Jag fick en kommentar på ett tidigare inlägg i denna serie som löd: “Har du ställt frågorna till Skönhetsrådet också? De anser tydligen själva att Stadsbyggnadskontoret remitterar för få ärenden till dem när det gäller byggplaner i ytterstaden men de har ju också möjlighet att driva egna ärenden. Vid en hastig genomgång av protokollen från 2011 kunde jag inte se något ärende kopplat till Stimulans för Stockholm”.
Skönhetsrådet hade jag inte tänkt på så därför skickade jag ett par frågor till dem också. Skönhetsrådets svar, som jag återger nedan, visar att deras åsikter till stor del överensstämmer med mina. De skriver också att de inte har till uppgift att driva egna ärenden. Synd tycker jag, ty det behövs engagerade människor och helst organisationer med tyngd, för att få ordning på detta.
Jag tycker att miljö och skönhet bör gå hand i hand, att det ena inte utesluter det andra och att det är viktigt att folk lär sig känna igen god kvalité. Jag tror dessvärre inte att man kan förlita sig på att folks goda vilja. Går det tjäna pengar på att byta, byter man ut vad som helst. Det måste därför löna sig att reparea och underhålla, och jag gissar att någon form av statligt eller kommunalt styre på detta område bör komma till.
Brev från mig till Skönhetsrådet
1. Enligt mitt sätt att se på saken, hör bostadsbeståndet från 40-50-talet till de bästa bostäder som byggts i Stockholm ty de är verkligen kvalitet rakt igenom. Nya krav på minskade energiförbrukning, underhåll m.m. har fått till följd att dessa bostäder som med rätt underhåll kan klara hundratals år börjat byggas om och sunda material ersättas med nya vars kvalité på lång sikt är ytterst diskutabel. Att spara energi är viktigt, och det kan göras på olika sätt, men att riva ut fungerande byggnadsdetaljer kan knappast ses som en lösning som tjänar fastighetsförvaltning på lång sikt. Har Skönhetsrådet några synpunkter på angående detta och jobbar ni i så fall med att skapa förståelse bland beslutsfattare och fastighetsägare för att dessa byggnader skall få leva kvar i sitt vackra originalskick och därmed kunna skänka generation efter generation goda bostäder?
2. Borde det inte finnas någon form av styrning som gör det förmånligare att bevara istället för att byta ut? I en fungerande marknadsekonomi borde naturen också får göra sin röst hörd, men dess åsikter inte efterfrågas, verkar det ständigt vara billigare att byta ut än att renovera. Eftersom många äldre byggnadsdelar håller en betydligt högre kvalité gör fastighetsägaren kommande generationer en björntjänst när man handlar kortsiktigt och monterar underhållsfria detaljer som vars tillverkning är att betrakta som resursslöseri.
3. Vore det inte en god idé om SBK, Skönhetsråd, Stadsmuseet och de stora fastighetsägaren tillsammans arbetade fram riktlinjer för hur man bäst skall ta hand om det högkvalitativa bostadsbestånd som faktiskt finns i Stockholm?
Brev från Anders Bodin, Skönhetsrådet.
Tack för ditt brev till Skönhetsrådet.
Du har helt rätt i att den förståelse som rent generellt visas för den goda arkitektoniska och materiella kvaliteten i 1940- och 50-talets byggnader i praktiken hävdas dåligt i detaljerna när områden ska renoveras eller bara fräschas upp. Precis den typ av mindre förändringar du beskriver riskerar på sikt att faktiskt förändra beståndets skärpa eftersom byggnaderna till så stor del är beroende av karaktären hos balkongfronter, fönster, dörrar och armaturer. För Skönhetsrådet är det här frågor som aktualiseras när ansökan om bygglov kommer på remiss via stadsbyggnadskontoret eller då privatpersoner kontaktar rådet i samband med förändringar men den egentliga bevakning av frågorna som du efterfrågar är något som stadsmuseet ansvarar för. Skönhetsrådet arbetar inte aktivt med information till beslutsfattare och fastighetsägare enligt de mönstren, däremot konstaterar rådet ofta i sina yttranden att ett hållbart samhälle vinner på att bevara det äldre skiktet av byggnader lika mycket som stadsmiljön gagnas genom läsbara lager av olika tiders arkitektur. Här är det naturligtvis viktigt att den miljöklassning som nu gäller för ombyggnad av befintligt bestånd, vilket Stockholms stads miljöprogram 2012-2015 genom kommunfullmäktige slagit fast, inte motverkar ett bevarande av en kulturhistorisk intressant miljö.
När du skriver att du tagit kontakt med stadsbyggnadskontoret, stadsmuseet och de stora allmännyttiga fastighetsbolagen har du vänt dig till rätt instanser. Mycket arbete görs, främst från stadsmuseets sida, för att öka förståelsen för ett bevarande av områdena men säkerligen skulle de kunna göra mer. Vad gäller en eventuell styrning som gör det förmånligare att bevara i stället för att riva berör däremot beslut som måste tas på annan nivå, här är det snarare politiken på riksnivå som bör utreda konsekvenserna.
Stockholm som ovan
RÅDET TILL SKYDD FÖR STOCKHOLMS SKÖNHET
Anders Bodin