Det verkar skvatt omöjligt för många att se värdet i vad man redan har, utan instället stirra man sig blind på vad man istället kan få, eller kanske snarare någon sorts sorts fantasibild där tidens ideal smälter samman med de drömmar om förnyelse som många när. Se bara magasinet på bilden ovan, ursprungligen uppfört för Ångfartygs AB Gotland 1909-1910. Att de överlevt till modern tid är att betrakta som ett smärre underverk, men idag är dessa magasin tillsammans med det gamla tullhuset från 1876 hotade ty Nobelstiftelsen vill bygga ett nytt hus på denna vackert belägna sjötomt. Jag vet inget om Nobelstiftelsens lokalbehov, men vore det inte otroligt värdefullt om man sparade dessa byggnader och kanske kompletterade med någon ny och på detta sätt skapade ett Nobelcentrum med anor? Att man har så dåligt självförtroende att man inte tror sig behålla det gamla!
På Södermalm finns en byggnad som Ivar Tengbom ritade åt dåvarande Tobaksmonopolet i kvarteret med samma namn. Av någon outgrundlig anledning vill man riva detta vackra och mycket påkostade kontorshus. Bygget är verkligen högklassigt med sin eleganta fasad, sina fönster i ädelträ och med en port som nästintill saknar motstycke! Arkitekten har dessutom internationellt renommé och jag tvivlar på att man hade kommit på tanken att riva det och ersätta det med ett modernt bostadshus om det stått i något annat civiliserat land. Ja, bostäder behövs, men inte till vilket pris som helst! Att bygga något nytt med lika fina material skulle vi inte ha råd med idag och därför bör huset få stå. Och för att inte tala om resursslöseriet!
Inte ens i Vaxholm, som lever gott på att vara ett pittoreskt samhälle i skärgårdsmiljö, verkar man uppskatta de gamla hus som är upphovet till platsens trevnad. Huset på bilden ovan är visserligen lite medfaret men knappast fallfärdigt. Den nya ägaren, som betalat en bra slant, ansökte om rivningslov och kommunen beviljade. Det nya bygget blir naturligtvis större och därmed kan ägaren räkna med att värdet stiger. Hen gör med andra ord en bra affär men på bekostnad av förlorade kulturvärden. Hur man kan välja det framför att bo i ett mer eller mindre unikt 1700-talshus övergår mitt förstånd.