Sol och snöslask med fyllda diken. Hade det bar varit lite gråare hade jag sett Linda Ståhl bakom en gardin, ivrigt spejandes efter Björn Ceder som varje år tog sig från Stockholm upp till de karga byarna i Västerbottens inland. Tillsammans med Björn Ceder turnerade hon sommartid runt i byarna med sitt dragspel och skötte omsorgsfullt den bortklemade unge mannen, samtidigt som hon lämnade sitt pensionat vind för våg.
Det är sällan del blåser mycket här uppe, men de sista dagarna har det nästan stormat. Dörrarna måste verkligen spärras för att hållas på plats och det hörs i hela huset när vinden sätter fart. Det är nästan obehagligt för en som inte är van.
Tre av mina rosor har råttorna mumsat i sig. de har även ätit av den ena havtornsbusken som förmodligen kommer få svårt att hämta sig. Död är den väl inte, men stora delar av barken är helt borta. Rosorna lär väl också skjuta rotskott, men det är klart att växtkraften blir sämre denna säsong. Gläder mig dock åt att fruktträden inte verkar ha fått påhälsning, ej heller vindruvan som tydligen inte smakar gott.