Kornfälten är fortfarande gräddgröna denna vackra kväll mot slutet av juli. Grönskan börjar bli en smula torr, men nu när fukten stiger upp på kvällen känns allt behagligt och alla de dofter som under dagen torkat bort kommer åter.
För ett par år sedan stod en lada inte långt härifrån av liknande modell. Spänd, till bristningsgränsen, ty den höll på att störta samman. Nu är den borta och av den finns inte ett spår. Snart tror jag dock att historien återupprepar sig.
Plötsligt sjunker temperaturen, ett kallstråk passeras. Sommarvärmen är med ens borta, men strax kommer den åter.