Rävjägarn

Byggnader av Svend Bögh-Andersen

Svend Bögh-Andersen föddes 1916 i Danmark och kom att bli verksam som arkitekt i Laholm från 1951. Han kom att rita både villor och offentliga byggnader som satt sin prägel på Laholm och i den bok som kom i höstas presenteras arkitekten och hans gärning.

På dessa bilder ser ni en villa i Hittarp som får sägas vara riktigt lyckad, precis som många andra byggnader som Bögh-Andersen ritade under efterkrigstidens guldera. Att det finns så pass många ritningar och skisser med i boken är ett verkligt plus. Vanligtvis får man nog säga att det råder en viss Stockholmsfixering när det kommer till arkitektur och därför är det extra roligt med en bok om en arkitekt från landets västra delar

Ovanstående villas öppna spis går verkligen inte av för hackor och är ett fint exempel på Svend Bögh-Andersen vackra interiörer som det finns så gott om i boken. Hans egen villa ägnas också stort utrymme, inte så konstigt då det är en originell villa som dessutom är mycket välbevarad och dessutom nyligen byggnadsminnesförklarad.

Arkitekten och hans hus – Svend Bögh-Andersen
av Roy Karlsson och Christina Lindvall-Nordon.

Mer om Luxor 3095 som jag lagar

Här har vi Luxorn igen och den har fått nya kondensatorer. Det är de klart gula som syns på bilden. Bytet gjorde dock inte att radion började fungera, utan det visade sig att en omkopplare gått sönder, den för FM-bandet. Den gick dessbättre att laga och efter att ha bytt ECH81 hoppade radion igång.

Dessvörre gick båda linorna till FM respektive AM sönder och de var lite knepiga att dra om. Jag tog mattvarp vilket kanske inte är det bästa men vad jag hade till hands. Återstår nu att köpa nya rör, bla ett magiskt öga, och att rengöra radions insida och skruva ihop den. Ljudet är ok, men detta är ingen speciellt välljudande apparat. Den är helt enkelt lite fle enkel.

Snart den förrförra Slussen

Jag fyndade en tavla på Myrorna nyligen. Den föreställer den sluss som försvann på 2930-talet när klöverbladsslussen byggdes. På bilden syns också den gamla Katarinahissen som också den nydanades. Nu är det dags igen för en sluss, kanske hamnar den en dag som tavla på en vägg när även den är ett minne blott.

Snygg och ursprunglig 50-talsentré

Det finns trots allt en hel del ursprungliga portar från förr. De ät både vackra och värdefulla, både för att de är en del av ett gammalt hus och för att de är ett stycke tidstypiskt hantverk som är svårt att återskapa till punkt och pricka. Dessutom är den patina som följer med en gammal byggnadsdel ovärderlig.

“Restaurering” à la Balticgruppen

Baltic restaurerar

Det finns flera olika restaureringstekniker, men här är en variant som tack och lov sällan praktiseras! På bilden ses det gamla varmbadhuset i Umeå och grävskopan är i full färd med att riva ned allt ovan bottenvåningen som är i tegel. Hur detta kan kallas restaurering övergår mitt förstånd, men Balticgruppen skriver glatt att “delar av den gamla exteriören kommer att tillvaratas och återmonteras. På det sättet bibehålls byggnadens DNA”. Exakt vad som skall tas tillvara är dock oklart, grävskopor är som bekant inte särskilt aktsamma. Mycket till DNA kan det dock knappast bli. Att kommunen godkänt detta övergår mitt förstånd.

Baltic restaurerar

En informativ skylt har dessutom satts upp som visar hur fint det var en gång tiden. Nog för att det är bra att huset återställs till sitt ursprungliga utseende, men att göra det genom nybyggnad tar bort det mesta av värdet på gamla hus. Även om detta hus har förändrats genom åren finns det naturligtvis ursprungliga detaljer kvar och dessutom nyare detaljer som kanske suttit där i 70-80 år och blivit en del av huset de också.

Man skulle verkligen önska att dagens fastighetsägare brydde sig lika mycket om sina hus, som folk i allmänhet bryr sig om sina bilar eller telefoner. Minsta avvikelse från specifikationerna, efter t.ex. en reparation, brukar orsaka högljudda klagomål, men så är det minsann inte när kommer till hus. Märkligt, de skall trots allt stå betydligt längre tid än en bil normalt bruks. Eller en mobiltelefon.

En blomsterlönn som jag fått

 För omkring 10 år sedan fick jag ett skott av blomsterlönn som jagvårdat ömt. Den är vacker och skir, men har en tendens att ränna iväg om man inte håller efter den.

Blomsterlönnar kam bli små träd om de trivs, och blommar till och från under stora delar sv året. De finns i många olika färger, men de rosa är finast tycker jag.

Luxor Populär 3095, radio från 1956

Luxor Populär torde som namnet antyder vara en radio i den populära prisklassen. Det är ingen avsncerad modell men den har magiskt öga och vridbar ferritantenn som nås från baksidan. Bas- och diskant saknas men istället finns en klangfärgsratt som är en del av en motkopplingsslinga. Förutom en vanlig högtalare finns här också en elektrostatis för diskanten.

