1954 premiärvisades Stockholms bomullsspinneriers (STOBO) nya kollektion med tryckta tyger. Det rörde sig helt och hållet om i Sverige formgivna mönster i en ny och modern stil som inte hade något att höra med de trista blommiga mönster som vanligtvis importerades från Paris. Visningen blev mycket väl emottagen och man kan verkligen tala om en pressuccé.
Som chefsdesigner på STOBO hade man valt Beckmans grundare och tillika lärare vid skolan, den ledande textiltanten och illustratören Göta Trägårdh. Från 1954 till tidigt 1960-tal tog hon fram en rad unika textilmönster, bland annat med hjälp av kända konstnärer som Olle Eksell och Karl Axel Pehrson. Tyvärr blev aldrig STOBOS nysatsning någon större försäljningsframgång, trots att de lämpade sig för såväl inredning som kläder.
Katja of Sweden (Geijer) hörde dock till de som uppskattade de nya textilierna och hon använde dem ofta och gärna i sina kollektioner vid denna tid. En hel del köptes också in i samband med att offentliga byggnader skulle inredas. Men på det hela taget uteblev den verkliga framgången och företagets ägare, Sven Ericsson, beslutade sig för att lägga ner företaget.
För mer om STOBO och svenskt textiltryck i allmänhet, läs Inez Svenssons Tryckta tyger från 30-tal till 80-tal (Liber, 1984). Det är en utmärkt bok. Svensson jobbade själv vid STOBO under Trädgårdhs ledning och på denna bild presenterar hon mönstret Bebop. Jag pratade med en äldre dam som pluggat på Beckmans tillsammans med Gunilla Pontén och Inez Svensson och hon yttrade “vi tog henne aldrig på allvar, hon var ju rätt ful”. Trots detta handikapp blev Svensson en av de ledande inom sin generation.
Bilden föreställer Göta Trädgårdhs Symphonie och var en del av STOBO:s produktion.
Vad spännande, jag har aldrig hört talas om STOBO, måste luska mer. 50-talets textilmode är himla snyggt! Ja, inte bara textilen, så klart.
Men vilken gräslig kommentar om Inez!
Gräslig kommentar, men mycket belysande för hur det var och säkert också är på sina ställen. Klassens skönheter hade säkert ett eget kotteri.
Apropå textil så tycker jag mycket om Viola Gråsten. Sampe är också bra.
Jo, så var/är det säkert.
Håller helt med dig!
Gräslig, ja – men jag måste säga extremt rolig kommentar! Känns väldig chokerande i vår tid.
Men jag undrar, kan hon ha varit gift med Svensk tenn-formgivaren Björn Trägårdh? I sådana fall finns där nog en historia att berätta. Formgivarpar är väl alltid heta, hur fula de ön må vara.
Chockerande – ja, men mycket ärlig. Ingen skulle säga något sådant idag, även om man
Menar du Göta? Det var Inez som var “ful”. Hon kan ha varit gift med Björn, men jag hittar ingen info om det och tänker att om de varit gifta borde det ju stå. Föddes Hellström i vilket fall.