Sommarkvällarna, menade man, blev sig aldrig mer lika när hässjorna försvann. Kanhända, men nu har den nya tiden återigen trätt in och med den de vita plastsäckar som hör sommaren till.
Någon preussisk disciplin är det inte alls tal om. Dessa plastsäckar placeras lite hipp som happ, till vän av ordnings stora förtrytelse. Och några är alltid två steg före.
Ibland undrar jag om det är något slags sällskapsspel som vår herre låter roas sig med vackra sommarkvällar. Lät hotfulla, påminnande om schackpjäser, står säckarna strategiskt utplacerade.
På grannens åkrar finns det också säckar. Då jag inte känner till spelets regler, är det svårt för mig att säga hur vi ligger till. Skall vi kanske känna oss hotade? Bör vi överväga att fly?
Ser ni elledningarna i luften? Det magnetiska fält som strålar ut från dessa kablar drar obönhörligt dessa vita plasttingestar till sig. Obönhörligt, ty det ges ingen pardon!
När skymningen till sist närmar sig, utan att för den skull helt lägga sig till ro, lyser fortfarande de stora säckarna vita i natten. Riktigt mörkt blir det dock aldrig, trots att augusti månad står för dörren.
Vilken rysare! Något mystiskt är på gång …
Sprider sig nog till Gotland vad det lider…
Mig närstående barnbarn påstår att detta är dinosaurieägg. Jag har aldrig invänt eftersom jag inte känner till hur dinosaurier förökar sig…
Det låter lite oroväckande och jag undrar hur lång tid det tar innan de kläcks. Förmodligen minst en mansålder.
Hässjorna i all ära: jag har faktiskt kommit att uppvärdera dessa ensilagebalar längs betesvallarna och fälten som ett naturligt inslag i landskapsbilden när kvällarna blir mörkare och gräshopporna har griller. (Ungefär som med vindmöllorna, fast då ska turbinen vara horisontalaxlad!)
Apropå lätt hotfulla schackpjäser och sällskapsspel: “Kastade tärningar utan prickar” skaldade jag i ett metaforiskt anfall någonstans men dinosaurieägg var ännu bättre; hoppas att barnbarnen hade rätt.
PS. Den där radioapparaten verkar vara en raritet. Må du få anständigt betalt för den.
Jag tycker också om dem, inte minst för att de visar att det trots allt finns liv på landsbygden. När jag var liten hade vi höpress som spottade ur sig balar som hamnade i skrindan bakom pressen. Det var ett långt ekipage: traktor, press och skrinda. I skrindan låg ett nät och när den var full hissades den upp på höskullen med hjälp av en lyft som pappa konstruerat. Jag har några smalfilmsklipp där detta förfarande framgår. Just hissmomentet var spännande och aningens läskigt. Det gigantiska hölasset svävade i det fria, innan det åkte in på höskullen.
Tiden gick och vi skaffade vi hökanon (kanon, inte kanon som i litterturkanon).
Radion är flott, men inte går den upp mot den radiogrammofon Grundig 8085 som jag köpt åt mig själv. Vilket ljud!!! Om du hittar någon gammal Grundig bordsradio så kolla på baksidan. Alla deras modeller har en sifferkod som modellbeteckning. Oftast är det 4 siffror. Om den första är en 5:a är det en top-of-the-line-radio med push-pull och allehanda finesser och MYCKET bra ljud, även med moderna mått mätt (börjar koden på 4 och de två sista av de fyra är 90 eller uppåt är det lika bra). Köp den och om den är trasig lovar jag att laga den. Du kommer inte ångra dig. Här ett exempel: http://www.radiomuseum.org/r/grundig_konzertgeraet_5080.html
Stort tack för tipset och erbjudandet, ska hålla utkik efter sifferkoderna på baksidan; utan radio kan man inte leva men får man in BBC Radio 4?
Stod uppflugen i en skrinda bakom en aggressiv lösbalspress för några somrar sedan. Hos mina svärföräldrar, som har hästar, leder en elevator upp till skullen. (Patriarken eller matriarken står nedanför och matar och för odågan där uppe gäller det att stapla balar för brinnande livet, ungefär som i Tetris.)
Sånär som på accenten är väl “hökanon” och “litteraturkanon” synonyma företeelser? Skumbelyst dammig hantering –> ljus och vederkvickelse.
Om du hittar något fint gå in hör och skriv in namn och modellnummer i första raden, eller googla: http://www.radiomuseum.org/ En bra radio bör han minst 8 rör. Undvik stereo om radion inte sker SKITDYR ut.
Hmm, verkar som om BBC 4 sänds på mellanvågen, men jag har aldrig försökt få in den i Sverige. Får göra ett försök någon kväll.
Hökanon har aldrig gett mig någon vederkvickelse alls pga av astmatisk och allergisk…
En sommar när jag hade mitt barnbarn här och vi var ensamma hemma sprang vi ut på åkern och målade glada och sura gubbar på plastbalarna. Vi hade verkligen roligt! Sen tog vi vår “skogsbil” och körde på skogsvägar och jagade älgar.
Ett minne vi än idag skrattar åt (barnbarnet är nu 18)……
Åh, helt galet ju! Det vill jag också göra. Undrar just vad Torgny, som arrenderar vår mark, skulle säga då…