 

Radion var i hyfsat skick när jag köpte den men fungerade inte. Däremot var det liv i själva förstärkaren så jag kunde koppla in en grammofon och lyssna på skivor, dock var ljudet dåligt. Det finns såldes en del att göra.

Fortsättning följer!

Ett eget exemplar av Luxor Robot



Jag hade tur och kom över ett exemplar av Luxor Robot, Luxors legendariska och tämligen komplicerade skivbytare från 1944. Det var ett reparationsobjekt men tack och lov komplett. Motorn satt fast och även en del av mekaniken. Efter att ha tagit isär motorn och smort den och sedan lossat kärvande fett i mekaniken med hårtorken kom apparaten till liv. Pick-upens gummi hade torkar men nytt ventilgummi ersatte det gamla. Nu återstår lite småfix, men sedan är den gamla klenoden som ny.

Det vackra ljuset denna december

Det var en ovanligt vacker julhelg i år. Snön låg i drivor och dagarna var antingen soliga och klara med ett fantastidkt ljus, eller mjölkvita med ett minst lika tilltalande sken.

Vackrast var det i skymningen när det svaga, blå ljuset sakta men säkert försvsnn i det tilltagande mörkret.

Grammofonmusik kräver ordnat arkiv



Mitt vardagsrum är fullt av skivor. Det finns en liten hylla, en större och en väldigt stor. Dessvärre är det ingen riktig ordning, även om det naturligtvis finns ett visst system.

Men hur skall man ordna skivorna. Efter genre och sedan efter artist? Bör man ta hönsyn till skivmärke, det ser ju ofta prydlugt ut, men jag vet inte riktigt. Och jag drar mig för att tömma hyllorna, sortera och sedan ställa tillbaka dem på rätt plats.

Välbevarat tidigt 50-tal i Blackeberg

Holbergsgatan Familjebostäder

I anslutning till Holbergsgatan i Blackeberg ligger många fina och välbevarade hyreshus från tidigt 1950-tal. Just denna del bebyggdes av Familjebostäder som anlitade Curt Strehlenert på HSB:s arkitektkontor. I början av 1990-talet rustades husen upp och det på ett mycket pietetsfullt sätt som kom att prisas av SAR och Boverket Idag är det sannolikt snart dags för en ny upprustning och man få hoppas att denna blir lika varsam. Dessvärre har Familjebostäder under senare år knappast gjort sig känd för att praktisera byggnadsvård och dessutom har en del av beståndet sålts ut till bostadsrättsföreningar. Vackra är de i vilket fall, de tidiga 1950-talets bostäder som erbjuder välplanerade och charmiga lägenheter av hög klass sett till snickerier och utförande.

Astræa 2, ett 1880-talshus i Vasastan

astraea-2-fasad

Under 1880-talet rådde en enorm byggrusch som verkligen satt sin prägel på både Vasastaden och Östermalm. I Nya Stockholm skriver Claes Lundin om bebyggelsen i dessa kvarter: “Hvad som i den stadsdelen i synnerhet förtjänar omnämnas äro de för den tarfligare medelklassen uppförda byggnader med lägenheter af tre rum och kök i byggnadskomplexer med fastställd form, dels med hus bygda i form af ett T, dels genom flyglar som ligga rygg mot rygg och lemna öppet gårdsrum”. Jämfört med bebyggelsen på Östermalm är husen i detta område “tarfligare”, dvs enklare som betydelsen var på den tiden, men idag har byggnaderna naturligtvis stora kvalitéer och det hade de även när de stod klara.

I slutet av 1870-talet började de första husen uppföras i kvarteret Astræa och vid 1880-talets mitt var samtliga tomter bebyggda. Endast ett av husen har rivits och flera av husen har välbevarade fasader. Tomterna 1 till 5 uppfördes av bostadsföreningen Bostadssällskapet Stockholm. Bostadsföreningarna kunde få förmånliga lån av staden och de var en föregångare till dagens bostadsrättsföreningar. Astræa 2 stod klart 1884 och inrymde 1-3-rummare. I gathuset låg ursprungligen två 1:or och två 2:or på bottenvåningen. På övriga plan en genomgående 3-rummare och 2 enkelsidiga 2-rummare. Två av lägenheterna utrustades med köksingång, dvs både vanlig entré och en dörr som leder rakt in i köket. I gårdshuset fanns en 1:a och en 2:a per våningsplan. Gårdshuset är förresten ett så kallat halvhus, dvs det är hälften så djupt som gathuset och har endast fönster på ena sidan. På ömse sidor av gården fanns längor med torrdass, ett för varje lägenhet. Mer påkostade hus hade torrdassen inomhus, i anslutning till lägenhetens tambur. Det var först 1909 som det i Stockholm blev tillåtet att installera WC och ansluta dem till avloppssystemet.

