastaden och Östermalm. I Nya Stockholm skriver Claes Lundin om bebyggelsen i dessa kvarter: “Hvad som i den stadsdelen i synnerhet förtjänar omnämnas äro de för den tarfligare medelklassen uppförda byggnader med lägenheter af tre rum och kök i byggnadskomplexer med fastställd form, dels med hus bygda i form af ett T, dels genom flyglar som ligga rygg mot rygg och lemna öppet gårdsrum”. Jämfört med bebyggelsen på Östermalm är husen i detta område “tarfligare”, dvs enklare som betydelsen var på den tiden, men idag har byggnaderna naturligtvis stora kvalitéer och det hade de även när de stod klara.

I slutet av 1870-talet började de första husen uppföras i kvarteret Astræa och vid 1880-talets mitt var samtliga tomter bebyggda. Endast ett av husen har rivits och flera av husen har välbevarade fasader. Tomterna 1 till 5 uppfördes av bostadsföreningen Bostadssällskapet Stockholm. Bostadsföreningarna kunde få förmånliga lån av staden och de var en föregångare till dagens bostadsrättsföreningar. Astræa 2 stod klart 1884 och inrymde 1-3-rummare. I gathuset låg ursprungligen två 1:or och två 2:or på bottenvåningen. På övriga plan en genomgående 3-rummare och 2 enkelsidiga 2-rummare. Två av lägenheterna utrustades med köksingång, dvs både vanlig entré och en dörr som leder rakt in i köket. I gårdshuset fanns en 1:a och en 2:a per våningsplan. Gårdshuset är förresten ett så kallat halvhus, dvs det är hälften så djupt som gathuset och har endast fönster på ena sidan. På ömse sidor av gården fanns längor med torrdass, ett för varje lägenhet. Mer påkostade hus hade torrdassen inomhus, i anslutning till lägenhetens tambur. Det var först 1909 som det i Stockholm blev tillåtet att installera WC och ansluta dem till avloppssystemet.

Vid den här tiden värmdes husen upp med kakelugnar och järnspisar, och Astræa 2 utgjorde inget undantag. Köksinredningen var enkel och bestod framförallt av en vedspis, ett vantilerat skafferi, något skåp och öppna hyllor. Ett par garderober fanns också i varje lägenhet.

1880-talets bostadshus uppfördes nästan undantagslöst i nyrenässans och den har ofta den italienska 1400-talsrenässansen som förebild men omstöpt för att passa 4-5-vånings hyreshus. Dekoren var riklig, framförallt hos påkostade hus, men även enklare byggnader ger ett förvånansvärt exklusivt intryck med dagens mått mätt. Med hjälp av puts, gips och gjutjärn skapade man palatslika exteriörer som verkligen skiljer sig från gårdssidans enkla, släta fasader. Även om natursten endast användes till grundstenarna, var avsikten att fasaden skulle imitera äkta material och därför avfärgades husen ofta i sandstensimiterande nyanser, med kalk- eller linoljefärg. Mindre namnkunniga byggherrar köpte tyska mönsterböcker och arrangerade fasaderna själva, något som inte alltid blev så lyckat.

Husets arkitekt hette Carl Widell men om honom finns det tyvärr inte mycket skrivet men han har ritat en del hus, framförallt i Vasastaden. Fasaden går i tidstypisk nyrenässans och är välbevarad. Bottenvåningen är rusticerad, dvs putsen imiterar murad natursten. Våningarna däröver är slätputsade och kvaderritsade, också detta för att skapa en illusion av äkta vara. Kannelerade pilastrar, fönsteromfattningar och en taklist av konsolltyp är andra fasaddetaljer typiska för tiden som är går att beskåda i ursprungligt skick. Grannhuset, nr 55, ritades också av Widell och har haft en liknande renässansfasad, men en fasadrenovering omkring 1970 sopade bort det mesta av dekorationerna

Fastigheten har moderniserats genom åren med start på 1930-talet. Från år 1935 finns det ritningar på en WC-anläggning och 1938 var det dags att dra in centralvärme, som säkerligen var en efterlängtad förbättring. Nya fönster och port har också satts in, troligtvis i samband med ombyggnaden i slutet av 1930-talet.

