Följ med Gustav Bergström till hans norrbottniska by och en berättelse om en sen resa in i moderniteten, med färgstarka människoöden från en nyss förfluten men avlägsen tid. Parallellt får vi följa författaren genom en ljus och flyktig sommar då han restaurerar ängsladorna på sin släktgård, som han efter decennier i Stockholm blivit ägare till.
Kärlekshistorier, konflikter, ekonomiska utmaningar, sociala spänningar, vardagligt tjafs. Författaren har en kärleksfull blick på byn och lyckas måla fram den och dess invånare ur glömskan, där de levde sina liv bortom allfartsvägar och rampljus.
Det blir en berättelse om tidens gång, minnenas kraft och alla de historier som en plats bär på. Bara man stannar upp och lyssnar.
”Under min uppväxt var tiden litet ur led, åtminstone uppfattar jag det så i efterhand. Det är inte så konstigt, eftersom grannarna var gamla och de flesta var födda före 1920. De blev snart pensionärer, om de inte redan var det. De pratade mycket om det förgångna och gjorde inte någon större skillnad på vilka som levde och vilka som var döda, vad som hänt igår och vad som hänt på 1940-talet. Det var berättelser om tant Fia och alla hennes pälsar, Stor-Klas vidunderliga affärer och farbror Dannes pommes frites-fabrik. Detta blandades med dagsaktuella rapporter om vilka som var “lite friska” och sannolikt snart skulle dö, vänner och bekanta som nyligen trillat av pinn samt spridda skurar av eländet ute i stora världen i form av grundstötta ubåtar, mord och kärnkraftsolyckor.”