Vid den här tiden värmdes husen upp med kakelugnar och järnspisar, och Astræa 2 utgjorde inget undantag. Köksinredningen var enkel och bestod framförallt av en vedspis, ett vantilerat skafferi, något skåp och öppna hyllor. Ett par garderober fanns också i varje lägenhet.

1880-talets bostadshus uppfördes nästan undantagslöst i nyrenässans och den har ofta den italienska 1400-talsrenässansen som förebild men omstöpt för att passa 4-5-vånings hyreshus. Dekoren var riklig, framförallt hos påkostade hus, men även enklare byggnader ger ett förvånansvärt exklusivt intryck med dagens mått mätt. Med hjälp av puts, gips och gjutjärn skapade man palatslika exteriörer som verkligen skiljer sig från gårdssidans enkla, släta fasader. Även om natursten endast användes till grundstenarna, var avsikten att fasaden skulle imitera äkta material och därför avfärgades husen ofta i sandstensimiterande nyanser, med kalk- eller linoljefärg. Mindre namnkunniga byggherrar köpte tyska mönsterböcker och arrangerade fasaderna själva, något som inte alltid blev så lyckat.

Husets arkitekt hette Carl Widell men om honom finns det tyvärr inte mycket skrivet men han har ritat en del hus, framförallt i Vasastaden. Fasaden går i tidstypisk nyrenässans och är välbevarad. Bottenvåningen är rusticerad, dvs putsen imiterar murad natursten. Våningarna däröver är slätputsade och kvaderritsade, också detta för att skapa en illusion av äkta vara. Kannelerade pilastrar, fönsteromfattningar och en taklist av konsolltyp är andra fasaddetaljer typiska för tiden som är går att beskåda i ursprungligt skick. Grannhuset, nr 55, ritades också av Widell och har haft en liknande renässansfasad, men en fasadrenovering omkring 1970 sopade bort det mesta av dekorationerna

Fastigheten har moderniserats genom åren med start på 1930-talet. Från år 1935 finns det ritningar på en WC-anläggning och 1938 var det dags att dra in centralvärme, som säkerligen var en efterlängtad förbättring. Nya fönster och port har också satts in, troligtvis i samband med ombyggnaden i slutet av 1930-talet.

Den makalösa frosten för 6 år sedan

frost-mot-vartavagen

I januari 2010 var det en rent makalös frost. Hela Stockholm gnistrade och på nätterna var det som vackrast när gatlyktorna fick trädkronorna att glimma. Jag fotade med vanlig 35-millimetersfilm och Fujis direktfilm, men tog också några digitala bilder. Här är en av dem. Den blev inte lika drömts som de analoga, men den har onekligen sina kvalitéer.

Braskalendern, julkalender på Insta

IMG_7478.JPG

Inder december månad har jag en julkalender på Instagram, den så kallade Braskalender. . Det går bra att titta på den utan att själv ha Instagram. Det är bara öppna spisar, inga kakelugnar eller andra typer av eldstäder. Tänkte slå ett slag för lite modernare skapelser som jag tycker är värdefulla.

Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus

kronprinsessan-lovisas-vardanstalt

Vid Polhemsgatan, där Kronobergshäktet ligger idag, låg fram till början av 1970-talet Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Barnsjukhuset hade öppnat redan 1854 men då på Hantverkargatan 14 och 1899 invigdes nybygget vid Kronobergsparken. Det var läkaren Per Elmstedt som hade donerat pengar som skulle gå till en stiftelse vars uppgift var att hjälpa sjuka och fattiga barn och erbjuda dem fri vård.

Tyvärr revs hela rasket efter att verksamheten 1970 flyttade över till S.t Görans sjukhus. Byggnaderna verkar inte häller ha dokumenterats i någon större utsträckning, om det inte ligger bilder i något arkiv. Det var arkitekten Axel Kumlien som ritade barnsjukhuset.

Med moster Ebbas gamla plastängel

img_7226-1

Lagom till första advent plockade jag fram moster Ebbas gamla plastängel med elektrisk belysning inuti. Jag vet inte hur gammal den är, men gissar på 1950-tal. Lite kitschig kantänka, men jag tycker om den och en sprider ett fint sken omkring sig. Moster Ebba var inte min moster utan min mammas. Hon var född i början på 1900-talet och en av få i familjen som verkligen var djupt troende, ja så pass att henens man inte fick gå på bio då det ansågs alltför syndigt. Det där märkte jag aldrig något av när jag var lite, ty moster Ebba var alltid gladlynt och jag hörde henne aldrig predika om sin kristna tro. Nu är hon död sedan länge, men ängeln har jag kvar och varje jul åker en fram.

En månad kvar till 24:e december

kammare

Nej, snön ligger inte djup, istället får man halva omkring på blankis på gatorna. Här ute på landet är det åtminstone inte så halt och det ligger även ett tunt lager snö som verkligen skulle behöva kompletteras. Inte minst för att man skall kunna skotta upp mot grunden så det blir mindre golvkallt. I mina kammare saknas nämligen trossbotten, så ni kan tänka er hur skönt det är med en värmande ryamatta på golvet som tar bort den värsta kölden.