Den makalösa frosten för 6 år sedan

frost-mot-vartavagen

I januari 2010 var det en rent makalös frost. Hela Stockholm gnistrade och på nätterna var det som vackrast när gatlyktorna fick trädkronorna att glimma. Jag fotade med vanlig 35-millimetersfilm och Fujis direktfilm, men tog också några digitala bilder. Här är en av dem. Den blev inte lika drömts som de analoga, men den har onekligen sina kvalitéer.

Braskalendern, julkalender på Insta

IMG_7478.JPG

Inder december månad har jag en julkalender på Instagram, den så kallade Braskalender. . Det går bra att titta på den utan att själv ha Instagram. Det är bara öppna spisar, inga kakelugnar eller andra typer av eldstäder. Tänkte slå ett slag för lite modernare skapelser som jag tycker är värdefulla.

Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus

kronprinsessan-lovisas-vardanstalt

Vid Polhemsgatan, där Kronobergshäktet ligger idag, låg fram till början av 1970-talet Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Barnsjukhuset hade öppnat redan 1854 men då på Hantverkargatan 14 och 1899 invigdes nybygget vid Kronobergsparken. Det var läkaren Per Elmstedt som hade donerat pengar som skulle gå till en stiftelse vars uppgift var att hjälpa sjuka och fattiga barn och erbjuda dem fri vård.

Tyvärr revs hela rasket efter att verksamheten 1970 flyttade över till S.t Görans sjukhus. Byggnaderna verkar inte häller ha dokumenterats i någon större utsträckning, om det inte ligger bilder i något arkiv. Det var arkitekten Axel Kumlien som ritade barnsjukhuset.

Med moster Ebbas gamla plastängel

img_7226-1

Lagom till första advent plockade jag fram moster Ebbas gamla plastängel med elektrisk belysning inuti. Jag vet inte hur gammal den är, men gissar på 1950-tal. Lite kitschig kantänka, men jag tycker om den och en sprider ett fint sken omkring sig. Moster Ebba var inte min moster utan min mammas. Hon var född i början på 1900-talet och en av få i familjen som verkligen var djupt troende, ja så pass att henens man inte fick gå på bio då det ansågs alltför syndigt. Det där märkte jag aldrig något av när jag var lite, ty moster Ebba var alltid gladlynt och jag hörde henne aldrig predika om sin kristna tro. Nu är hon död sedan länge, men ängeln har jag kvar och varje jul åker en fram.

En månad kvar till 24:e december

kammare

Nej, snön ligger inte djup, istället får man halva omkring på blankis på gatorna. Här ute på landet är det åtminstone inte så halt och det ligger även ett tunt lager snö som verkligen skulle behöva kompletteras. Inte minst för att man skall kunna skotta upp mot grunden så det blir mindre golvkallt. I mina kammare saknas nämligen trossbotten, så ni kan tänka er hur skönt det är med en värmande ryamatta på golvet som tar bort den värsta kölden.

Men jag har eldat och det börjar bli rätt behagligt här inne. Nu när det är kallare ute, visserligen inte mer än -5 grader, börjar det bli lättare att kontrollera drivningen vid fönstren. Tyvärr kan jag inte hitta rullarna med lindrev just nu, annars hade jag drevat lite till, för på sina ställen känner man antydan till drag. Vi får se imorgon när det ljusnat och det är enklare att leta.

Minns i november det ljuva december

julpromenad_i_byn_10

December 2011, åren går som bekant och snön kommer inte så tidigt nuförtiden men dagarna innan jul brukar den ha lagt sig, åtminstone i Norrbotten och så töar det lagom till nyår. Det är helt enkelt ingen ordning längre.

Annat var det när jag var barn och temperaturen sjönk ned till i 43 grader en juldag när vi skulle till moster Sigrid i grannbyn. Det var till att pälsa på sig ordentligt och sidorutorna immade naturligtvis igen men bilen gick som en klocka och ispropparna lyste med sin frånvaro.

Nu återstår det bara att se hur det blir i år.

