Egentligen är dessa tre damer lite för käcka för min smak (och jag är inte förtjust i den där retrorörelsen när folk klär ut sig och går på kafferep), men jag är svag för deras insats på Bing Crosbys julskivor och jag tycker att deras inspelning av Zoot suit är den absolut bästa. Andrews sisters
Tag: Jazz
Betty Carter på Peacock records -58
Söndag eftermiddag brukar jag lyssna på Jazzradion i P2. Tyvärr är det endast denna dag som P2 sänder jazz och det tycker jag är i minsta laget. I kan program hörde jag en tidig inspelning med Betty Carter, I can´t help it, från lp:n Out There från 1958, en skiva som är praktiskt taget omöjligt
CBS TV special – The sound of jazz
Jag hittade en klassisk TV Special från CBS på Youtube. Tidigare har jag bara sett ett klipp från den, ett av de bästa dock, och det är när Billie Holiday sjunger Fine and Mellow (ligger drygt 30 minuter in i ovanstående program). Det är en fantastisk stämning i detta klipp, inte minst är det snyggt
Hubbards Open Sesame på Blue Note
En fantastisk skiva från 1960! Titelspårets intro signalerar att denna skiva hör till de absoluta toppnumren från åren runt 1960. Plattan släpptes på Blue Note BST 84040 detta år och hör till de album som man verkligen bör ha i sin skivsamling. På den ursprungliga LP:n finns följande spår: "Open Sesame", "But Beautiful", "Gypsy Blue",
So from today I’m travellin’ light
Den 12 juni 1942 spelade Billie Holiday in Trav'lin light för det nystartade Capitol records. För att undvika kontraktsbrott, då hon fortfarande låg på Columbia, kallade hon sig Lady Day på etiketten. Här är Billie Holiday med Paul Whitemans orkester, med stråkar och allt som Billie älskade, men som inte alla ansåg vara den perfekta
När be-bopen kom till Stockholm
1947 var det tämligen ont om be-bopskivor i Sverige. De första med bland andra Dizzy Gillespie hade precis letat sig till Sverige via England. Den 16 december anlände Chubby Jacksons Fifth dimensional jazz group till Stockholm som första amerikanska orkester som spelade den nya musiken. I en artikel i Metronome Magazine berättar Jackson året därpå
Bessie Smith – Empress of the blues
Once I lived the life of a millionaire, Spent all my money, I just did not care. Took all my friends out for a good time, Bought bootleg whisky, champagne and wine. Maken till självklar och genomträngande stämma får man leta efter, ty det är egentligen inte möjligt att värja sig när Bessie Smith sjunger
City Lights, Lee Morgan, BLP 1575
Jag älskar Lee Morgan. Tidigare har jag skrivit om plattan City Lights somkom 1957 och som föregicks av albumet City Lights vars titellåt ni hittar här. Denna vackra skiva har ett omslag som slår det mesta, ej heller är det speciellt tidstypiskt. Däremot är det fantastiskt!. Lee Morgan började karriären i Dizzy Gillespies storband och
I don’t stand a ghost of a chance
Cab Calloway spelas kanske inte så ofta idag. Synd, han tål nämligen att lyssnas på. Här två spår från glansdagarna på 30-40-talen. Den första är min favorit. Båda ingår i min skivsamling. I need your love so badly I love you oh so madly But I don't stand a ghost of a chance with you
Cling to me closer, say you’ll be mine
Hur bra är inte Jack Teagarden med sin sorgsna och blaserade stämma? Han är en av mina verkliga favoriter bland jazzsångare och han låter inte alls som sina såsiga vita kollegor från den tiden. Hans inspelningar förmedlar ett märkbart vemod, trots att melankolin i hans röst inte finns i den stora orkester som ackompanjerar honom
J.J. Johnson och Sonny Stitt
Lördagsjazz. Två spår från en gammal EP med inspelningar från 1949. Det är Sonny Stitt och J.J. Johnson som är huvudnamnen på denna skiva, ty detta var innan John Lewis och Max Roach blivit välkända för gemene jazzman. Fina inspelningar måste jag säga och roligt att man gav ut dem igen i slutet av 50-talet.