Men jag har eldat och det börjar bli rätt behagligt här inne. Nu när det är kallare ute, visserligen inte mer än -5 grader, börjar det bli lättare att kontrollera drivningen vid fönstren. Tyvärr kan jag inte hitta rullarna med lindrev just nu, annars hade jag drevat lite till, för på sina ställen känner man antydan till drag. Vi får se imorgon när det ljusnat och det är enklare att leta.

Minns i november det ljuva december

julpromenad_i_byn_10

December 2011, åren går som bekant och snön kommer inte så tidigt nuförtiden men dagarna innan jul brukar den ha lagt sig, åtminstone i Norrbotten och så töar det lagom till nyår. Det är helt enkelt ingen ordning längre.

Annat var det när jag var barn och temperaturen sjönk ned till i 43 grader en juldag när vi skulle till moster Sigrid i grannbyn. Det var till att pälsa på sig ordentligt och sidorutorna immade naturligtvis igen men bilen gick som en klocka och ispropparna lyste med sin frånvaro.

Nu återstår det bara att se hur det blir i år.

Så blev fasaden efter fönsterbytet

img_5504

Jag har verkligen varit dålig på att uppdatera här, men skall försöka bättra mig nu när jag har lite mer tid. Eftersom jag i princip sitter och skriver dagarna i ända, är det lätt att man tröttnar på att skriva även här.

Här fasaden i Norrbotten efter fönsterbytet, komplett med ett litet lågt vindsfönster som även det hade försvunnit i samband med renoveringen 1965. Återstår gör fortfarande att byta de tre 3 köksfönstren men det blir nästa år. Fönstrens överliggare har jag inte justerat, och jag tror att jag skall kapa av dem för att matcha bredden på de nygamla fönstren, men är inte riktigt säker. Kapar jag, så är det ju en icke-reversibel åtgärd, vilket i och för sig inte är hela världen då de inte är äldre än från 1965.

Det fanns inte några gamla innanfönster bevarade och jag misstänker att det kanske aldrig funnits några. Jag lät nytillverka bågar och satte in 4 mm energiglas i dem och det blev bra. I 3 fönster monterade jag tätningslister även i ytterbågarna, men sparade  några cm uppe och nere för att få lagom ventilation. Det blev bra. I det gjärde fönstret sitter nytillverkade fönsterbågar utan tätningslister och det blev för tätt så där uppstår ibland kondens. Nästa år skall jag montera lister även där men med ånga cm listfritt uppe och nere som i de andra fönstren.

Otillåten ombyggnad, HSB Marmorn

marmorn-6-ostra-fasaden-ritning-440x298

Marmorn är ett stort HSB-komplex på Södermalm i Stockholm som till stora delar stod klart 1933. Arkitekt var som sig bör Sven Wallander och tillsammans med Kungsklippan som stod klart några år senare hör detta till HSB:s intressantaste komplex från decenniet. Marmorn har idag högst skyddsklass, dvs är blåklassad vilket nästan går att jämställa med byggnadsminne.

Tyvärr gjordes ett förödande fönsterbyte i slutet av 1970-talet. Samtliga fönster, förutom de smala 1-luftsfönstren och samtliga fönster och balkongdörrar  som vetter ut mot de långa, längsgående balkongerna, ersattes med nya vars karmar sattes in i befintlig karm. Inte nog med att karmarna blev avsevärt tjockare, 3-luftsfönster blev 2-luftsfönster med förskjuten mittpost och 4-luftsfönster blev 3-luftsfönster med en bred luft i mitten. Detta förvandlade fasaden totalt och idag svävar en doft av 1960-70-tal över gårdsfasaderna.  Ovan syns fasadritningen från början av 1930-talet och där syns fönstrens ursprungliga indelning.

marmorn-6-ostra-fasaden-440x298

Under 2016 har Marmorn 6, Lundagatan 38, renoverats vilket inneburit ny puts och nya fönster. Att byta ut de klumpiga 1970-talsfönstren var klokt, men att inte passa på att återställa indelningen till ursprungligt 1930-talet är oförlåtligt då detta är en blåklassad byggnad. Att heller inte kontakta SBK och är dessutom mer eller mindre olagligt. Att inte styrelsen eller HSB känner till vad som gäller är dessutom obegripligt.

Om jag skall säga något bra om renoveringen är det att man reparerat de ursprungliga portarna, inte bytt ut dom som man gjort på Kungsklippan, i Fredhäll och på Gärdet. Eloge för det. Dessutom uppfattar jag det som så att föreningen bryr sig om husen och tar reda på gamla dörrar och annan inredning. Jag misstänker att det rör sig om ett olycksfall i arbetet, att man inte visste hur huset såg ut när det var nytt.