Så blev fasaden efter fönsterbytet

img_5504

Jag har verkligen varit dålig på att uppdatera här, men skall försöka bättra mig nu när jag har lite mer tid. Eftersom jag i princip sitter och skriver dagarna i ända, är det lätt att man tröttnar på att skriva även här.

Här fasaden i Norrbotten efter fönsterbytet, komplett med ett litet lågt vindsfönster som även det hade försvunnit i samband med renoveringen 1965. Återstår gör fortfarande att byta de tre 3 köksfönstren men det blir nästa år. Fönstrens överliggare har jag inte justerat, och jag tror att jag skall kapa av dem för att matcha bredden på de nygamla fönstren, men är inte riktigt säker. Kapar jag, så är det ju en icke-reversibel åtgärd, vilket i och för sig inte är hela världen då de inte är äldre än från 1965.

Det fanns inte några gamla innanfönster bevarade och jag misstänker att det kanske aldrig funnits några. Jag lät nytillverka bågar och satte in 4 mm energiglas i dem och det blev bra. I 3 fönster monterade jag tätningslister även i ytterbågarna, men sparade  några cm uppe och nere för att få lagom ventilation. Det blev bra. I det gjärde fönstret sitter nytillverkade fönsterbågar utan tätningslister och det blev för tätt så där uppstår ibland kondens. Nästa år skall jag montera lister även där men med ånga cm listfritt uppe och nere som i de andra fönstren.

Otillåten ombyggnad, HSB Marmorn

marmorn-6-ostra-fasaden-ritning-440x298

Marmorn är ett stort HSB-komplex på Södermalm i Stockholm som till stora delar stod klart 1933. Arkitekt var som sig bör Sven Wallander och tillsammans med Kungsklippan som stod klart några år senare hör detta till HSB:s intressantaste komplex från decenniet. Marmorn har idag högst skyddsklass, dvs är blåklassad vilket nästan går att jämställa med byggnadsminne.

Tyvärr gjordes ett förödande fönsterbyte i slutet av 1970-talet. Samtliga fönster, förutom de smala 1-luftsfönstren och samtliga fönster och balkongdörrar  som vetter ut mot de långa, längsgående balkongerna, ersattes med nya vars karmar sattes in i befintlig karm. Inte nog med att karmarna blev avsevärt tjockare, 3-luftsfönster blev 2-luftsfönster med förskjuten mittpost och 4-luftsfönster blev 3-luftsfönster med en bred luft i mitten. Detta förvandlade fasaden totalt och idag svävar en doft av 1960-70-tal över gårdsfasaderna.  Ovan syns fasadritningen från början av 1930-talet och där syns fönstrens ursprungliga indelning.

marmorn-6-ostra-fasaden-440x298

Under 2016 har Marmorn 6, Lundagatan 38, renoverats vilket inneburit ny puts och nya fönster. Att byta ut de klumpiga 1970-talsfönstren var klokt, men att inte passa på att återställa indelningen till ursprungligt 1930-talet är oförlåtligt då detta är en blåklassad byggnad. Att heller inte kontakta SBK och är dessutom mer eller mindre olagligt. Att inte styrelsen eller HSB känner till vad som gäller är dessutom obegripligt.

Om jag skall säga något bra om renoveringen är det att man reparerat de ursprungliga portarna, inte bytt ut dom som man gjort på Kungsklippan, i Fredhäll och på Gärdet. Eloge för det. Dessutom uppfattar jag det som så att föreningen bryr sig om husen och tar reda på gamla dörrar och annan inredning. Jag misstänker att det rör sig om ett olycksfall i arbetet, att man inte visste hur huset såg ut när det var nytt.

Den som är intresserad av hur Marmorn 6 såg ut innan den senaste renoveringen, hittar bilder på google. Som ni ser var det verkligen på tiden att göra något åt de fula fönster som satts in på 1970-talet.

Avslutningsvis en bild från 1930-talet (tack Stockholmskällan) som visar delar av komplexet när det var nytt. Tyvärr nådde den balkongrenovering som gjorts inte ändå fram och så här elegant är inte fasaden idag.

