Ytterligare en Wodehouseroman har jag lagt vantarna på. Denna, en lustig sak vid namn Blixt och dunder (Sumemr lightning, 1929). Här finns ett helt galleri av stereotypa och mycket lustiga människor.
På slottet Blandings bor Lord Emsworth och hans syster, den vackra och moraliskt högt stående Lady Constance Keeble. När boken börjar, hotar några förskräckliga faror: brodern Galahad Threepwood planerar att ge ut sina smaskiga memoarer och några unga släktingar planerar äktenskap med individer ur samhällets mellanskikt. Lady Conctance är skakad, men Lord Emsworth är mer intreser av sin prisbelönta sugga, Dronningen (Sköna Helena i den svenska filmatiseringen från mitten av 30-talet – mycket rolig!).
Han har verkligen ett lustigt språk, Wodehouse, och lyckad dessutom med konststycket att förstora vardagliga små petitesser till hotande katastrofer i Lady Constances ögon vilket är mycket underhållande. Den svala niecen och en fumlige unge arvtagaren är de stackars ungdomar som hon skall rädda från de medelklassiga äktenskapliga bojorna. Samtidigt är hon livrädd för broderns memoarer, eftersom det skulle förstöra hennes vänskap med grannen Sir Gregory Parsloe-Parsloe (fantastiskt namn!), som gjort några dumheter i sin ungdom.
Precis när intrigern börjat komma igång, händer något upprörande; Lord Emsworths prisbelönta sugga blir bortrövad! Så skaffa fram boken nu, så får ni veta hur den slutar.
(Den svenska filmatiseringen från 30-talet minns jag som mycket underhållande. Om man är intresserad av att läsa mer om den, klickar man här.)