Den som är intresserad av hur Marmorn 6 såg ut innan den senaste renoveringen, hittar bilder på google. Som ni ser var det verkligen på tiden att göra något åt de fula fönster som satts in på 1970-talet.

Avslutningsvis en bild från 1930-talet (tack Stockholmskällan) som visar delar av komplexet när det var nytt. Tyvärr nådde den balkongrenovering som gjorts inte ändå fram och så här elegant är inte fasaden idag.

Paul Hedqvistsritad funkisvilla i Skara

img_7081

Detta torde vara Skaras första funkishus och det stod klart 1931. Det uppfördes för Sven Hallins och hans hustrus räkning. De hade låtit skarabyggmästaren Albert Bergling rita en villa som naturligtvis fått en fasad i klassicistisk stil, men det gillade inte herr och fru Hallin så de kontaktade Paul Hedqvist som redan våren 1930 hade de första skisserna färdiga. Uppenbarligen tillstötte inga komplikationer i form av klagande grannar el.dyl. och huset kunde färdigställas enligt arkitektens ritningar. Vid den här tiden var det inte helt ovanligt att den nya arkitekturen gav upphov till starka känslor.

I ett reportage i Svenska hem 1943 presenteras villan och vi får bl.a. se det vackra vardagsrummet.

Eternitfasad i Östra Husby

img_7024

På Vikbolandet, i Östra Husby, fann jag detta vackra gamla hus som antagligen är byggt å 1910-tlate eller kanske något senare. På Bottenvåningen är fönstren kopplade men en trappa upp är det enkelglas med innanfönster. Eterniten och entrén har förändrats, gissningsvis på 1950-talet.

Det hela är väldigt fint tycker jag, även om man kan ha sina synpunkter på att åtgärderna. Jag tycker dock att denna ombyggnad är värdefull att bevara, framförallt för att inga förändringar verkar ha gjorts sedan dess. Det skulle verkligen vara trist om någon fick för sig att återställa huset som är så typiskt för efterkrigstidens renoveringar som ofta gjordes av duktiga snickare men som sällan bevaras i våra dagar när man hellre moderniserar en gång till eller återställer till ursprunget.

Eriksgatan 7, Västerås 1:a funkishus

eriksgatan-7

1931 stod denna vackra villa färdig. Den ritades av Robert Berghagen och antas vara den första i funktionalistisk stil i Västerås. Berghagen föddes 1892 i Östersund och fick sin utbildning vid KTH under åren 1916-18. Efter några år hos Ivar Tengbom startade han eget 1923. Hans största verk torde vara Hantverksinstitutet med adress Renstiernas gata 12/Sandbacksgatan 10.

I Stallhagen i Västerås finns en mängd villor, framförallt från tiden innan funktionalismens intåg, men även några från 1930-talet och framåt. Merparten av husen håller hög klass och det är tydlig att det fanns en hel del i staden som inte sparade på pengarna när de byggde villa. Det hus som Berghagen ritade är fortfarande i mycket fint ursprungligt skick, åtminstone exteriört, och ett väldigt bra exempel på tidig funktionalism. Dessutom tycker jag att det skiljer sig lite från villorna i Stockholm, det är helt enkelt lite stramare och mer utpräglat funktionalistiskt än villorna här i stan från samma tid.

Vackert och välrenoverat i Råcksta

Råcksta

Råcksta är en av Stockholms många tunnebaneförorter från 1950-talet. Området bebyggdes till stora delar under åren 1951-1955 och trevåningshyreshusen ritades av Ernst Grönwall. Husen bildar gårdar som öppnar upp sig mot omgivande gator på det eleganta sätt som framgår av bilden van. De spritputsade fasaderna är avfärgade i ljusa pasteller, till exempelblått, rosa, grönt och beige. Balkongerna är gröna och fönsteromfattningar är slätputsade i vitt.

Råcksta är mer eller mindre sammanbyggt med Vällingby och innehåller även egnahemshus och radhus. Trevåningshusen, som fortfarande verkar vara hyresrätter, är ovanligt välrenommerade och även balkongerna ser väldigt fina ut, även om jag inte vet hur de såg ut när det var nya och kan ge säkert besked. På det stora hela är det dock ett mycket fint området, som nästan helt saknar metallinklädda fönster mm. De 5 punkthusen vid tunnelbanan är dock inklädda i plåt och det är inte snyggt.

Snyggt i kammaren när det skymmer

Mörkret är åter här

Jag har två kammare. Den ena har ni nyligen sett, detta är den andra. Det är så fint inomhus på kvällarna! Visserligen är det sorgligt att mörkret återigen är här, men i kamrarna är det desto finare. Jag har många svaga lampor vilket ger ett fint ljus, och även radions skallampor bidrar till det vackra skenet.