John Coltranes Lush Life, PRLP 7188
John Coltranes Lush life är en mycket bra platta som gavs ut 1961 av skivbolaget Prestige. Coltrane, som spelat in åtskilligt för bolaget under 50-talet, hade dock bytt till en annan etikett och detta album består av inspelningar från 57-58. Det är ett fantastiskt album! Framförallt älskar jag hans version av Like someone in love,
Without that dream I never have you
en av de bästa versionerna av Darn that dream är Mildred Baileys, den när hon sjunger med Benny Goodmans orkester någongång runt 1940. Chet Bakers är inte så dum den heller och man får på köpet en viss Underbara kvinnor vid vattnet-romantik, men ändå. Darn that dream And bless it too Without that dream I
Lee Morgans The Cooker (Blue Note)
En skiva jag verkligen upptäckt i sommar Lee Morgans The Cooker som gavs ut på Blue Note 1958. Inspelningen gjordes i september 1957, det var alltså på den tiden när man kunde spela in en hel LP på en dag. Förutom Lee Morgan medverkade Pepper Adams på baritonsax, Bobby Timmons på piano, Paul Chambers på
Coleman Hawkins et Lionel Hampton
Nej, vi skall inte lyssna på Billie Holiday och Coleman Hawkins som bilder antyder, utan på en bunt plattor med Coleman Hawkins och Lionel Hampton. Hälften av skivorna med Hamptons orkester och hälften med Coleman Hawkins. Inspelningarna är från sent 30-tal och tidigt 40-tal om man skall generalisera. de flesta pressade i England eller Sverige.
Don Byas med vemodig tenorsaxofon
För fem-sex år sedan köpte jag en bunt skivor från USA, däribland ett antal med tenorsaxofonisten Don Byas. Under ett par år på 40-talet tillhörde han bebop-eliten (hängde på Mintons Playhouse) och ansågs för en av de allra bästa på sitt instrument. 1946 flyttade han till Europa, till viss del för att komma bort från
Thelonious Monk live in Poland 1966
Utmärkt klipp från 1966 med Thelonious Monk på piano, Charlie Rouse på tenorsax. Larry Gales på bass och Ben Riley på trummor.
Images (EmArcy) by Sarah Vaughan
Jag fyndade ett par EP-skivor häromdagen. Dels hittade jag volym 3 av Musings of Miles (Night in Tunisia/Green Haze), dels fann jag hälften av Sarah Vaughns inspelningar från 2 april 1954, inspelningar som gavs ut på en 10-tums-lp med namnet Images. EP:n som jag köpte var svenskpressad och utgiven på Metronome records och motsvarades av
Helen Humes Million dollar secret
Något säger mig att Helen Humes är tämligen bortglömd idag. När hon efterträdde Billie Holiday som vokalist i Basies band 1938 var hon däremot ett namn på mångas läppar. Under 40- och femtiotalet gjorde hon sig dock ett namn som soloartist och det var vid Gene Normans Blues Jubilee Concert i Los Angeles i augusti
Wayne Shorters Night Dreamer
Det luktar lite rök i min kammare, ty jag stängde spjället något för tidigt för att kakelugnen skulle bli riktigt varm. Det är först när detta gjorts och glöden falnat som den verkliga hettan sprider sig i rummet. Jag brukar stänga spjället gradvis, för att på så sätt släppa ut minimalt med värme i skorstenen.
Att ta bort rödvinsfläckar samt jazz
Att spilla rejält med glögg på ett delikat möbeltyg är icke vad man önskar sig, men igår hände det. en lampa ramlade omkull, träffade ett bord och den olycksaliga glöggmuggen. Fåtöljen, i ljust guldfärgat tyg blev med ens röd. Illa! jaghällde på salt som jag sedan dammsög bort. Ingen skillnad. Fatalt! Då fick jag tipset
A mystery man called Sven Coolson
Jag köpte en skiva med Jimmy Raney. Det är en Metronome-EP utgiven i slutet av1953. Medverkar gör bl.a. Sven Coolson. Så kan man verkligen inte heta. Och mycket riktigt, det är Stan Getz om spelar under falskt namn! Lyssna på Signal och Motion Troligen låg Getz under kontrakt med ett annat bolag (Norman Grantz Clef/Norgran
Ett historiskt jazzklipp med Holiday
Billie Holiday och den amerikanska jazzeliten framför Fine and mellow med text av Holiday. Det är en inspelning som jag tycker att man måste ha sett, ja, den är snart sagt helt omistlig. Året var 1957.