Paul Hedqvistsritad funkisvilla i Skara

img_7081

Detta torde vara Skaras första funkishus och det stod klart 1931. Det uppfördes för Sven Hallins och hans hustrus räkning. De hade låtit skarabyggmästaren Albert Bergling rita en villa som naturligtvis fått en fasad i klassicistisk stil, men det gillade inte herr och fru Hallin så de kontaktade Paul Hedqvist som redan våren 1930 hade de första skisserna färdiga. Uppenbarligen tillstötte inga komplikationer i form av klagande grannar el.dyl. och huset kunde färdigställas enligt arkitektens ritningar. Vid den här tiden var det inte helt ovanligt att den nya arkitekturen gav upphov till starka känslor.

I ett reportage i Svenska hem 1943 presenteras villan och vi får bl.a. se det vackra vardagsrummet.

Eternitfasad i Östra Husby

img_7024

På Vikbolandet, i Östra Husby, fann jag detta vackra gamla hus som antagligen är byggt å 1910-tlate eller kanske något senare. På Bottenvåningen är fönstren kopplade men en trappa upp är det enkelglas med innanfönster. Eterniten och entrén har förändrats, gissningsvis på 1950-talet.

Det hela är väldigt fint tycker jag, även om man kan ha sina synpunkter på att åtgärderna. Jag tycker dock att denna ombyggnad är värdefull att bevara, framförallt för att inga förändringar verkar ha gjorts sedan dess. Det skulle verkligen vara trist om någon fick för sig att återställa huset som är så typiskt för efterkrigstidens renoveringar som ofta gjordes av duktiga snickare men som sällan bevaras i våra dagar när man hellre moderniserar en gång till eller återställer till ursprunget.

Eriksgatan 7, Västerås 1:a funkishus

eriksgatan-7

1931 stod denna vackra villa färdig. Den ritades av Robert Berghagen och antas vara den första i funktionalistisk stil i Västerås. Berghagen föddes 1892 i Östersund och fick sin utbildning vid KTH under åren 1916-18. Efter några år hos Ivar Tengbom startade han eget 1923. Hans största verk torde vara Hantverksinstitutet med adress Renstiernas gata 12/Sandbacksgatan 10.

I Stallhagen i Västerås finns en mängd villor, framförallt från tiden innan funktionalismens intåg, men även några från 1930-talet och framåt. Merparten av husen håller hög klass och det är tydlig att det fanns en hel del i staden som inte sparade på pengarna när de byggde villa. Det hus som Berghagen ritade är fortfarande i mycket fint ursprungligt skick, åtminstone exteriört, och ett väldigt bra exempel på tidig funktionalism. Dessutom tycker jag att det skiljer sig lite från villorna i Stockholm, det är helt enkelt lite stramare och mer utpräglat funktionalistiskt än villorna här i stan från samma tid.

Vackert och välrenoverat i Råcksta

Råcksta

Råcksta är en av Stockholms många tunnebaneförorter från 1950-talet. Området bebyggdes till stora delar under åren 1951-1955 och trevåningshyreshusen ritades av Ernst Grönwall. Husen bildar gårdar som öppnar upp sig mot omgivande gator på det eleganta sätt som framgår av bilden van. De spritputsade fasaderna är avfärgade i ljusa pasteller, till exempelblått, rosa, grönt och beige. Balkongerna är gröna och fönsteromfattningar är slätputsade i vitt.

Råcksta är mer eller mindre sammanbyggt med Vällingby och innehåller även egnahemshus och radhus. Trevåningshusen, som fortfarande verkar vara hyresrätter, är ovanligt välrenommerade och även balkongerna ser väldigt fina ut, även om jag inte vet hur de såg ut när det var nya och kan ge säkert besked. På det stora hela är det dock ett mycket fint området, som nästan helt saknar metallinklädda fönster mm. De 5 punkthusen vid tunnelbanan är dock inklädda i plåt och det är inte snyggt.

Snyggt i kammaren när det skymmer

Mörkret är åter här

Jag har två kammare. Den ena har ni nyligen sett, detta är den andra. Det är så fint inomhus på kvällarna! Visserligen är det sorgligt att mörkret återigen är här, men i kamrarna är det desto finare. Jag har många svaga lampor vilket ger ett fint ljus, och även radions skallampor bidrar till det vackra skenet.