Nya och inte så passande balkonger

Sommarvägen 2-4 Vireberg fasad

På Sommarvägen 2-4 i Solna finns ett bostadshus från 1950-talets mitt. Ursprungligen hasade lägenheterna franska fönster, men för ett antal år sedan monterades balkonger vilket inte blev så lyckat. Det hade nog kunnat bli rätt bra om man satt upp klassiska 1950-talsbalkonger, förslagsvis med fronter av korrugerad plåt och lite smide, men istället valade man en annan sort som på intet sätt gör hemma i detta årtionde. Dessutom hålls de på plats med hjälp av långa stag som bultats fast i putsen. Det är inte snyggt!

Sommarvägen 2-4 ritning Vireberg

Så här ser fasadritningen ut. Enkelt och elegant! Det hade naturligtvis varit snyggast om man låtit bli fasaden helt och hållet och eventuellt monterat balkonger även mot baksidan. Men så blev det alltså inte och det kan jag tycka är lite respektlöst mot arkitekturen.

Det vackra kvarteret Boken i Solna

Hus i Råsunda

I Råsunda hade spårvägen en anläggning med verkstad för service av vagnarna. I de intilliggande kvarteren Boken och Björken uppfördes bostäder för spårvägsarbetarna. Verkstaden lades ned 1959 och revs tyvärr 1985. I kvarteret Boken hittar vi den vackra fasaden som ses på bilen ovan som ritats av A Ljunggren. Tyvärr byttes fönstren ut 1969 och in sattes nya av betydligt lägre höjd och utan spröjs vilket verkligen fördärvade fasaden. De ursprungliga fönstren var dessutom svagt rundade i överkant. I övrigt är det ett fantastiskt kvarter och det är bara att hoppas att detta misstag repareras någon gång i framtiden.

Kammarinteriör med nyare möbler

Kammarinteriör

Jag har ägnat mig åt heminredning, dvs gått ut i logen och hämtat in några nya gamla möbler.En smal byrå med hyllor ovanpå samt ett nattduksbord var vad jag fann. Det känns så bra att ha någonstans att lägga strumpor och andra grejer. Och perfekt med en bokhylla! Den vackra ryan fann jag i Boden för en hundring.

Framnäsbacken 7-9, Hack Kampmann

Framnäsbecken 7-9 entre

Danskfödda Hack Kampmann kom efter studier vid Kunstakademiets Arkitektskole till Sverige och Konstakademien. Efter avslutad utbildning fick kan anställning på Wejke & Öden och så småningom blev han sin egen. Under 1950-1960-talen ritade han många hus i Stockholm och även Hagsätra och Vårbergs  centrum. Nybyggnaden vid Hotel Foresta likaså. Ett av hans allra finaste byggnader är Framnäsbacken 7-9 i Skytteholm, Solna. Byggnaden stod klar ungefär 1960 och är en fantastisk byggnad, inte minst för att den är bevarat helt i ursprungligt skick. Fönster, balkonger och entre visar hur elegant en byggnad från dessa år kunde ta sig ut, vilket står i bjärt kontrast till de taffligt renoverade grannhusen.

Framnäsbacken 7-9 baksida

Det är mot gårdssidan som fasaden verkligen exploderar i en symfoni av fönster, franska balkonger och vanliga balkonger. Det är helt enkelt ingen hejd på alla glasytor. Vardagsrummens låga fönsterbröstning är mycket tilltalande. Lägenheterna är om 1-5 rum och kök samt en större etagevåning högst upp som även har öppen spis. Där uppe finns också 3 ateljévåningar med pentry.

Tro det eller ej, men fasadsen är skyddad av Solna stad och får ej förvanskas. Inte ens modernt energiglas i ytterbågen tolereras och det är verkligen värt att applådera. Denna vackra pärla från åren kring 1960 får därför leva kvar i sitt vackra, ursprungliga skick.

Liljeholmens station 1860-1929

Stationshuset Liljeholmen

En bild tagen 1959 av Lennart af Petersens och som förträffligt nog finns på Stockholmskällan visar hur det gamla stationshuset vid Liljeholmen en gång tog sig ut. Det stod omedelbart till vänster om Liljeholmsbron om man åker ut ur staden. Det revs i samband med Liljeholmsbrons breddning (1959) men hade inte varit i bruk sedan 1929 då persontrafiken på banan lades ned. Godsbangården, som började anläggas 1900, kom dock att finnas kvar betydligt längre och revs först i slutet av 1990-talet. I anslutning låg dessutom SJ:s verkstäder. När dessa revs vet jag inte, men verksamheten avvecklades i början av 1930-talet.

Det vackra stationshuset ritades av Folke Zetterwall eftersom han var chefsarkitekt vid Statens järnvägar vid denna tid. Fler bilder finns på Stockholmskällan.

Den vackra byaskolan i Vebomark

Vebomarks byaskola

I Vebomark, inte så långt från Lövånger men en bit inåt landet, ligger en synnerligen vacker och välbevarad byaskola. Den stod klar 1925 men den bortersta delen är troligen av nyare datum. Fasaden är mycket välbevarad och fönstren är kopplade, vilket säkert inte var så vanligt ute i byarna i mitten av 1920-talet. Till och med ytterdörren ser ut att vara från tiden och det är minsann inte vanligt. Skolan drivs idag som en friskola och det får vi nog vara tacksam för, ty annars hade den säkerligen lagts ned. En hel del skolor ute på landsbygden har lagts ned av kommunen men kunnat fortleva på grund av friskolereformen. Det är bra att den finns, men nog är det märkligt att det inte skal låg att driva små skolor i kommunal regi.