Jazz at the Philharmonic volym 10
I november 1947 spelades volym 8-10 av Norman Granz JATP-serie in. Här har vi nummer 10 med Endido och I surrender dear. Omslaget är av David Stone Martin och mycket snyggt (klicka på bilden för större format). Jag är mycket svag för hans omslag från sent 40-tal och tidigt 50-tal. Den första Jazz at the
Svend Asmussen, dansk violinvirtuos
Dansken Svend Asmussen är faktiskt fortfarande i livet, 95 år gammal. Det är en aktningsvärd ålder. Mest känd i Sverige tror jag han är för sin medverkan i Swe-Danes tillsammans med Alice Babs och Ulric Neuman, åtminstone är det genom dem jag först hörde hans namn. Sew-Danes tillhör dock inte mina favoriter, istället är det
Duke Ellington och hans orkester
För ett antal år sedan lade jag på en bunt 78-varvsplattor på grammofonen och spelade över musiken till datorn. Ljudfilen innehåller därför de korta avbrott som uppstår när skivspelaren byter skiva mellan varje låt. Jag gjorde mycket sparsamt med brusreducering, så ljudet är tämligen autentisk. Idag tänkte jag att vi skulle lyssna på Duke Ellington:
Simon Brehms kvintett anno 1946
Simon Brehm var inte bara en reslig man med avsevärd rondör, han var också jazzmusiker och skivbolagsdirektör. 1952 startade han etiketten Karusell som förutom mängder av schlagers också utgav amerikansk jazz, främst genom samarbete med Norman Granz vilket innebar utgåvor från Clef, Norgran och Verve. Att låta den svenska publiken ta del av dessa inspelningar
Hallelujah! Thore Jederbys orkester
Här en svensk jazzskiva från 1948 med Thore Jederby. Det är Ulf Linde som spelar vibrafon, Bengt Hallberg på piano och Jack Norén på trummor. Medverkar gör också Nisse Skoog (trumpet) och Bjarne Nerem (tenorsax). Thore Jederby själv spelar bas av gammal klassisk modell, ståbas. Det är efterkrigstid och de nya influenserna från USA har
Ellingtons Black, brown and beige
1943 uppfördes för första gången Duke Ellingtons svit Black, brown and beige. Tyvärr var inte kritikerna särdeles förtjusta, vilket gjorde honom besviken. Kompositionen sägs vara en hyllning till, eller kanske snarare en skildring av, det svarta USA. Av någon anledning spelades inte hela verket in på skiva, bara ett utdrag. Det var först 1958 som
There’s honey in the honeycomb
Under krigsåren kom danske swingsångaren Freddy Albeck till Stockholm av en anledning som jag inte kan erinra mig - det har helt enkelt fallit mig ur minnet. Hursomhelst gjorde Albeck några inspelningar för Sonoras Swingserie (1943). Här har vi Honey in the honeycomb och Moonlight becomes you Väldigt fina är de båda två, den första
And her heart belongs to Tangerine
En av 30-talets snyggaste bilder: Inga Tidblad och Edvin Adolphson tar sig ett glas och är onekligen stiligast i hela stan. Och så lyssnar vi på Tangerine från 1942. Benny Goodmans orkester och Art Lund vid mikrofonen. Texten handlar om den fagra Tangerine som vuxit upp på barerna i Argentina. Tyvärr är bara den första
Lars Gullin och hans Danny’s dream
1954 års bästa skiva enligt Orkesterjournalen var Lars Gullins inspelning av Danny's dream. Lyssna på den, om den är av någon anledning obekant, ty den är oerhört bra. Jag har nämnt den tidigare och älskar den för att den är fylld av ett svenskt vemod som jag tycker hör glesbygden till. Det svenska skivbolaget Metronome
Och så har klockan passerat midnatt
Åh, denna vinter, denna frost och dessa vackra nätter! Aldrig promenerar jag så mycket som när kvicksilvret sjunker och snön faller vit. Jag kan inte hålla mig inne och min kropp får åter den energi som novemberfukten berövat den. Åh, dessa vinternätter när jag sitter ensam inomhus. Timmarna när fönsterrutorna är svarta hål och andas
Casimir ordnade nätter på Der Liebe
En av de mer bortglömda nattklubbarna i Stockholm, tillika den mest mytomspunna, låg i en källare i närheten av Johannes. I slutet av 30-talet och början av 40-talet begav sig merparten av de mest levnadsglada till den skumma källarlokalen, som saknade orkester utan istället spelade grammofonmusik. Klubbens ägare var friherre Casimir Rosencroona, en välbärgad ung
No, it shouldn’t happen to a dream
Bredvid Duke Ellington på bilden ovan står Al Hibbler, en sångare som ofta sjöng med Duke Ellingtons orkester på 40-talet. Hibbler är inte någon klassisk jazzsångare, mer en duktig vokalist. Det gör honom inte på något sätt sämre, ej heller om man jämför med den brölige James Rushing som var stor på den tiden. Under