Nya och inte så passande balkonger

Sommarvägen 2-4 Vireberg fasad

På Sommarvägen 2-4 i Solna finns ett bostadshus från 1950-talets mitt. Ursprungligen hasade lägenheterna franska fönster, men för ett antal år sedan monterades balkonger vilket inte blev så lyckat. Det hade nog kunnat bli rätt bra om man satt upp klassiska 1950-talsbalkonger, förslagsvis med fronter av korrugerad plåt och lite smide, men istället valade man en annan sort som på intet sätt gör hemma i detta årtionde. Dessutom hålls de på plats med hjälp av långa stag som bultats fast i putsen. Det är inte snyggt!

Sommarvägen 2-4 ritning Vireberg

Så här ser fasadritningen ut. Enkelt och elegant! Det hade naturligtvis varit snyggast om man låtit bli fasaden helt och hållet och eventuellt monterat balkonger även mot baksidan. Men så blev det alltså inte och det kan jag tycka är lite respektlöst mot arkitekturen.

Det vackra kvarteret Boken i Solna

Hus i Råsunda

I Råsunda hade spårvägen en anläggning med verkstad för service av vagnarna. I de intilliggande kvarteren Boken och Björken uppfördes bostäder för spårvägsarbetarna. Verkstaden lades ned 1959 och revs tyvärr 1985. I kvarteret Boken hittar vi den vackra fasaden som ses på bilen ovan som ritats av A Ljunggren. Tyvärr byttes fönstren ut 1969 och in sattes nya av betydligt lägre höjd och utan spröjs vilket verkligen fördärvade fasaden. De ursprungliga fönstren var dessutom svagt rundade i överkant. I övrigt är det ett fantastiskt kvarter och det är bara att hoppas att detta misstag repareras någon gång i framtiden.

Kammarinteriör med nyare möbler

Kammarinteriör

Jag har ägnat mig åt heminredning, dvs gått ut i logen och hämtat in några nya gamla möbler.En smal byrå med hyllor ovanpå samt ett nattduksbord var vad jag fann. Det känns så bra att ha någonstans att lägga strumpor och andra grejer. Och perfekt med en bokhylla! Den vackra ryan fann jag i Boden för en hundring.

Framnäsbacken 7-9, Hack Kampmann

Framnäsbecken 7-9 entre

Danskfödda Hack Kampmann kom efter studier vid Kunstakademiets Arkitektskole till Sverige och Konstakademien. Efter avslutad utbildning fick kan anställning på Wejke & Öden och så småningom blev han sin egen. Under 1950-1960-talen ritade han många hus i Stockholm och även Hagsätra och Vårbergs  centrum. Nybyggnaden vid Hotel Foresta likaså. Ett av hans allra finaste byggnader är Framnäsbacken 7-9 i Skytteholm, Solna. Byggnaden stod klar ungefär 1960 och är en fantastisk byggnad, inte minst för att den är bevarat helt i ursprungligt skick. Fönster, balkonger och entre visar hur elegant en byggnad från dessa år kunde ta sig ut, vilket står i bjärt kontrast till de taffligt renoverade grannhusen.

Framnäsbacken 7-9 baksida

Det är mot gårdssidan som fasaden verkligen exploderar i en symfoni av fönster, franska balkonger och vanliga balkonger. Det är helt enkelt ingen hejd på alla glasytor. Vardagsrummens låga fönsterbröstning är mycket tilltalande. Lägenheterna är om 1-5 rum och kök samt en större etagevåning högst upp som även har öppen spis. Där uppe finns också 3 ateljévåningar med pentry.

Tro det eller ej, men fasadsen är skyddad av Solna stad och får ej förvanskas. Inte ens modernt energiglas i ytterbågen tolereras och det är verkligen värt att applådera. Denna vackra pärla från åren kring 1960 får därför leva kvar i sitt vackra, ursprungliga skick.


(20) (20) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (17) (17) (16) (16) (16) (16) (15) (15) (15) (15) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (12) (11) (11) (11) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8)

Litteratur