Nygammalt fönster och lagad vägg

Lagat i kring fönster

Så här ser det ut på insidan med ett nytt gammalt fönster. Eftersom detta är smalare än det som satt här innan har jag spikad breda plankor som ersättning för den del av stockarna som inte finns kvar. På insidan klädde jag sedan väggen med lumppapp innan jag tapetserade med de rester som fanns kvar av tapeten och som jag lossat innan bytet. Det räckte inte helt så jag lät bli att tapetsera bakom elementet vilket får sägas vara en rätt OK lösning. Återstår att montrar foder och passbitar som gör karmen tillräckligt djup, men det blir först nästa sommar då jag monterat in de sista 3 fönstren.

Vad som däremot skall göras är att innanfönstren skall glasas, monteras och beslås. Jag kommer inte att göra något av dem enkelt öppningsbara i dessa rum utan de lossas med två skruvar.

Givetvis blir intrycket utställningslokal

1840

“Utmätningen”, en akvarell av Josef Stäck som visar hur det kunde gå för konsumtionsfriska borgare.

Just nu råder det som bekant hausse på heminredningsmarknaden. Även om ämnet knappast är nytt, har antalet tidningar i denna lukrativa genre ökat i en ofattbar takt under de senaste 10 åren.

Synpunkter på hur våra hem inreds är dock inget nytt, det verkar tvärtom ha diskuterats flitigt genom åren. Redan på 1840-talet yttrade, enligt August Blanche, gamla fru Strandlund vid Gumshornet de beska orden “Ack herr kyrkoherde! Den fattige lever som den rike och borgaren som en prins. Kanske inte en bit bröd att sticka i mun, men innanfönster skall det vara och mattor gudbevars.” 1800-talets industrialisering gav borgerskapet ett ordentligt uppsving som resulterade i en verklig konsumtionsfest. En uppsjö av mer eller mindre användbara attiraljer uppfanns i en hast och blev snabbt populära för att befästa den ökade rikedomen. Kaktänger, emmor, förmakspalmer och maskinknuta mattor blev begärliga varor, framförallt under decenniets sista hälft. Fru Strandlund, som motsatte sig all typ av flärd, spådde att detta kommer att ta en ände med förskräckelse: “Ack, herr kyrkoherde! det behövs inte eld och svavel för att förgöra världen. Lyx och flärd drar nog försorg därom”.

1900

Ett sobert hem, Carl Larssons hem i Sundborn som inspirerat måna inredningsintresserade

I början av 1900-talet, närmare bestämt 1903, skrev Hedvig af Petersens i ett nummer av Idun om fru Maria Bennichs och hennes mans hem vid Regeringsgatan i Stockholm. “I dessa tider, då bildade människor bo som barbarer och som barbarer handskas icke endast med sina egna ägodelar utan också med dem, som tillhöra hela vårt folk, nutid och framtid, är ett vackert hem en sällsynt och svårförvärfvad gåfva, som bör noga skärskådas och mycket prisas” utgjuter sig af Petersens. Makarna Bennichs våning var nämligen inredd enligt de nya riktlinjer som kom att dominera 1900-talets första år och som verkligen klippte alla band med 1880-90-talens överlastade interiörer. I hemmet vid Regeringsgatan var snickerierna vitmålade och den annars så mörka salen glatt gulmålad. Huruvida fru Bennich tagit intryck av Carl Larssons Ett hem från 1899 förtäljer inte historien, men däremot är det bara att konstatera att både denna volym och Ellen Keys Skönhet för alla som kom året innan, gjorde mycket för att förändra inredningsidealen, även om de lägre klasserna var fortsatt förtjusta i mörka och tunga möbler som genom riktig dekorering hade ett dyrbart utseende.

1920

Antika möbler, eller nya möbler i någon nystil eller kopior av de klassiska, var ytterst populära under många år.

1928 kom Bonniers Veckotidnings Lexikon för etikett och god ton och under uppslagsordet Hem finns en text som jag citerar i sin helhet. “Fina möbler och en dyrbar husinredning, skapar ej ett hem, men där takt och god ton besjäla hemmets innebyggare, kan man tala om såväl ett fint hem som ett gott hem. Där smakriktningen ledes av kulturkänsla och belevenhet, visa sig dessa egenskaper även i de döda ting, som bildar den yttre stommen till ett hem. […] – I ett hem , där allt gammalt pietetslöst ställes undan för nytt och modernt eller modernt antikt, och erkända mästares konstverk få vandra till vinden, medan obegripliga moderniteter hängas på väggarna, blir intrycket utställningslokal. Kall och hemlös verkar även en boning, där varje form av arbete sorgfälligt döljes, för att det skall se fint ut.”

