Tag: Ett norrländskt brott

Och åter till dramatiken som skedde en gång förritin.

Efter ett par år blev det skilsmässa för min farfars mor. Äktenskapet fungerade inte och kanske blev hon också besviken när hon märkte att hennes nye man saknade förmögenhet. Jag tror att mannen bodde kvar i det nyuppförda hemmet och att hon flyttade hem till släktgården. Hur han hade det, efter ett misslyckat äktenskap och med ett par f.d. styvsöner som gjorde allt för att förpesta hans tillvaro, kan man lätt tänka sig.

Skogen bakom vårt hus är djup och mörk. Där växer mest gran och kanske en och annan tall. Därinne blir det aldrig varmt. En dag, det var år 1927, gick min farfars f.d. styvfar till skogs. Med sig hade han en kniv. Han skar sig i halsen för han ville ta sitt liv. Han skadade pulsådern. Han gick sedan upp till sin f.d fru, för att visa upp sig, som en mycket gammal dam berättade för mig. Relationen de f.d. makarna emellan, var tydligen inte den bästa.

Det var långt till läkaren och det tog tid med häst och vagn. Hans liv gick icke att rädda.

Det var visserligen inte ett regelrätt mord, men det var en allvarlig lek som tog ände med förskräckelse. Jag undrar om man kan kalla det ett provocerat självmord?

Ingen blev dömd, livet gick vidare.

Det berättas att styvfadern var en smula tungsint, eller kanske inte helt i balans. Jag har själv svårt att förstå varför han stannade, varför han inte flydde så lång som det bara var möjligt för att komma bort från den osunda miljön. Kanske kunde han inte, kanske ville han inte. Jag vet så lite om honom.

Och man undrar hur barnen kände? Fanns där någon ånger?

Femtio år senare, upprepade sig historien igen, med lika nedslående resultat. De yttre faktorerna hade ändrats; den gången var det inte styvsöner och ett havererat äktenskap som var orsaken till att ett liv slocknade. Men den händelsen ligger alltför nära i tiden för att kunna återberättas.

Ovan: interiören, eller snarare nedre hallen, i en kyrkstuga från förra sekelskiftet. I huset finns åtta rum, s.k. stugor, som ägarna nyttjade vid kyrkhelgerna då det var för lång att åka till kyrkan bara över dagen. Den obehandlade panelen är vacker, den gör hallen ljus, trots att den saknar fönster.

Jag såg Spellbound, Trollbunden, igår. Ingrid Bergman och Gregory Peck i en film som handlar om psykoanalys. Den hade sina nackdelar, men jag kunde inte förmå mig att lämna apparaten. Scenerna utomhus, verkade tagna i studio och var så kulissartade. Var den fagre Peck, som spelade en man utan minne, också en mördare? Vackra Ingrid Bergman, förklädd till analytiker med glasögon på nästippen, trodde inte det. Hollywoodfilm!

Och så till min farfars styvfar. Han hade i unga år varit förtjust i farfars mor, men något äktenskap blev det inte den gången och han utvandrade istället till Amerika. I början av 20-talet kom han åter hem till Sverige och farfars mor fick för sig att han hade pengar, att han var en burgen man. Kanske kom den uppgiften från honom själv. Sådant skall man vara försiktig med att sprida ut, framförallt om täckning inte finns. Hursomhelst: de gifte sig, men äktenskapet föll inte väl ut; de tu passade inte tillsammans och mannen tog sig för att styra och ställa med den snart fullvuxna barnaskaran. Ett nytt hus byggdes också, på en fastighet i närheten.

Min farfar var en mycket snäll man. En populär man. Trots att han varit död i 30 år, lyser gamla människor upp när hans namn nämns. Farfars bröder, var inte alla av samma virke. De lät sig inte mästras av en styvfar. En av dem var särskilt spefull och avlossade ett skott mot styvfaderns huvud, ett skott som ej var avsett att träffa, och som heller ej träffade. Relationen blev allt frostigare.

Jag skall berätta mer en annan dag.

Jag steg på nattåget norrut igår kväll. I min kupé satt tre 20-åringar och två tonårstjejer. De två sistnämnda lyssnade på musik i sina mobiltelefoner och sms:ade flitigt. En av 20-åringarna löste korsord.

– Kan bråkas? Jag måste se vad det står i facit.
– Lin? Vad är lin?
Jag, som var helt försjunken i I skuggan av ett brott, gjorde en ansats att förklara.
– Lin är det man gör linne av.
– Men bråka?
– Det är ett av momenten när man skall bereda lin. Lite i stil med att karda ull.
Tre helt nollställda ögonpar tittade på mig. Jag gav upp och återvänder till min roman.

Helena Henschens I skuggan av ett brott är en intressant skildring av några brutala mord som skakar Sverige i början av 30-talet. Det är en familjetragedi som alltsedan dess varit helt förbjuden att vidröra. Helena var 15 år gammal när hon för första gången hörde talas om vad som en gång hänt och detta berodde naturligtvis på att släkten satt i system att förtiga den katastrof som ändat 5 människoliv.

För två år sedan, när jag var sommarledig och tillbringade en hel del tid här uppe fick jag höra talas om vad som hänt inom vår släkt i början av 1900-talet. Händelsen var inte lika brutal som de von Sydowska morden, men det var en hemsk död som min farfars styvfar gick till mötes. Både min far och min farfar är sedan länge döda, så dem kan jag inte fråga om det brutala dödsfall som inträffade den gången. Mig veterligt finns det bara en som möjligtvis skulle kunna berätta lite mer om händelsen och henne skall jag besöka, för jag vill veta mer om vad som var upprinnelsen till denna tragiska händelse som man aldrig pratade om under min uppväxt.