Etikettbokens målgrupp var som ni förstår de högre samhällsklasserna, ty det var knappast många arbetare förunnat att gömma undan erkända mästares konstverk på vinden. Dessbättre har texten faktiskt en del att säga även vår tid. När nu inredningsidealet till stor del styrs av vår önskan att höja värdet på våra hem, finns det skäl att påminna om att det en gång fanns en tid när personlighet och arvegods hörde till de detaljer som inte saknade relevans när ett nytt hem skulle inredas. Det var en tid när möbler vara dyrbara, även om de kom från HSB eller KF.

Svenska-hem

Ett urval av moderna hem som med lätthet fås medelst sökmotor på internet

Dagens inredningsideal präglas också av det personliga, vilket uttrycks genom en stilfull men standardiserad blandning av nytt och gammalt, gärna danskt och inte äldre än 50-tal, om det inte rör sig om verkliga antikviteter, allt inramat av kritvita väggar . Golven bör vitpigmenteras eller mörkbetsas, ty naturligt patinerat trä antar lätt en konjaksartad ton som minner om ordinära golv. Tavlor och speglar placeras gärna på golvet och gardiner likväl som blommande krukväxter i granna färger bör reduceras till ett minimum. Resultatet av dessa ansträngningar blir naturligtvis tämligen likartat och verkar, för att citera BVT, utställningslokal.

Idag, när klassklyftorna är mindre och nästan alla kan köpa nytt tack vare lågpristillverkningen i utvecklingsländerna, är det inte svårt att följa med i trenderna. För en överkomlig slant kan man, inbegripet ett och annat besök på IKEA, skapa sig ett hem som liknar alla andras. Man kan inte låta bli att fråga sig vad Maj Sterner skulle ha tyckt om denna utveckling, när hon 1927 i Svenska hem i ord och i bilder formulerar sig “Det personliga är det förnämsta i ett hem. I kanslisekreterare och fru Peyrons hem gör detta sig i hög grad gällande, inte minst genom det pietetsfullt bevarandet av varje gammalt föremål som kommit från det gamla hemmet.”

Smart 60-tal på Döbelnsgatan 58-60

Döbelnsgatan 58-60

På Döbelnsgatan 58-60 i Vasastan finns ett ovanligt hus (ett nästintill identiskt fast inte lika stort finns på andra sidan kvarteret, på Tulegatan). Byggnaderna är ritade av Axel Grönwall och Ernst Hirsch och stod klara i början av 1960-talet. Det som gör dem så speciella är att våningsplanen där vardagsrummen finns är 4 till antalet och övriga delar finns 6 plan. Detta gör att takhöjden är betydligt högre i lägenheternas sociala delar. Planlösningarna är följaktligen tämligen avancerat utformade och många lägenheter har interna trappor vilket ytterligare bidrar till trivseln. Här hittar ni planerna till våning 3,6 och 7 och här 1,4,3 och 5. Denna sektionsbild visar hur de interna trapporna och våningsplanen är konstruerade.

De flesta lägenheter är lite större, men det finns också några tvårummare som har ett stort härligt vardagsrum med fönster nästan från golv till tak. Jag är bra nyfiken på hur vardagsrummens fönsterpartier såg ut när husen var nytta. Eloxerad lättmetall hade börjat slå igenom på den tiden, men det är inte säkert de som sitter i huset idag är de ursprungliga. De mindre fönstren tror jag är i teak vilket är mycket tjusigt.

Interiört verkar huset ha varit tämligen påkostat med fiskbensparkett i vardagsrummen. Öppen spis dock vara i lägenheten på 7 trappor, tyvärr. Huset, som byggdes av Livförsäkringsbolaget svenska järnvägsmännen, är ägs idag av en bostadsrättsförening.  Låt oss hoppas att det vårdas med omsorg.

Nu rivs Paul Hedqvists Normalskola

Normalskolan rivs 1

För några dagar sedan påbörjades rivningen av Statens normalskola. Byggnaden stod klar 1950 och ritades av Paul Hedqvist och är en mycket fin byggnad i gult tegel med många vackra detaljer. På bilden ovan är det troligtvis aulan som börjat rivas.

Normalskolan rivs 2

Ytterligare en bild tegen från Svea Torn eller vad nu höghuset heter. Inte ens fönstren tas ut!

Normalskolan rivs 3

En del byggnadsmaterial tas ut från byggnaden innan rivningen. Jag vet dock inte vad det är förutom gullfiber som åker ut. Det finns mängder av fina detaljer i byggnaden, bl.a. inner- och ytterdörrar, trapp- och hallräcken, armaturer, men jag tror att det är mycket litet som sparas, om ens något.

Klicka på taggen Statens Normalskola nedan för att se fler bilder, bl.a. interiöra, eller läs vad jag skrev i Östermalmsnytt i våras.


(20) (20) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (17) (16) (16) (16) (16) (15) (15) (15) (15) (15) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (12) (11) (11) (11) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8)

Litteratur